Kamakura perioden

Periodindelningar är närmast basal näringsfysiologi för historiker. De är alltid ifrågasatta och det erbjuds ständigt alternativ. Japans Kamakura period (鎌倉時代) är inget undantag, några menar att det tar sin början 1183 med beslutet att östra Japan fick ett slags självständighet, andra att 1185 med utplaceringen av shugo (守護) och jito (地頭), och åter andra att 1192 med utnämningen av Minamoto no Yoritomo till Seii-Taishogun (征夷大将軍). Däremot anses slutet kunna fastställas mer tydligt, slutdatum sätts till 1333 då kejsaren för en kort tid återtog makten. Enklast är således att tänka på det som 1200-talet, eller inledningen på medeltiden i japansk historieskrivning. Oavsett var gränserna dras är alla överens om att det inte handlar om något slags omställning från en dag till nästa, historia fungerar ytterst sällan på det viset, även om undantag finns.

Kul med kanji – lektion 6

Kanjit till vänster är en kombination av ki (気) och hekomu (凹む) som är urgröpning. Ki är det närmsta vi kommer själ på japanska, minns att de inte är kristna och därför inte har den religiösa kopplingen, men en människas ki är hennes ande, själsliv, spirituella sida. Och den kan ju vara såväl positiv som negativ. En urgröpt själ är därför någon som är deprimerad, eller åtminstone sorgsen. Det normala begreppet på japanska för detta är utsubyo (鬱病) och som tydligt syns är det inte ett tecken att leka med direkt. Att lära sig känna igen det och läsa går kanske an, men försök att skriva det ur minnet. Förslaget här bredvid skulle onekligen bidra till att fler undvek att använda hiragana för att de inte minns streckordningen.

Yakitoris historia

Ett av Japans internationellt mindre kända kulinariska bidrag är yakitori (焼鳥) och numera förekommer det även annat än kyckling på spetten och då benämns det med det mer generiska kushiyaki (串焼), det är sådant som bacon, ibland omlindat enoki, sparris eller exempelvis kimchee, likaså förekommer det till exempel räkor, musslor, shiitake svamp och liknande. Men ursprunget är således en kyckling som sönderdelas i sina minsta beståndsdelar, sticks på små spjut, kanske 12 – 15 cm långa och grillas omsorgsfullt. Helst över träkol, och allra helst då binchotan (備長炭) som är ett högkvalitativt träkol som håller en konstant glöd och jämn temperatur bättre än andra sorter. Traditionella krogar som håller fast vid den sortens tillverkning annonserar nästan undantagslöst på en akacochin utanför ingången med att de serverar kycklingen sumibiyaki (炭火焼). Håll utkik efter de tecknen och smakupplevelsen förhöjs flera grader, alternativt lita på näsan, doften är speciell. Träkolet är dyrt och omständligt att förbereda, så de flesta krogarna, särskilt de som tillhör stora kedjor grillar sin kyckling över gas eller elgrillar. Idag botaniserar bloggen i hur yakitori tillkom och varför den är så populär bland japanerna.

Köpmännens historia

Bortsett från eta och hinin, de besudlade och icke-människorna var det köpmännen som stod längst ned på den sociala stegen. De benämns shonin (商人) men i gamla tider lästes samma tecken som akibito, akindo och akyudo. Den sortens ord talar om att de funnits sedan urminnes tider och riktigt långt tillbaka, innan Japan ens var en tanke så benämnde Yin dynastin (ung. 1600 f.Kr – 1046 f.Kr) sig själva som Shang (商) således en dynasti av handelsmän. Introduktionen av konfucianism innebar emellertid en omvärdering, pengar och penningars hantering fick en aura av vulgaritet över sig. Det betraktades som ovärdigt, något endast män med dubiösa moraliska värderingar kunde ägna sig åt. Då det inte fanns lagar som reglerade avtal och avtals hållande har säkert många av dem agerat med flexibel prissättning utifrån ett rymligt samvete. Synen på deras moraliska brister har säkerligen inte varit grundlöst. Samtidigt försåg de omgivningen med tjänster som var ofrånkomliga i samhällskonstruktionen och som möjliggjorde en expansion bortom den egna byn. I dagens Japan är det sarariman, eller affärsmannen, som är samhällets hjälte. I högtidsstunder kallar de honom också kaisha senshi (会社戦士) eller företagskrigare. Han har således gjort en anmärkningsvärd klassresa, låt oss ta en närmare titt på den.

Golfens historia i Japan

Den 28 maj är Golfens Dag i Japan, det beror på att Japans första öppna mästerskap, Japan Open, gick av stapeln just den 28 maj 1927. Sporten emanerar från Skottland, en föregångare lär ha spelats i Holland, men det är britter som med glöd spritt sporten över världen. Detta gäller såväl Sverige som Japan. 1901 introducerade den brittiske affärsmannen Arthur Hesketh Groom, då 55 år gammal, golf till några japanska affärsbekanta. Han föddes 1846 och anlände till Japan som en 22 år gammal otvättad yngling och representant för Groover Inc som han grundat med sin äldre broder. Efter en kort vistelse i Nagasaki slog han sig ned i den helt nyligen öppnade hamnstaden Kobe där han exporterade japanskt thé och importerade samma produkt från Kina. Han var förtjust i bergsvandring och Rokko-san (六甲山) utanför staden erbjöd ypperliga möjligheter. Så fort han hade tid över begav han sig upp längs stigarna.