Varför övergavs Nagaoka-kyo?

Kejsare Kanmu (桓武天皇) lämnade Heijo-kyo (平城京), det vi numera benämner Nara i den femte månaden 784 för att etablera en ny huvudstad i det som benämns Nagaoka-kyo (長岡京), den Långa kullens huvudstad. När Nara anlades var tanken att den skulle bli permanent huvudstad, varför då flytta redan inom några få generationer? Trots investeringen övergav han den redan inom loppet av tio år, innan den var färdigkonstruerad, till förmån för Heian-kyo (平安京), Fridens och stillhetens huvudstad, mer känt som Kyoto. Mindre än 100 år tidigare färdigställdes Nara med Chang-an, T’ang dynastins huvudstad som förebild. Palats och tempel, aristokratins herrgårdar och storslagna Buddhastatyer hade kostat, förvisso hade de en tradition av att flytta huvudstad när en kejsare avled, tolv sådana ruiner har grävts fram, de är sannolikt betydligt fler. Faktum är att japanskan har ett särskilt ord för företeelsen, de kallar det sento (遷都), det semantiska beviset på att företeelsen var normaliserad. Men det finns gränser för kapitalförstöring, även på 700-talet. Så vad hände egentligen?

Jurchen piraternas invasionsförsök

Innan de blev Qing dynastin var de kända som Jurchen folket (女真, ursprungligen 女眞 men det andra tecknet förbjöds då det ingick i namnet på en av deras senare hövdingar) ett tungusiskt talande nomadfolk koncentrerat till området runt Amurfloden och sedan 1600-talet benämnt tartarer i västerländsk litteratur. Marco Polo benämnde dem Ciorcia och gjorde dem kända för sin långa flätade hästsvans som ofta benämns hårpiska. För japanerna var de kända som antingen iteki (夷狄), barbarernas barbarer, eller toi (東夷), östra barbarer efter kinesernas benämning. I början av 900-talet invaderade de, eller gjorde uppror (källorna är inte överens) och övertog Bokkai (渤海), på kinesiska Pohai och koreanska Balhae. Innan dess hade Japan haft vänliga relationer med landet och både skickat och tagit emot ambassader från dem. Men under 900-talet blev Japan introvert, inga ambassader till Kina skickades och även förbindelserna med Korea hölls på en miniminivå. I Heian-kyo var de således dåligt informerade om vad som hände upp vid Koreas nordliga gräns. Det är således inte underligt att de togs på futonen den 27 dagen den tredje månaden (14 maj) 1019 när 50 piratskepp attackerade Tsushima och Iki, de uteliggande öarna i sundet mellan Japan och Korea som utgjorde Japans yttersta varning.

Krossa NHK?

Antagonismen mot public service har förmodligen gått längre i Japan än någon annan stans. Det senaste decenniet har public service i ett flertal länder kommit under luppen. BBC i England, Jimmy Saville, Jeremy Clarkson och Top Gear, Martin Bashirs lögner inför intervjun med prinsessan Diana och nu senast suspenderingen av Gary Lineker. Det är bara att gå in på Twitter och avläsa svenskarnas reaktioner på SVT sedan det övergått från licensfinansiering till skattefinansiering, att jobba med journalistik inom public service påminner alltmer om att gå omkring på äggskal. Men som sagt, ingenstans har det gått lika långt som i Japan. Här bildade Tachibana Takashi den 17 juni 2013 NHK partiet (NHK党), i ärlighetens namn borde partinamnet varit Anti-NHK partiet. Det har nämligen gett ansikte åt en speciell form av populism, partiets slogan var ”NHK wo bukkowasu” (NHKをぶっ壊す) eller ”Krossa NHK”. I princip kliniskt befriat från subtiliteter.

Yoon Suk-yeol besöker Japan

Sydkoreas president, Yoon Suk-yeol (尹錫悦, 윤석열) ankom på ett tvådagarsbesök till Japan torsdagen den 16 mars. Det var första gången på tolv år som en sydkoreansk president genomförde ett bilateralt besök, ungefär samtidigt som PSY lamslog världen med Gangnam style. Hans företrädare kom endast till Japan i samband med G-20 möten och liknande. Redan under sin valkampanj var Yoon tydlig med att han önskade normalisera relationerna till sin granne. Ett förhållande som åkt berg och dalbana sedan millennieskiftet. Höjdpunkten var 2002 när länderna gemensamt stod värdar för fotbolls-VM. Västliga media koncentrerade sin rapportering på de säkerhetspolitiska aspekterna i skuggan av Kim Jong-un (金正恩, 김정은) och Pyongyangregimens aggressiva robotuppskjutningar. Japanska och koreanska medier lade även fokus på andra aspekter och det kan därför vara av intresse för läsaren som vill hålla sig välinformerad om vilka de var.

