歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


Lämna en kommentar

Samurajernas samuraj

Samurajen nådde sin zenit under Sengoku perioden, åren från Onin kriget på Kyotos gator som startade 1467, fram tills kejsaren utnämnde Tokugawa Ieyasu till shogun 1603. Det var nästan 150 år av oavbrutet inbördeskrig mellan olika mäktiga klaner som inledningsvis splittrades i olika grenar för att senare åter försöka enas, man gick från fissionskrig till fusionskrig. Dessa klaner leddes av en daimyo, ibland kallad provinsfurste och ibland baron, en något missvisande benämning då många av dem startat sina karriärer som rebeller eller banditledare. Knappast någon som kejsaren ville ha vid sin sida vid en audiens. Kejsaren hade inte haft någon reell makt i över 1 000 år, några hade gjort fåfänga försök att återta makten men de hade aldrig den militära kraft som behövdes och även fiender blev plötsliga allierade om Kyoto försökte sig på maktspel. Det fanns perioder när kejsaren var så fattig att han tvingades försöka sälja egna kalligrafiska verk till daimyo. En daimyo var därför i realiteten en självstyrande furste över en provins vars gränser ständigt ifrågasattes och testades. Läs mer