歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Japans försämrade relationer till Korea

Lämna en kommentar

Är Japans relationer med Korea i utförsbacken? Historiskt har nationernas förhållande varit volatilt, från 500-talet och framåt hjälpte den japanska kejsaren Paekche – ett av tre koreanska riken – att stå emot erövringsförsök från de andra två. På 700-talet kunde de inte stå emot längre och västra Japan blev ett enda stort flyktingläger då de erövrade gjorde vad de kunde för att undkomma. Det gav Japan ett stort antal skriftlärde. I slutet av 1500-talet försökte Toyotomi Hideyoshi sig på att erövra Korea, men när han avled smet japanerna hem, de förstod aldrig riktigt vad de hade att göra där. Under 1600-talet och framåt skickade koreanska kungar ambassader till Japan för att gratulera varje ny shogun till sitt tillträde. I slutet av 1800-talet stred Japan mot Ryssland och Kina om herraväldet över Korea och avgick med segern. Först var Korea ett protektorat och när de opponerade sig mot det kolonialiserade Japan helt sonika halvön. Det delade Korea har sedan krigsslutet utgjort ett särskilt problem för Japan. Just nu mer än det brukar.

Nordkoreas President på Livstid, Kim Il-sung, byggde sin personkult på ett antal myter hur han som partisan mer eller mindre personligen jagade Japan ut ur Korea. Japan saknar diplomatiska relationer till Nordkorea och Kims sonson, Jong-un, verkar ta viss personlig tillfredsställelse i att trolla, som det numera heter när man jävlas med någon, Japan och dess statsledning. Detta är på intet sätt nytt, så har det gått till de senaste 70 åren. Japan har istället ansträngt sig att etablera goda förbindelser till Sydkorea, länderna har några av sina största ambassader i respektive huvudstäder. Gemensamt arrangerade de exempelvis fotbolls VM 2002 och det förs emellanåt diskussioner om liknande gemensamma åtaganden på andra områden. När det gäller förhållandet till Nordkorea har de samma inställning och bedriver ett intensivt utbyte av underrättelseinformation. Men det finns också problemområden.

Ett sådant gäller ”tröstefruarna” och problemet förvärras av att gamle kejsare Hirohito aldrig framförde en tydlig ursäkt. Förvisso intogs Korea redan under hans farfars tid, Mutsuhito, men i realiteten var han Koreas statsöverhuvud i närmare 30 år då han var regent under sin sjuke far, Yoshihito, när han var kejsare. Här gäller det förstå att Hirohito uppfostrades till att folket var lojala undersåtar, inte fristående medborgare. Detta följde honom livet igenom och även efter förlusten mot de allierade, hade han svårigheter att finna sig i den nya rollen som en symbol för nationen istället för ett politiskt maktcentrum. Han var förvisso inte lika enväldig och kolerisk som Gustav IV Adolf, utan mer tillbakadragen som hertig Karl, sedermera Karl XII, och villig att lyssna till sina seniora rådgivare. Problemet var att de aldrig ville utsätta honom för förnedringen att behöva be om ursäkt inför ”sitt” folk. 1984 gjorde dåvarande koreanska presidenten Chon Do-hwan ett statsbesök i Tokyo. Då framförde Hirohito följande: 今世紀の一時期において、両国の間に不幸な過去が存したことは誠に遺憾であり、再び繰り返されてはならないと思います, som ungefär är ”Under en period detta sekel hade vi en olycklig period mellan våra länder som var genuint olycksalig, jag hoppas något liknande aldrig skall återkomma”. Problemet med det yttrandet var att det inte fanns tillstymmelse till personligt ansvarstagande. Det var som om det råkat hända utan att någon riktigt kunde rå för det.

Uppgiften föll istället på hans son, Akihito, som vid ett statsbesök av No Te-u (då translittererat till Roh Tae-woo) gick väldigt långt i sitt tal vid en statsbankett, först 1990, då han påminde om faderns ord, och lade till: 我が国によってもたらされたこの不幸な時期に、貴国の人々が味わわれた苦しみを思い、私は痛惜の念を禁じえません som är ”När jag påminns om vårt land som orsakade denna olycksalighet och åstadkom detta lidande får det mig att enbart känna stor grämelse”. Då han var litet barn under kriget var det svårt att ta större ”personligt ansvar” än så. När han sedan 1996 tog emot Kim Dae-jung sade han: このような密接な交流の歴史のある反面、一時期、わが国が朝鮮半島の人々に大きな苦しみをもたらした時代がありました。そのことに対する深い悲しみは、常に、私の記憶にとどめられております som i översättning blir ”Den historiska baksidan av denna fina nära relation är att under en period bibringade vår nation ett stort lidande till folket på den koreanska halvön. Jag känner djup sorg över detta och bär det konstant med mig i mitt medvetande.”