Kagoshimas historia

Kagoshima (鹿児島) är största stad på södra Kyushu, residensstad i prefekturen med samma namn. Namnet betyder ordagrant “rådjurskalvens ö” och kommer sig högst sannolikt av att hovet i omgivningarna av Nara på 600-talet erhöll ett albinorådjur i tribut av lokalbefolkningen. Det bor nästan 600 000 personer I staden och det gör den till en typisk medelstor stad i Japan. Det var här Francisco Xavier den 15 augusti 1549 steg i land, övertygad om att han skulle omvända en hel nation till kristendomen. Området runt det som idag utgör staden var ett av de sista att komma under kejserlig kontroll och Kagoshimabor har därför rykte om sig att vara besvärliga och upproriska, deras japanska dialekt är en av de svåraste att förstå och de plockar gärna fram den när de vill förnedra eller göra ner dig.

Kagoshima var Shimazu klanens huvudsäte, redan 1341 lät Shimazu Sadahisa uppföra Tofuku-ji borgen (東福寺城) som en markering av att Shimazu inte tänkte underordna sig shogunatet i Kamakura. Efter slaget vid Sekigahara lät Shimazu Tadatsune uppföra Kagoshima borg i folkmun känd som Tsurumaru borg (鶴丸城) som avsiktligt uppfördes som en mindre och dåligt försvarad borg. Anledningen skall ha varit att Tadatsune inte ville ge Tokugawa Ieyasu något svepskäl att genomföra en attack och avrätta klanen. En klent konstruerad borg skulle inte utgöra något hot mot den nya hegemonen. Hans efterlevande skulle genomlida konsekvenserna av det beslutet när Storbritannien utkrävde kompensation för Richardson affären och skickade kanonbåtar till hamnen och sköt borgen sönder och samman.

Kagoshima var under Edo perioden Japans enda koloniala huvudstad, Shimazu behärskade konungariket Ryukyu för att den vägen få tillgång till kinesiskt siden. Något som gjorde dem till en av Japans rikare klaner. Pengarna behövdes enär tributresorna till Tokugawas huvudstad var kostsamma, de hade trots allt den längsta resan av dem alla. De hade också goda relationer till holländarna i Dejima som besöktes regelbundet och Shimazu var synnerligen intresserade av internationell handel. Ibland lyckades de även förmå utrikeskommissarien i Nagasaki att låta Opperhoofd och legationsläkaren avlägga visiter i Kagoshima. Mellan jesuiterna och holländarnas beskrivningar är Kagoshima därför den stad som skildrats mest ingående av dem som inte återfinns på den sträcka som hofreis innebar.

Det första som slår en besökare till Kagoshima är att man befinner sig i skuggan av en vulkan, utanför staden ligger Sakura-jima, Körsbärsön, som via vulkanutbrott numera är en halvö. Den är fortfarande aktiv och sulfurstanken blir en påminnelse om att den kan vara på väg in i en aktiv fas. När den är lugn och passiv arrangeras resor till vulkanens kaldera och den modige kan bokstavligen skåda rakt ned i helvetet.

Kagoshimas speciella charm är att den erbjuder billigast tänkbara sightseeing, dess spårvagnsnät tar dig till alla intressanta delar av staden samtidigt som sträckorna kan betraktas i lugn och ro via spårvagnsfönstret. Den som besökt Neapel lär känna sig hemtam i Kagoshima redan efter några timmar.

Den som vill ut och rumla runt efter mörkrets inbrott tar lämpligen spårvagnen till Tenmonkan (天文館) som betyder Observatoriet (det astronomiska) dit nattens nöjesetablissemang koncentrerats. Här får man inte missa tillfället att prova på shabu-shabu gjort på kurobuta (黒豚) som är ”svart gris”, likaså serveras det gyoza gjort på detta mustiga fläskkött. För den som har ordning på sin reskassa kan krogen Ajimori (あぢもり) varmt rekommenderas. Samtidigt finns det mängder av billigare alternativ för den som gladeligen söker sig in i gränderna (finns ingen anldning till oro). För den som har ett starkt intresse för japansk kultur och historia är två besök närmast obligatoriska.

Det första är att besöka Sengan-en (仙巌園), ursprungligen Shimazus sommarvilla, numera fungerar det som botanisk trädgård med en suverän utsikt över Sakura-jima. Det andra är Ishin furusato-kan (維新ふるさと館) som är ett museum över Meiji restaureringen där Satsuma, det gamla provinsnamnet för Kagoshima, spelade en avgörande roll. Den som eventuellt vill åka spårvagn dit skall stiga av på hållplats Kajiya-cho (加治屋町) och lära sig allt som går om Saigo Takamori och Okubo Toshimichi.