Två gånger om året delar Samfundet för Främjande av Japansk Litteratur, ett slags motsvarighet till Svenska Akademien, ut Japans två största litteraturpris, Akutagawapriset och Naokipriset. Uppkallade efter Akutagawa Ryunosuke och Naoki Sanjugo går de till nykomlingar inom belles-lettres eller renodlad skönlitteratur, och underhållningslitteratur undantagen är deckare och thrillers. Det var redaktören för Bungei Shunju (文芸春秋) som är Japans främsta litterära magasin, en slags motsvarighet till Bonniers Litterära Magasin, Kikuchi Kan som 1935 etablerade priserna. Idag erhåller pristagarna en miljon yen (ca. 88 000 kronor) samt ett fickur i guld. Sommarens priser tillkännagavs häromdagen och för första gången gick båda priserna samtidigt till kvinnor.
Naokipriset gick till Oshima Masumi, en 57 årig debutant med Uzu Imose Yamafujo 
Teikin Tamamusubi (渦 妹背山婦女庭訓 魂結び) som på svenska blir det något komplicerade ”I virveln binds syskonens själar samman i bergskvinnans hemundervisning”. Och den komplicerade titeln syftar på ett stycke dockteater av Chikamatsu Hanji från Edo perioden och virveln i titeln är platsen där sanning och fiktion möts och man inte längre vet vad som är vad. Namnet Chikamatsu tar han för att han av fadern, som älskar dockteater, erhåller en bläcksten som tillhört den store Chikamatsu Monzaemon och Oshima utforskar varifrån han erhåller sin förmåga att skriva pjäser för dockteatern. Binds han själ ihop med sin store föregångare via bläckstenen.
Akutagawapriset gick till Imamura Natsuko för Murasaki sukaato no onna (むらさきスカートの女) på svenska ”Kvinnan i den lila kjolen” som handlar om en kvinna i grannskapet som går under just det namnet eftersom ingen vet vad hon heter. Protagonisten blir så fascinerad av kvinnan att hon söker anställning på samma arbetsplats för att kunna närma sig henne. Det är en inblick i hur långt folk är villiga att gå för att lära känna en person de fascineras av. Ett slags insyn i stalkermentalitet.
Kvinnor har naturligtvis tilldelats priserna tidigare, men det är första gången bägge priserna samtidigt går till kvinnor, inte nog med det, det fanns flera kvinnliga kandidater att välja på. Bland tidigare pristagare märks Oe Kenzaburo, Murakami Ryu, Abe Kobo och Shibata Sho. Men frånvarande är också sådana som Mishima Yukio, Dazai Osamu och Murakami Haruki och det har medfört en viss kritik gentemot priserna. Anledningen till att de aldrig utsågs ligger i det sätt japansk litteratur oftast tillkommer. De flesta böcker startar som följetonger i tidningar. Alla tidningar med självaktning har en följetong på kultursidan, oftast av någon lokal förmåga.
Oftast inleds samarbetet med att den aspirerande författaren lämnar in manuskript för en vecka, tio dagar. Antas manuskriptet innebär det att författaren har en viss garanterad inkomst för tre månader till ett halvår, beroende på överenskommelse. Dessutom har hen en konstant deadline som måste mötas tills verket är färdigt. Bokförlagen följer därför kultursidorna minutiöst för att se om det dyker upp talanger som är värda att ge ut. För de flesta som antagits innebär det att boken därmed generar en andra inkomst som hard cover, efter ett år en gång till som soft cover och slutligen som tankobon (単行本) som är Japans mycket speciella pocketböcker, ungefär i halva storleken av en västerländsk pocket. Herrar Mishima, Dazai och Murakami gick direkt till bokpublikation utan omvägen via tidningarna.
På den kritiken är Bungei Shunjus standardsvar att det ges ut så mycket böcker i Japan att det är omöjligt att följa dem alla. Implicit att kultursidorna således gör en första gallring för att få fram de som är värda att följa. Med tanke på vilka de missat är det således en klen ursäkt och de har därför på senare år börjat publicera kandidatlistor. En genomgång visar att kvinnliga författare är rikt representerade, även om priserna generellt fortfarande går till män oftare än kvinnor syns en omställning. 2004 gavs Akutagawapriset till Wataya Risa då endast 19 år och elva månader gammal som delade priset med Kanehara Hitomi 20 år och fem månader gammal, de hitintills yngsta pristagarna. 2012 gick priset till Kuroda Natsuko som debuterade 75 år och 9 månader gammal, fem år senare, 2017¸ gick priset till Wakatake Chisako¸ då 63 år gammal. Det är således både yngre och äldre kvinnor som lyckas ta hem de mest prestigefyllda japanska litteraturpriserna under senare tid. Tyvärr röner de inte samma intresse utomlands som hemma i Japan. De översätts inte i samma utsträckning som manliga författare. Och då Svenska Akademien inte har någon medlem som behärskar japanska kommer de att vackert få sitta kvar i väntrummet till de fina litterära salongerna utanför Japan.
歴史館 