Det är uppenbart att kejsare Akihito ansträngt sig att framföra ånger över det skedda och att han även vill få fram en personlig touch i budskapet. Men ur koreanskt perspektiv är ursäkten för generell och även om Hirohito, senare upprepat av Akihito, klargjorde, som uttolkare av folkviljan, att det aldrig fick upprepas, så lämnade de inga garantier för detta. Det som försvårar uttolkningen är att de som skrev uttalandena vinnlade sig om att det skulle framföras på ”respektspråk”, något vi saknar och som därmed försvårar tolkningen av innehållet, men för japanerna är språklig respekt ett uttryck för en genuin ansträngning att framföra seriositeten i de känslor det ger uttryck för. Koreansk grammatik uppvisar samma språkliga dräkt, men det kulturella innehållet skiljer sig åt, den framförda respekten uppfattas mer som formalia av koreanerna och här uppstår ett lingvistiskt och kulturellt gap som fortfarande visar sitt anskrämliga ansikte när relationerna försämras.

Enbart under de senaste två veckorna, med början i G20 mötet i Osaka, har temperaturen fallit flera grader, mitt under en het sommar. Då de ekonomiska relationerna utgör kärnan i dagens relation är det inom handel vi kan avläsa värmen, eller kanske snarare kylan, i den bilaterala relationen. Japan är rejält sur över att koreaner stämt japanska företag verksamma i Sydkorea för ersättning till tröstefruar som på något sätt kan relateras till företaget. Enligt Japan reglerades frågan om ersättning i det slutliga fredsavtal som tecknades mellan länderna 1965. Japan anser att regeringen i Seoul borde klargöra för domstolarna att de saknar jurisdiktion över en fråga som redan avgjorts. Seoul menar att domstolarna är självständiga att göra sina egna bedömningar.

För två veckor sedan beslöt Japan att införa exportkontroll för tre viktiga kemikalier som behövs vid tillverkningen av chips för telefoner och för deras skärmar. De plockades bort från en s.k. vitlista vilket innebär att exportörerna nu måste söka om särskilt tillstånd vid varje exportaffär, en process som tar tre månader. Detta slår extra hårt eftersom de flesta tillverkare såsom Samsung och LG presenterar nya modeller i månadsskiftet augusti/september så deras produktion ligger för närvarande närmast på topp. Detta är naturligtvis avsiktligt från japansk sida för att få till stånd en snabb lösning gentemot de sydkoreanska domstolarna. Sydkorea har svarat med att de ämnar ta upp frågan i FN och WTO som ett angrepp på frihandel. Deras problem är att kemikalierna även används vid tillverkning av massförstörelsevapen, det är denna egenhet som japanerna nyttjat då de hävdar att det finns misstanke om att kemikalierna transporterats vidare till Nordkorea. Och när det gäller icke-spridning tas ingen hänsyn till frihandel.

Sydkorea har därför svarat med en kampanj för bojkott av japanska varor som öl, fordon och kosmetik. Speciellt det senare är storsäljare i Sydkorea. På sociala medier är det #일번제품불매 som trendat senaste veckan. Ilbon jebum bulpum eller ”Bojkotta japanska varor” är krigsropet för dagen, och det inkluderar ett upprop mot att resa till Japan, sydkoreanernas populäraste utlandsmål. Japan får sägas spela ett högt spel eftersom Sydkorea är landets tredje största exportmarknad med 53,5 miljarder dollar i export förra året. Dessutom spenderade sydkoreanska turister lite mer än 5,6 miljarder dollar i Japan under sina besök.

I och för sig är dispyter som den nuvarande ovanliga och de brukar reglera sig själv när nyhetsvärdet sjunkit. Det som skiljer sig en aning den här gången är att David Stilwell som är ansvarig för Ostasien/Stilla Havet på amerikanska UD och tidigare flyggeneral i Japan har klargjort att USA inte har för avsikt att gå in och medla i konflikten. Detta är, med tanke på hur ny han är på posten, högst sannolikt ett direkt dekret från president Trump. Presidenten har klargjort att han är missnöjd med säkerhetsavtalet de har med Japan, trots att Japan betalar samtliga kostnader utom vapen och löner för de amerikanska styrkorna stationerade i landet. Således måste parterna själva hitta en lösning på konflikten och det är ett nytt scenario för båda staterna. Klarar de inte det kommer vi att gå mot en ny situation i östra Asien, och ett läge som saknar karta. Det enda man kan vara någorlunda säker på är att utvecklingen följs med förstoringsglas i Pyongyang och mikroskop i Beijing, finns det tillstymmelse till att slå in en kil mellan Japan och Sydkorea så kommer de inte att försitta chansen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.