Varför övergavs Nagaoka-kyo?

Kejsare Kanmu (桓武天皇) lämnade Heijo-kyo (平城京), det vi numera benämner Nara i den femte månaden 784 för att etablera en ny huvudstad i det som benämns Nagaoka-kyo (長岡京), den Långa kullens huvudstad. När Nara anlades var tanken att den skulle bli permanent huvudstad, varför då flytta redan inom några få generationer? Trots investeringen övergav han den redan inom loppet av tio år, innan den var färdigkonstruerad, till förmån för Heian-kyo (平安京), Fridens och stillhetens huvudstad, mer känt som Kyoto. Mindre än 100 år tidigare färdigställdes Nara med Chang-an, T’ang dynastins huvudstad som förebild. Palats och tempel, aristokratins herrgårdar och storslagna Buddhastatyer hade kostat, förvisso hade de en tradition av att flytta huvudstad när en kejsare avled, tolv sådana ruiner har grävts fram, de är sannolikt betydligt fler. Faktum är att japanskan har ett särskilt ord för företeelsen, de kallar det sento (遷都), det semantiska beviset på att företeelsen var normaliserad. Men det finns gränser för kapitalförstöring, även på 700-talet. Så vad hände egentligen?

Fujiwaras krönika

Mycket av det historiska narrativet mellan 900 och 1100-talets Japan kretsar kring det litterära, poesin, dagböckerna och de nya romanerna. Heian var kulturens högborg och i skuggan av den utvecklingen framstår de politiska förändringarna gärna som stagnerande. Hovet tappade gradvis kontrollen över den politiska utvecklingen, Japan blev mer isolerat utanför den asiatiska landmassan och Fujiwara klanen som kontrollerade hovet krackelerade för att slutligen implodera inför framväxande militära klaner med nära koppling till kejsarfamiljen. För att förstå den här utvecklingen bättre behöver vi också ta del av Toshi kaden (藤氏家傳), eller Fujiwaras krönika där klangrundaren lägger fram sina tankar och beskriver klanens tillkomst och som – ibland lite väl slaviskt – efterföljdes av hans avkomma.

De japanska epokerna del 4; 729 – 757; Tenpyo, Tenpyo-Kanpo & Tenpyo-Shoho

I slutet av augusti 729 upptäcktes åter en aktningsvärd sköldpadda så kejsare Shomu beslöt att ändra epoknamn till Tenpyo (天平), ung. ”himmelsk stillhet”, epoken betraktas som Nara periodens höjdpunkt med flera viktiga kulturella prestationer. Den är också den första som var någorlunda långvarig, det skulle dröja 20 år innan epoknamnet skiftade. Med valet av epoknamn ser vi en övergång till att de utnyttjas som profetia, namnet återspeglar en önskan från kejsarens sida om hur han önskar att epoken skall utvecklas. Det är troligt att onmyo-shi (陰陽師) eller ”yin-yang spåmän” har tillfrågats, men krönikorna nämner inget om dem. I stora drag skulle epoken leva upp till sitt namn och det kan förklara benämningen på de nästkommande.

De japanska skandalernas historia – del 1; Nara och Heian

Själva begreppet skandal är naturligtvis inte problembefriat, det är ett begrepp där vi inte är helt överens om hur det bör definieras. Lexikon talar om allmän (moralisk) upprördhet över någon anstötlig eller uppseendeväckande händelse. Förra veckan undrade Kristdemokraternas ledare, Ebba Busch, varför polisen inte sköt skarpt i samband med upplopp och stenkastning mot dem. Vissa har upprörts monumentalt över detta, och menar att det är ”skandal att hon får sitta kvar”, andra att hon har helt rätt eftersom polisman befann sig i fara för eget liv; att skjuta skarpt var således ett uttryck för nödvärnsrätt. Fortsätter utvecklingen i tangentens riktning kommer det förmodligen en dag då det är skandal ifall polisen inte nyttjar denna nödvärnsrätt. Detta framställs inte för att diskutera händelsen i sig, utan för att påvisa att en ”skandal” i en tidsålder inte nödvändigtvis behöver vara det i en annan. Därför kommer också en del av de skandaler som radas upp i denna artikel att framstå som en katt bland hermelinerna. Av naturliga skäl är de så pass många att de får delas in efter sina respektive epoker. I denna tar vi upp begynnelsen, under Nara och Heian perioderna.

Kom vikingarna till Japan?

Det finns inga runstenar eller andra kvarlämningar som tyder på det. Samtidigt finns det ovanligt många likheter mellan ainu kultur och det vi känner till om vikingar. Tyvärr finns det väldigt begränsat med studier av ainu som gjorts av skandinaviska historiker eller antropologer som därmed har förutsättningar att finna samband som kanske inte ter sig uppenbara för exempelvis franska eller amerikanska forskare. Det som kanske främst talar emot att vikingar skulle tagit sig igenom Sibirien och ner över Kamtjatka eller Sakhalin till Hokkaido är att de var handelsresande och inte primärt upptäcktsresande. Något som skulle tala emot den förklaringen är att den inte tar hänsyn till att en grupp vikingar drivits på flykt österut och sedan av nyfikenhet fortsatt av bara farten. Det här inlägget är således synnerligen spekulativt, eller som forskare kallar det ”hypotesformulering”.