Chokladens historia i Japan

I andra artiklar har bloggen tittat närmare på konfektyren och bakverkens historia i Japan. Betydligt kortare är chokladens och Japan är tveklöst Asiens chokladmästare och i sina bästa stunder kan de även gå en match mot belgarna. Färdigheter, tekniker och filosofi som utvecklats i tillverkningen av wagashi (和菓子) eller japanskt godis, är i högsta grad applicerbart vid tillverkningen av praliner och med introduktionen av Valentindagens chokladtraditioner, om än med ett lappkast i Japan, har choklad blivit big business i Japan.

Meiji perioden

Meiji perioden innebär inträdet i den moderna eran. Den är lite unik i så bemärkelse att den har en tydlig början och ett tydligt slut. Den inleds den 23 oktober 1868 och avslutas den 30 juli 1912, en exakthet som lätt är förrädisk då den framstår som övertygande signifikant. Det är den naturligtvis inte, den råkar endast sammanfalla med den 122:e kejsarens regentperiod. Ändå förekommer det såväl politiska – inrikes som utrikes – sociala, ekonomiska, kulturella och samhälleliga förändringar som kan motivera en historisk särbehandling. Dessutom är det så japanerna själva ser på sin historiska utveckling, så för att kunna ha en givande dialog med en japansk interlokutör är det inte oväsentligt att besitta kunskaper om perioden. Ungefär som när svenskar diskuterar den oskarianska eran. En omedelbar association till cylinderhattar, trästick, landåer, stärkkragar, monokel och damasker. För japanen är det perioden när landet plötsligt och oförberett översvämmades av västerlandets välvilja och maktfullkomlighet. En omtumlande tid kantad av krigarbaronernas fall och folkets möjligheter; som inleds med ungdomlig entusiasm och slutar med ålderdomens cynism.

Japans försämrade relationer till Korea

Är Japans relationer med Korea i utförsbacken? Historiskt har nationernas förhållande varit volatilt, från 500-talet och framåt hjälpte den japanska kejsaren Paekche – ett av tre koreanska riken – att stå emot erövringsförsök från de andra två. På 700-talet kunde de inte stå emot längre och västra Japan blev ett enda stort flyktingläger då de erövrade gjorde vad de kunde för att undkomma. Det gav Japan ett stort antal skriftlärde. I slutet av 1500-talet försökte Toyotomi Hideyoshi sig på att erövra Korea, men när han avled smet japanerna hem, de förstod aldrig riktigt vad de hade att göra där. Under 1600-talet och framåt skickade koreanska kungar ambassader till Japan för att gratulera varje ny shogun till sitt tillträde. I slutet av 1800-talet stred Japan mot Ryssland och Kina om herraväldet över Korea och avgick med segern. Först var Korea ett protektorat och när de opponerade sig mot det kolonialiserade Japan helt sonika halvön. Det delade Korea har sedan krigsslutet utgjort ett särskilt problem för Japan. Just nu mer än det brukar.

Den förste kejsaren av den nya stammen – Meiji och hans tid

Ett tidigare inlägg tog upp den siste kejsaren av den gamla stammen, detta behandlar hans son. Den första av den nya stammen. Han föddes den 3 november 1852 och fadern gav honom namnet Sachinomiya, han tog sig namnet Mutsuhito i samband med att han blev vuxen men för japanerna och omvärlden är han känd under sitt postuma namn, Meiji, ungefär ”upplyst styre”. Hans tid omfattar såväl gyokuza, ”juvelsätet” som var den upphöjda tatami plattform som kejsaren satt på innan de tog fram Krysantemumtronen åt Meiji som lämpligare för en kejsare som förväntades ha samröre med såväl utländska sändebud som statschefer. Han var samtida med inte mindre än tre svenska kungar, Karl XV, Oscar II och Gustaf V. Han träffade ingen av dem, men Oscar II förärade honom Serafimerorden 1881.

Ibaraki prefektur

Eller som det i folkmun allt för ofta uttalas, Ibaragi, är ett sammelsurium av överblivna rester från de gamla provinserna, han 藩 när de omvandlades till dagens prefekturer, ken 県. Huvudstommen är den gamla Hitachi provinsen, men där dagens elektronikföretag skrivs 日立 så skrevs provinsen 常陸. Den gamla provinsen var mest känd för att domänen Mito 水戸 ingick i den. Här huserade en gren av Tokugawa klanen som var shogunatets främsta stöttepelare, inte minst under sammanbrottet i mitten av 1800-talet. Många hade önskat sig att den nya prefekturen skulle kallas Mito prefektur, men det nya styret ville inte ha något som påminde om Tokugawas makt.