Samurajernas samuraj

Samurajen nådde sin zenit under Sengoku perioden, åren från Onin kriget på Kyotos gator som startade 1467, fram tills kejsaren utnämnde Tokugawa Ieyasu till shogun 1603. Det var nästan 150 år av oavbrutet inbördeskrig mellan olika mäktiga klaner som inledningsvis splittrades i olika grenar för att senare åter försöka enas, man gick från fissionskrig till fusionskrig. Dessa klaner leddes av en daimyo, ibland kallad provinsfurste och ibland baron, en något missvisande benämning då många av dem startat sina karriärer som rebeller eller banditledare. Knappast någon som kejsaren ville ha vid sin sida vid en audiens. Kejsaren hade inte haft någon reell makt i över 1 000 år, några hade gjort fåfänga försök att återta makten men de hade aldrig den militära kraft som behövdes och även fiender blev plötsliga allierade om Kyoto försökte sig på maktspel. Det fanns perioder när kejsaren var så fattig att han tvingades försöka sälja egna kalligrafiska verk till daimyo. En daimyo var därför i realiteten en självstyrande furste över en provins vars gränser ständigt ifrågasattes och testades.

振り仮名Det kallas furigana

Den som eventuellt studerar japanska kommer förr eller senare i kontakt med furigana och vet att det ser ut på det här sättet. Små hiragana, uttalsbeskrivande tecken, ovanför, eller till höger vid vertikal text, om de kanji som de skall förklara. Den enklaste förklaringsmodellen är att det finns allt för många kanji, tecken inlånade från Hankinesiska, för att alla skall klara av att läsa dem obehindrat.

De blev populära under Meiji perioden, Japan lämnade den didaktiska litteraturen bakom sig och var öppet för helt nya influenser och genom öppningen mot väst exponerades man plötsligt för en massa nymodigheter som saknade ord på japanska. Lösningen blev att inledningsvis komma upp med nya kanjikombinationer som var deskriptiva. Ett sådant exempel är 電話, denwa eller ”elektriskt tal”, således en telefon. Just det ordet är ganska uppenbart för läsaren av japanska, men det förekom många andra kombinationer där det inte alltid var lika uppenbart och då blev furigana den inledande lösningen. För att sprida läsmaterial till samhällsgrupper som hade liten eller ingen utbildning var det oundvikligt med furigana, de blev därför en viktig faktor i den japanska demokratiseringsprocessen.

Vägsystemet räddade Japan från kolonialisering

På 1500 och 1600 talet var det Portugal och Spanien som var de dominerande stormakterna. De behärskade navigation bättre än andra och kunde segla runt hela världen. De koloniserade friskt varthelst de for fram, portugiserna främst i Afrika och Sydamerika och spanjorerna både väster och österut, vare sig det gällde Mexiko, Sydamerika eller Filippinerna, alt lades under den spanska kronan i Madrid. Västerut underlättades kolonialiseringen av europeiska bakterier, lokalbefolkningen hade aldrig utsatts för de sjukdomar som iberierna drog med sig och hade därför heller inget immunförsvar.

Från soltorkat till konstnärliga arrangemang – bentos historia

Varje besökare till Japan vet med sig att de måste prova att äta bento (弁当), vare sig det är en enkel men oftast hälsosam bento från den lokala näröppetbutiken som Lawson, Family Mart, 7-11 eller Coco eller de välsmakande och mättande ekiben, eller stationsbento, på någon järnvägsstation mellan tågbyten eller de oerhört rikt detaljerade Makinouchi bento från någon av Tokyos påkostade varuhuskällare. Det finns något för alla smaker och plånböcker. Vid byggarbetsplatser kommer det ofta en dam cyklande vid lunchtid med en av bento överbelastad velociped.

Guvernörsval

Ett japanskt guvernörsval är normalt lika upphetsande som ett svenskt kommunalval. Det kan handla om dragningen av en ny bro, eller vart en ny eller utbyggd flygplats skall förläggas. Ingen utom de närmast inblandade orkar engagera sig. Undantaget är guvernörsval på Okinawa, här blir centralregeringen i Tokyo extremt engagerad. Ministrar paraderar tillsammans med Liberaldemokraternas kandidat i ett klämkäckt försök att få folk engagerade.