歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


Lämna en kommentar

Yasuke kommer att definiera svartas ställning i Japan

Variety meddelar att Chadwick Boseman, kanske mest känd för sin huvudroll i Black Panther, skall spela Yasuke i en kommande Hollywoodproduktion. Yasuke, på japanska 弥助, var Japans enda afrikanska samuraj. Hans bakgrund är höjt i dunkel, så det ger Hollywood möjligheten att fritt tolka och använda en stor dos poetisk frihet. Vi vet ännu inte hur resultatet blir, men som nordbor är vi vana vid att se vikingar förvanskade med kohorn på sina hjälmar. Jämför exempelvis med den brittiska produktionen av Chernobyl där minsta detalj i sovjetiskt leverne på mitten av 80-talet återskapats i varje enskildhet, även de små sophinkarna som användes för familjens skräp. Hollywood är inte direkt kända för historisk följsamhet. Med detta inlägg tar bloggen pulsen på hur det är att vara av afrikanskt påbrå i Japan. Läs mer

Annonser


Lämna en kommentar

Philipp Franz von Siebolds tid i Japan

Två tyskar och en svensk kom till Nagasaki. Det låter som inledningen till en tredje rangens vits. Det är det inte. Istället handlar det om de tre européer som var de enda egentliga källorna till kunskap om Japan under Edo perioden. Den förste var tysken Engelbert Kaempfer som levde 1651 till 1716. Han var andra sonen till en präst i Lemgo som ligger i Nordrhein-Westfalen. Den som betydde mest för västs förståelse av Japan var den andre tysken, Philipp Franz von Siebold, han var också den siste av de tre som besökte Japan och kunde därför nyttja företrädarnas framsteg men också deras misstag och feltolkningar. Siebold föddes in i en släkt av läkare i Würzburg, nuvarande Bayern och följde familjetraditionerna genom att läsa medicin vid universitetet i Würzburg. Han var starkt influerad av Alexander von Humboldts böcker om Latinamerika och troligen påverkade de honom att söka sig ut i världen. Att det skulle bli just Japan var, som så ofta här i livet, ett antal slumpfaktorer som kom att samverka helt oberoende av varandra. Färdig med sin utbildning praktiserade han som läkare i Bayern, men längtan ut var stark. När han 25 år gammal fick en inbjudan från en släkting att få besöka honom i Amsterdam tvekade Siebold aldrig utan gav sig iväg så fort det var möjligt. Väl där började han diskutera sin längtan ut i världen och fick tipset att han kunde söka arbete som marinläkare. Det var alltid svårt att rekrytera folk till de öppna posterna och de längre seglatserna kunde bli försenade om de saknade läkare ombord. HOC hade slutat existera, det avvecklades den 31 december 1799, men som enda västland med förbindelser till Japan gick det Förenade Kungariket Holland in och tog över verksamheten i såväl Batavia som Nagasaki. Resultatet av förändringarna blev att de formellt var den holländska flottan som tillhandahöll fartygen som seglade på rutten, därav öppningen som marinläkare för Siebold. Han kom således att ingå i Hollands ostindiska armé som kirurg-major. Således var han den ende av de tre Dejima läkarna som befann sig på ön som militär, även om hans verksamhet de facto var vetenskapsmannens, han var också den ende som befann sig på den konstgjorda ön under två separata perioder. Första posteringen varade från 1823 – 1829, och den andra från 1858 – 1862, han kom således att totalt spendera tio år i Japan, Kaempfer spenderade två och Thunberg stod knappt ut lite mer än ett år. Läs mer


7 kommentarer

Dejima var Tokugawas fönster mot omvärlden

Dejima (出島) ”Avfärdsön” eller ”Utstickande ön” var en solfjädersformad konstgjord ö som var den enda inkörsporten till Japan under Tokugawa dynastin. Japan hade även handelsrelationer med Kina via Ryukyu som kontrollerades av Satsuma och med Korea via Tsushima som behärskades av So klanen. Skillnaden var att i Nagasaki var det utländska skepp som anlände, medan det var lokala skepp som seglade till omvärlden från de andra platserna. Fram till 1868 var det sannolikt också den mest detaljerat beskrivna platsen i hela Japan. Ön anlades ursprungligen för att shogunatet ville kontrollera de portugisiska jesuitprästerna, men det skulle bli känt som holländarnas handelsstation, eller faktorie som var dåtidens benämning. Behovet av landåtervinning har medfört att ön försvunnit från kartan.

Läs mer


Lämna en kommentar

Tänk om…

Golfares universella passion är att efter en runda ägna sig åt en omgång ”tänk om…”, tänk om det inte var en koppsnurr på 15:e, tänk om inspelet på 11:an inte blåst ned i bunkern. Ja, ni förstår säkert. Historikern ägnar sig per definition åt att studera existerande materia, brev, bokföring, krönikor, målningar, poem, gamla böcker, dagböcker osv. Det går inte att forska i det som inte existerar, endast att spekulera, ett fält som definitionsmässigt ligger utanför historieforskningens domäner. Men ibland blir det frestande, saker och ting faller på plats, genom analogier till hur en person agerat tidigare tror man sig få en förklaring till hur vederbörande agerat i en likartad situation. Det är en riskfylld stig längs en djup ravin. Den som är nyfiken på historia önskar alltid att det funnits mer material att tillgå. Så därför blir dagens inlägg ett som går i golfarens ”tänk om…” fantasier. Läs mer


Lämna en kommentar

Reseservice redan på 1600-talet

I ett tidigare inlägg tog bloggen upp frekvensen av automater i Japan. Förhoppningsvis framgick det att bekvämlighet var den främsta faktorn för deras existens. Och just bekvämlighet, särskilt för resenärer har en lång tradition i landet. Redan under Nara perioden, alltså 700-talet, talade man om gokishichido (五畿七道), de ”fem distrikten och sju vägarna”. De fem distrikten benämns också, än idag i modern japanska för kinai som i stort motsvaras av kansai eller området runt Osaka, Kobe och Kyoto, då hette distrikten Yamato (Nara), Yamashiro (Kyoto), Settsu (Osaka), Kawachi (Sakai) och Izumo (Wakayama). Dessa var det sammanhållna centrala Japan och härifrån utgick de sju vägarna som var, Tokaido, Tosando, Hokurikudo, Sanyodo, Sanindo, Nankaido och Saikaido. Tre av dessa lever kvar som namn på Shinkansen linjer, nämligen Tokaido mellan Tokyo och Osaka, Sanyodo mellan Osaka och Fukuoka samt Hokurikido mellan Tokyo och Kanazawa som färdigställdes 2016. Sanindo är under utbyggnad, för närvarande binder den samman Osaka med Tottori, men tanken är att den skall gå ända ned till Shimonoseki, precis som den gamla vägen. Läs mer