Takashima Shuhan – mannen som jobbade i uppförsbacke

Ett gammal japanskt ordspråk är deru kui ga utareru (出る杭が打たれる), det utstående spiket slås ned. Japanens medfödda behov av konsensus gör att de intuitivt vänder sig mot allt och alla som inte är precis som de själva. Långvarigt bosatta gaijin i Japan brukar intyga att det inte är helt enkelt att fullt ut accepteras, men det hjälper ifall man behärskar språket obehindrat. Inställningen att lika barn leka bäst gäller minst lika mycket bland dem själva. En som fick känna av detta var Takashima Shuhan (高島秋帆) som kom till världen den 24 september 1798. Hans far var Takashima Shigeoki som var toshiyori i Nagasaki, näst under shogunatets kommissarie den viktigaste posten i staden. För att leva under början av 1800-talet hade han det således väl förspänt. För at ha kommit på tvärs med shogunatet har han fått leva i den historiska skuggan. Men utan hans ihärdiga insatser är det inte osannolikt att shogunatet fallit till västmakterna istället för tozama.

De japanska epokerna del 2; 701 – 715; Taiho, Keiun & Wado

Efter 15 års uppehåll utan något epoknamn i krönikorna träffar vi på nästa år 701 som benämns Taiho (大宝), den ”stora skatten” då en ny lagsamling, som av historikerna analogt benämns Taiho Kodex, stod färdig. Den betraktades således som ”en stor skatt” av de som tagit fram den. Intressant nog tillkommer inte eran i samband med att kejsare Monmu tillträder tronen 697 utan omnämns först 701 i samband med att han sänder en ambassad till Changan, T’ang Kinas huvudstad. Etablerandet av Taiho medför också att de därmed används kontinuerligt in i våra dagars Reiwa period.

Ashikaga Yoshiaki den sista shogun i andra dynastin

Den siste shogun i den andra dynastin var egentligen buddistmunk. Som andre son till den 12:e shogun, Ashikaga Yoshiharu, förväntades han inte efterträda fadern, utan det blev hans storebror Ashikaga Yoshiteru som blev den 13:e shogun i dynastin. Han kom till världen 1537 och som barn hette han Chitosemaru och som treåring bortlovade fadern honom som novisch till Ichijoin (一乗院) klostret som tillhör Kofuku-ji (興福寺), ett tempel i Yogacara skolan, där hans munknamn var Kakukei. Faderns strävan var att undvika framtida arvstvister i stil med det som startade Onin kriget 70 år tidigare. Vad han inte kunde förutse var att den äldre sonen skulle mördas i kuppförsök.

Två statsbärande partier

Ett fenomen som sammanbinder Sverige och Japan som vi sällan funderar över är hur likartade de politiska förutsättningarna är. Bägge länder har varsitt stort statsbärande parti som dominerat den politiska agendan i årtionden och sällan utmanats mer än tillfälligt. I Sverige är det Socialdemokraterna, i Japan är det Liberal Demokraterna (LDP). De stats-, eller i Japans fall premiärministrar, som inte representerat några av dessa partier i modern tid är lätträknade. Genom att förstå likheter och skillnader kan det också bli enklare att prognostisera den politiska utvecklingen i bägge länderna. Så i den här artikeln jämför vi S och LDP.

När Japan kom till Skandinavien – del 2; Sverige

Efter att ha seglat ut från Köpenhamn strax efter tolv anlände Iwakura ambassaden kvart över två med postbåten till Malmö hamn där de möttes av stadens representanter och ”en stor skara nyfikna som samlades längs flodbanken”. Enligt Kume Kunitake, den ambulerande ambassadens sekreterare, var det ”endast en japansk underhållare som tidigare besökt Sveriges tredje största stad”. De trakterades till en lunch, troligen på hotell Svea, föregångaren till dagens Savoy. De skulle nämligen ta tåget till Stockholm 15.30, så rimligen valdes en restaurang i anslutning till Malmö C.