Shingon, krigare, zen och samurajer

Sent igår natt ankom ett missiv medelst elektronisk distribution till bloggens brevlåda. Det sker inte så ofta, så nyfikenheten – och inte minst glädjen var stor – dessutom var det från en av bloggens mer ståndaktiga läsare. Så det var med spända förväntningar jag tog del av innehållet. Och det var ett bra innehåll, en reflektion som visar att läsaren följer med i bloggens utveckling, men också med en tanke som fick bloggen inse att det är inte alltid så lätt att få igenom sitt budskap. Så läsaren får med detta inlägg svar på sin reflektion, ett svar som bloggen tror intresserar även andra läsare. Vi inleder med missivet.

De japanska mordens historia

För en dryg vecka sedan slog en mordbrännare till mot Kyoto Animation i en attack som krävde 35 människors liv. För tre år sedan tog sig en 26 år gammal f.d. anställd in på mentalhem i Sagamihara och stack ihjäl 19 patienter och skadade ytterligare 20 svårt. Som alla länder har Japan problem med våld som har dödlig utgång. Vad de inte har problem med är dödsskjutningar eftersom det är svårt att komma över vapen, även illegala sådana. Däremot har det blivit vanligare att gärningsmannen drar med sig ett större antal offer i sin gärningsutövning. Bloggen tänkte därför ta en närmare titt på de japanska mordens historia.

Animes historia i Japan

Med anledning av den tragiska mordbranden på Kyoto Animation kan det finnas anledning att titta närmare på Japans långa historia med anime, och kanske också ställa frågan varför det dröjt så länge innan det fått genomslag utanför Japan. Senast tillgängliga siffra är från 2016 då Japan exporterade anime för 1,77 miljarder kronor, och det innebar att anime upptog 77,1 % av all export som rörde rörliga bilder (numera är det ju digitalt och inte film). En försvinnande liten del av den exporten hittar fram till Sverige, 58 % hamnar i andra asiatiska länder, 29 % i Nordamerika och endast drygt 7 % kommer till Europa. I gengäld är svenska anime fantaster skickliga att på egen hand få fram anime som delas mellan dem.

Abe vann en Pyrrhusseger

Premiärminister Abe Shinzo borde efter gårdagens seger i Nationalförsamlingens Överhus ha skänkt Pyrrhus av Epirus en liten tanke. Förvisso vann LDP en majoritet, men det kom på bekostnad av ett nytt politiskt landskap som ännu inte tecknat sig. Dessutom hade han ställt som mål att LDP skulle kontrollera ⅔ majoritet i Överhuset för att kunna driva igenom konstitutionella förändringar. Specifikt då 9 § som reglerar avsaknaden av krigsmakt. Det är främst en markering mot Kina och dess allt mer expansiva militär i Sydkinesiska och Östkinesiska haven. Ända sedan Trump anträdde infarten på 1600 Pennsylvania Avenue har världens politiska rörelser rysts rejält. Storbritannien befinner sig i ett slags bipolär upplösning, östra Europa omvandlas från demokratihyllande ex-kommunister till högerextrema neonationalister, Putin blir allt mer aggressiv och i Japan reagerar de med ett slags nyapatisk individualism, i ett land som normalt anses grupporienterat konformistiskt. Bloggen försöker idag reda ut vad som hänt.

Kvinnliga litteraturpristagare för både Akutagawa och Naoki priserna

Två gånger om året delar Samfundet för Främjande av Japansk Litteratur, ett slags motsvarighet till Svenska Akademien, ut Japans två största litteraturpris, Akutagawapriset och Naokipriset. Uppkallade efter Akutagawa Ryunosuke och Naoki Sanjugo går de till nykomlingar inom belles-lettres eller renodlad skönlitteratur, och underhållningslitteratur undantagen är deckare och thrillers. Det var redaktören för Bungei Shunju (文芸春秋) som är Japans främsta litterära magasin, en slags motsvarighet till Bonniers Litterära Magasin, Kikuchi Kan som 1935 etablerade priserna. Idag erhåller pristagarna en miljon yen (ca. 88 000 kronor) samt ett fickur i guld. Sommarens priser tillkännagavs häromdagen och för första gången gick båda priserna samtidigt till kvinnor.