歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


Lämna en kommentar

Yasuke kommer att definiera svartas ställning i Japan

Variety meddelar att Chadwick Boseman, kanske mest känd för sin huvudroll i Black Panther, skall spela Yasuke i en kommande Hollywoodproduktion. Yasuke, på japanska 弥助, var Japans enda afrikanska samuraj. Hans bakgrund är höjt i dunkel, så det ger Hollywood möjligheten att fritt tolka och använda en stor dos poetisk frihet. Vi vet ännu inte hur resultatet blir, men som nordbor är vi vana vid att se vikingar förvanskade med kohorn på sina hjälmar. Jämför exempelvis med den brittiska produktionen av Chernobyl där minsta detalj i sovjetiskt leverne på mitten av 80-talet återskapats i varje enskildhet, även de små sophinkarna som användes för familjens skräp. Hollywood är inte direkt kända för historisk följsamhet. Med detta inlägg tar bloggen pulsen på hur det är att vara av afrikanskt påbrå i Japan. Läs mer


Lämna en kommentar

Rökelsens historia i Japan

I Japan vet man direkt när man befinner sig i närheten av ett buddist tempel, doften av rökelse tränger igenom det mesta. Ursprungligen betecknades det som kunko (薫香) vars egentliga betydelse är ”väldoft” och som beskrivning får det betraktas som adekvat. Företeelsen kom till Japan med koreanska buddistmunkar på 500-talet, innan det fanns skriftliga källor i Japan, men koreanerna kan berätta om ett flertal munkar som hade rökelse med sig i bagaget när de for över Tsushimasundet. Buddismen mottogs med viss skepsis men deras rökelse fascinerade. Senare anteckningar visar att man hade lukttävlingar inom hovet som gick ut på att man genom doften skulle analysera innehållet. Historiker antar att den traditionen sannolikt går tillbaka till 600-talet, kanske även slutet av 500-talet. Läs mer


Lämna en kommentar

Japanernas homogena myt

Japanerna beskriver sig själva som tan’itsu minzoku (単一民族) ett ”enhetligt folk”, oftast översatt till en homogen nation. De anser sig vara unikt lika och väldigt avvikande från andra folkslag. I extremfallen slår det över i att andra folkslag inte är människor, de är barbarer. Uttrycket har lingvistikhistoriska rötter i kinesiskan där alla andra folkslag de kom i kontakt med var någon form av barbar, något som anammades av japanerna. De enda folkslag som bevärdigades med tecknet för människa (人) var kineser och koreaner. De buntades ihop som tojin (唐人) eller Tang människa, beroende på att det var under Tang dynastin som de första kontakterna med fastlandet etablerades. Men vid den här tiden såg sig inte japanerna som nationsmedborgare, de refererade till sig själva utifrån geografisk belägenhet. Tamura no mono (田村の者) var någon som bodde i byn vid risfälten, Yamamura no mono (山村の者) däremot kom från bergsbyn och Kawamura no mono (川村の者) var bosatt i en by vid floden. Dessa benämningar blev så småningom deras efternamn. Stöter du på någon med liknande namn vet du att deras släkt härstammar från en sådan by. Lojaliteterna befann sig hos den egna byn ursprungligen, det var först framåt 1500-talet då provinserna växte sig starka och oberoende som de började identifiera med något större än den egna byn. Läs mer


Lämna en kommentar

Japans nationalromantiska problem

Vid få tillfällen flödar nationalismen så obehindrat som under ett fotbolls-VM, åtminstone för de deltagande nationerna. Japan är inget undantag, men landet har ett komplicerat förhållande till fosterlandskärlek. Och det är inget nytt. Genom historien har Japan varit samlad som nation enbart när det stått under hot utifrån. Själva nationsbyggandet har skett med våld, hot och repressalier. Samhörighet, enhet, gemenskap och fosterlandskänsla är synnerligen moderna begrepp för japanen. Med tanke på deras homogenitet kan det tyckas ett märkligt postulat, men går man igenom deras historia finner man att de aldrig genomgått någon period som påminner om nationalromantiken. Istället har de varit splittrade och bekämpat varandra med iver och lust och när det varit omöjligt har de planerat och konspirerat för dylikt. Senast det gjordes ett försök att skapa en nationell samhörighetskänsla var i anslutning till andra världskriget. Resultatet av det ledde snarast till en nationell allergi inför fosterlandsälskande uttryck. Senaste kontroversen handlar om en popgrupp. Läs mer


Lämna en kommentar

Tuppens år är här

Gott Nytt Tuppens År. Formellt set är det toridoshi eller fågelns år, men det har alltid varit en tupp som fått illustrera det. Apans år är avslutat, och de flesta är överens om att det inte var ett bra år. Är förutsättningarna för tuppen bättre då? Tuppen är en del av de ”tolv grenarna” i den klassiska kinesiska astrologiska kalendern, och de utgör också tidsangivelserna. Tupp eller höna skrivs 鶏 men ”tuppen” i toridoshi skrivs 酉, som synes finns det inga likheter. Det senare tecknet är istället närbesläktat med 酒 som är sake eller alkohol och det var ursprungligen ett kärl för förvaring av risvin. Det är det tionde tecknet i raden av de ”tolv grenarna” och symboliserar därför tiden mellan klockan sex och åtta på kvällen. Men då bondebefolkningen inte hade någon utbildning associerade man de olika tecknen med djur för att de lättare skulle förstå klockan. Varför 酉 blev tupp är det ingen som vet. Idag tar bloggen reda på vad tuppens år kommer att innebära. Läs mer