Japans nya konservativa parti

Japan har fått ett nytt parti. Det i sig är kanske inte direkt upphetsande. De sista 30 åren har det bildats sex nya som fortfarande sitter i Nationalförsamlingen. Dessutom mer än 35 som på olika sätt gått i graven; upphört eller amalgamerats. Skillnaden denna gång är att partiet bildats utanför parlamentarikernas krets. Japan har fått ett ärkekonservativt parti, tills vidare kallar de sig Nihon hoshu-to (日本保守党), Japans konservativa parti. Det saknar viss klatsch på japanska så sannolikheten att de byter namn någon gång inom en inte allt för avlägsen framtid får betraktas som hög. Partiet har populistiska inslag och är uttalat anti-LGBTQ. För en dryg vecka sedan höll de sitt första torgmöte utanför Umeda station, vi skulle nog kalla det Osaka C. De samlade så många intresserade att polisen tvingades skingra dem efter en halvtimme då ansamlingen utgjorde en trafikfara. Även arrangörerna förvånads över det stora intresset och nu tolkas det som att de har potentialen att bli en ny kraft i japansk politik.

De japanska epokerna del 19 1021 – 1037 Jian, Manju & Chogen

I den kinesiska astralkalendern, känd som ”himmelska stammar och jordiska grenar”, var 1021 året för ”metalltuppen”, på japanska shinyu (辛酉) och enligt folktron associerades det till ”revolutionära förändringar” och för att förhindra den väntande katastrofen beslöt kejsaren att epoknamnet skulle ändras till Jian (治安) som ordagrant är ”politisk stabilitet” och i språket används i betydelsen trygghet, som i att känna sig trygg gentemot attacker och obehagligheter. Däremot inte trygg som i ekonomisk eller social trygghet. Valet av epoknamnet är sannolikt ett av få som är lättbegriplig för en modern människa och därför också illustrerar hur de tänkte för 1 000 år sedan. Begreppet hämtade från Boken om Han där det står ” 陛下何不壱令臣得孰数之於前、因陳治安策、試詳択焉”, ungefär ”majestätet förklarade för sina församlade ministrar i detalj om de säkerhetsåtgärder som vidtagits”. Det kan sålunda ses som en förebyggande åtgärd mot de ofärdstider som var i antågande.

Sakamoto Ryoma – den tragiske frifräsaren

Sakamoto Ryoma (坂本龍馬) är den japanska arketypen för en tragisk hjälte och därför har hans liv också fiktionaliserats mer än någon annan från bakumatsu perioden. Han blev nämligen inte mer än 31 år gammal och är det något japanerna älskar är det en äkta tragedi. Han var den som kom att representera Tosa domän (土佐藩) i det triumvirat som kullkastade shogunatet. Yamanouchi klanen fick överta Tosa när Tokugawa beslagtog den från Chosokabe familjen som styrt där i flera sekel eftersom de ställde upp för Mori och den västra armén i slaget vid Sekigahara och förlorade. Yamanouchi var allierade med Tokugawa men ställde sig neutrala i konflikten med Mori och Ishida Mitsunari, det innebar att deras status låg någonstans mellan fudai, de som varit lojala före Sekigahara, och tozama, de yttre provinsfurstarna som ansågs illojala och opålitliga. Troligen skälet till att de flyttades från Omi, som var Ieyasus hemtrakter, till Tosa som var svårtillgängligt på Shikokus sydvästra kust men värt nästan tio gånger mer än den domän de tidigare kontrollerade. Ett slags belöning med höger hand och en lättare örfil med den vänstra. Under alla omständigheter innebar det att när Shimazu i Satsuma och Mori i Choshsu förhandlade med Yamanouchi om planer att revoltera mot shogunatet intog han den traditionellt neutrala inställning som kännetecknat klanen genom tiderna. ”Vår situation är en annan än de för Satsuma och Choshu”, sade han, ”vi har ett pliktåtagande gentemot shogunatet”. Hur kunde då Ryoma agera som han gjorde?

Tsunamis historia

När Sverige drabbades av en jordbävningskatastrof – om än i Thailand – julen 2004 fick vi också ett nytt japanskt lånord i svenska språket; tsunami (津波) som ordagrant är ”hamnvåg” eller det som i svenska språket tidigare benämndes flodvåg. Även i japanskan är ordet, åtminstone i relativa termer, tämligen nytt. Den äldsta skriftliga användningen dateras till den 2 december 1611 när en jordbävning drabbade Suruga, dagens Shizuoka. Hamnkaptenen noterade i sin loggbok ” 溺死者五千人。世曰津浪云々”som är ”det rapporteras in att en tsunami (som då skrevs 津浪) orsakat 5 000 dödsoffer”. Tidigare hade förekommit begrepp som umidachi (海立) ”stående hav”, shinsho (震汐) ”skakig ström” och kaisho (海嘯) ”havsvrål”, men samtliga dessa begrepp täckte även in sådant som tidvattenvågor, precis som flodvåg gör. Hamnvågen i Suruga var uppenbarligen ett nytt fenomen och namnet valdes för att vågen slog sönder alla fiskebåtar i hamnen. En tidvattenvåg kunde de glida ovanpå utan att krossas. De hade naturligtvis förekommit tidigare men genom naturvetenskapens introduktion via jesuiter och holländare hade intresset för att försöka förstå fenomenet bättre ökat.

Socialistpartiets vilda historia

Två semantiska särdrag för japanska organiserade socialister är att de alltid har insisterat på att ha med Nihon, alltså Japan, i partinamnet. Samtidigt har de alltid underlåtit att ha med ordet demokrati eller minshu samt arbetare eller rodosha i sitt partinamn. Inte så att de skulle vara odemokratiska eller emot arbetare, men de har valt att framhäva det japanska och socialistiska. Bloggen har vid några tillfällen frågat ledande partiföreträdare hur det kan komma sig att de avviker på det här området jämfört med sina europeiska kolleger och de var samtliga förvånade över frågeställningen. Tydligen hade den aldrig föresvävat dem. Bloggens personliga teori, även om den blir svår att leda i bevisning, är att socialism är ett barn av västerländsk filosofi och lite av en främmande fågel. Det har därför varit viktigare att understryka att de är japanska och för att tilltala en population som bestod mer av fiskare och jordbrukare än industriarbetare ville de inte integrera ordet arbetare i partinamnet. Japanska företag var redan från början patriarkala och införde tidigt bonusar så den som arbetade hårt belönades rikligt och språket saknar ett bra ord för utsugning.