Slaget vid Sekigahara – del 4; konsekvenserna

Ieyasus adjutanter började förbereda lägret för den viktiga ceremonin att identifiera fiendens avhuggna huvuden, en ceremoni kallad kubijikken (首実検). Normalt rengjordes de av kvinnfolket, kammades, kokades lätt för att strama upp skinnet och underlätta rengöring och identifikation, men till Sekigahara hade de kommit utan kvinnornas support och närmsta borg var för långt borta för att utföra ceremonin. De behövde en snabb överblick över vilka daimyo och generaler som fallit och det var viktigt att de i det översta ledarskiktet infångades snabbt innan de kunde etablera en ny maktbas. Samtidigt var det tillfället som Ieyasus generaler avrapporterade vad som skett, och hur fienden agerat. Den förste som anlände var Kuroda Nagamasa, känd som den nye gunshi Kanbei, Ieyasu tog tag i hans axlar, bugade sig och sade: ”dagens seger hade aldrig skett utan din lojalitet och förmåga, så länge min klan frodas skall Kuroda släkten inte sakna något”.

Slaget vid Sekigahara – del 2; Östra armén

Tokugawa Ieyasu hade till skillnad från Ishida Mitsunari aldrig inträtt på ett slagfält fyllt av optimism. Han hade sin beskyddare Imagawa Yoshimoto i tankarna när han till mannarna alltid påminde dem att; ”vid seger se till att spänna remmen på hjälmen”. De bäst lagda stridsplanerna hade en förmåga att vittra sönder när den första lansen sänkts eller kula avfyrats. Därför ansåg han att; ”tålamod är den säkraste vägen till seger”. Ett budskap som han ständigt upprepade till sina officerare och manskap. När han red framför dem där de stod uppställda vid infarten till fältet tillade han; ”de som stupar idag gör det så att kommande generationer kan leva under fred och rättvisa”.

Ifall Ishida Mitsunari segrat vid Sekigahara

Bloggen har tidigare bedrivet ett kontrafaktiskt resonemang kring attacken på Pearl Harbor, vad hade kunnat ske ifall imperiets armé valt att invadera Hawaii, var frågan som ställdes. I detta inlägg tar vi istället upp slaget vid Sekigahara, det som skulle leda till Tokugawa dynastins dominerande ställning i 250 år. Den vanliga benämningen är östarmén för Tokugawas segrande styrkor, och västarmén för Ishida Mitsunaris förlorande. Förvisso var Mitsunari den som anförde dem i slaget, men den starke mannen bakom västarmén var Mori Terumoto, provinsfurste över Aki, dagens Hiroshima och Choshu, dagens Yamaguchi, som befann sig på behörigt avstånd i Osaka borg hos Toyotomi Hideyori. Tokugawa Ieyasu vann sin seger mycket tack vare ett antal överraskande förrädare från västarmén som gjorde gemensam sak med Tokugawa för att de inte stod ut tanken på Ishida Mitsunari som framtida ledare, Så vi tar vår utgångspunkt i att dessa kappvändare valt att förbli lojala då Mori Terumoto personligen infann sig vid slaget. Läget för östarmén såg redan dystert ut när förrädarna valde att gå in i striden på östarméns sida. Hade Terumoto närvarat skulle lojaliteten mot honom vägt tyngre och de hade istället gått in på västarméns sida. Tokugawa hade i så fall förlorat stort, sannolikt tvingats att kapitulera villkorslöst.

Gifu prefektur

Gifu är en av ytterst få prefekturer som saknar kustlinje då det är beläget i det mest centrala av Japan och traditionellt var det den fältherren som behärskade Gifu som också behärskade Japan eftersom man då också kontrollerade de östra tillfartsvägarna till Kyoto. Det var också här som Japans framtid avgjordes i slaget vid Sekigahara år 1600. Prefekturen har således spelat en central roll i Japans historia och dess roll blev uppenbar då Oda Nobunaga belägrade Inabayama borg och i dess ställe anlade Gifu borg.

De Röda Demonernas skapare

Ii Naomasa var en av sengoku periodens främsta fältherrar trots att han förestod en mindre provins och kontrollerade betydligt färre trupper än de flesta andra. Istället utnyttjade han psykologisk krigsföring mot sina motståndare. Hans trupper var kända som akaoni eller de Röda Demonerna. Tack vare hans militära framgångar under 1500-talet skulle klanen spela en framträdande roll inom Tokugawa shogunatet under hela Edo perioden. Precis som Tokugawa Ieyasu stod Ii klanen under Imagawa Yoshimotos beskydd men efter förlusten i Okehazama beskyllde Yoshimotos son Ujizane klanledaren Ii Naochika för förlusten och hade honom avrättad. Sonen som då bara var barnet lyckades undkomma och Ieyasu adopterade honom.