歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Tokugawa Ieyasus barndom

5 kommentarer

Att döpas till Takechiyo var ett uttryck för förväntningar om långlivad styrka, namnet betyder 1 000 generationers bambu, men också ansvar. De fyra generationer som föregick honom som länsherre över Mikawa provins hade alla burit namnet som små. Mikawa (三河) betyder tre floder och namnet kommer sig av att floderna Otogawa, Toyogawa och Yahagigawa som kommer ner från berget Tomoesan, gränsar av landskapet och förser provinsen med riklig bevattning till de bördiga fälten. Dominerar landskapet gör emellertid Fujisan, den perfekt symmetriska stratovulkan som reser sig 3 777 meter över havet vid ebb. Den utgör riktmärke för transporterna i regionen och återfinns på nästan vartannat vykort som skickas från Japan. Redan som två-åring skulle lille Takechiyo få känna av ansvaret i det tumultartade tidevarv han hamnat i, modern Odai skulle på grund av ändrade allianser lämna familjen eftersom fadern Hirotada ansåg sig tvungen att skilja sig från henne då familjen hon kom ifrån anslutit sig till en fiendeallians. Takechiyo skulle aldrig mer få träffa sin mor. Han skulle på sätt och vis följa i hennes fotspår. Matsudaira, som var deras släktnamn, hade den mäktiga Imagawa klanen som granne i sydöst, i nordväst hotades de av Oda klanens expansionsplaner. Mizuno klanen, som Odai tillhörde, hade anslutit sig till Oda Nobuhide. Mikawa som var en liten provins skulle inte med egen kraft klara av att motstå de allierade styrkor som Oda samlat, Matsudaira Hirotada vände sig därför till Imagawa Yoshimoto (1519 – 1560), länsherre över Suruga, eller ungefär dagens Shizuoka prefektur.

Porträtten av Yoshimoto visar en man med framträdande underkäke i ett avlångt ansikte med tättsittande och lite insjunkna ögon, intrycket är en bister och beslutsam herre med tendens att klä sig överdådigt om än i dämpade färger. Yoshimoto skulle egentligen aldrig varit klanens överhuvud, men då den äldste brodern plötsligt dog 1536 och hans äldre halvbror dödades i en annan sammandrabbning, fann han sig plötsligt ansvarig för en av rikets mer inflytelserika provinser. Hans första politiska drag var att gifta sig med systern till Takeda Shingen (1521 – 1573) och därmed cementera en kraftfull militär allians i de östra delarna av centrala Japan. Mellan Imagawas Suruga provins och Oda Nobuhides Owari provins låg lilla Mikawa inklämd som en retlig liten finne redo att pressas ut genom hårt tryck från båda sidor. Oda klanen hade rykte om sig att vara brutala medan Imagawa utövade ett gunstigt styre, i valet mellan piska och morot blev en allians med Imagawa det självklara valet.

Som garanti för alliansens bestånd utlovade Matsudaira Hirotada sin då fyraårige son som gisslan till Imagawa, en väl etablerad sedvänja vid den här tiden. Eskorten leddes av Toda Yasumitsu (d. 1547) som istället för att ta gossen till Sunpu ändrade färdriktning och överlämnade honom till Oda Nobuhide i Owari. Gossen borde haft Fuji lite snett bakom på höger sida om sin palankin, istället hade han den snöklädda toppen framför sig på vänster sida, historien förtäljer inte huruvida detta förvånade honom. Nobuhide använde barnet i ett utpressningsförsök mot Matsudaira, men denna stod fast vid sin allians med Imagawa och deklarerade att han redan ansåg att pojken var död då han kommit i händerna på Oda klanen. Därmed hade gossen inte längre något värde som gisslan, men troligen intervenerade modern och bad Nobuhide att låta honom leva, under alla omständigheter fick han behålla livet och troligen lärde han känna Nobuhides son Oda Nobunaga (1538 – 1582) redan som liten parvel. Takechiyo placerades i Manshoji templet i Nagoya bara några kilometer från dåvarande provinshuvudstaden Kiyosu.

Vid den här tiden hade Japan fortfarande inget etablerat utbildningssystem, men såväl buddistiska tempel som shintoistiska helgedomar hade tidigt insett att vägen till nya proselyter gick genom utbildning, för de buddistiska templen var det av extra stor vikt eftersom de, till skillnad från shintoismen, hade skriftliga läror. Ett framtida prästerskap måste behärska skriften och med tanke på hur omständlig den är så ansågs det också att ju tidigare utbildningen påbörjades, desto bättre. Så även om Takechiyo trädde genom templets portar vid en späd ålder, fick han snabbt en pensel i handen och började tränas i penselföring och streckordning. Utbildning i krigskonsterna var prioriterade och det var oftast lägre vasallers skyldighet att träna de unga pojkarna i konsten att hantera svärd, pilbåge, pik och häst. Lästräningen bestod huvudsakligen i att lära sig de konfucianska klassikerna.

De flesta av de bevarade skrifterna från den här epoken är huvudsakligen inriktade på stridskonst, strategi, taktiska manövrar och segrarnas historieteckningar, det finns endast en begränsad del som tecknar övriga livsöden och när det gäller barnens liv, särskilt om de inte tillhörde en ledande klan, finns nästan ingenting bevarat. Däremot har vi tillgång till Azumakagami (吾妻鏡) ungefär ”Spegel av Östra Japan”, en tämligen detaljerad historieskrivning från Kamakura perioden (1185 – 1333) som även innehåller avsnitt om samurajbarnens uppväxt och leverne. Det finns ingen anledning tro att det uppstått några drastiska förändringar under Ashikaga (1336 – 1573) och Sengoku (1467 – 1592) perioderna. Den viktigaste riten för en liten samurajgosse var vid sju års ålder, då erhöll han sin första rustning och fick bestiga sin häst i full stridsmundering för första gången. Detta skedde under faderns överseende i närvaro av de mest betydelsefulla vasallerna, som alla bar med sig krigargåvor, svärd, pilbåge, pilar med koger, sadel, bröstpansar och liknande. Modern och amman deltog inte i ceremonin för att visa gossen att han nu var på väg att bli en man. Eftersom Takechiyo var gisslan hos ärkefienden Oda är det tveksamt om han fick uppleva denna högtidsstund.

Några månader efter att Francisco Xavier (1506 – 1552) tillsammans med Cosme de Torres (1510 – 1570) och João Fernandes anlände i Satsuma provins, dagens Kagoshima, för att sprida kristendomen i Japan, skulle Takechiyo erhålla lite gudomlig välvilja. Fadern, Matsudaira Hirotada, föll offer för ett uppror bland sina vasaller och avrättades. Lilla Takechiyos värde som gisslan var nu överspelad, men den store grannen Imagawa Yoshimoto, som Hirotada lierat sig med, var lojal även efter Matsudairas frånfälle och arrangerade ett utbyte av gisslan med Oda Nobuhide. Takechiyo kom nu under Imagawas beskydd. Under förevändning att Takechiyo skulle besöka sin fars grav lyckades han återvända till Okazaki borgen, där han fötts, och återförenas då med Torii Tadayoshi (d. 1572), hans fars mest lojale vasall. Han får då klart för sig att även om Imagawa gett uttryck för att faderns vasaller i Okazaki borgen utgjorde hans främsta förtrupper var de i realiteten bondeoffer vid en potentiell framtida attack från Oda klanen.

Tadayoshi hade under näsan på Imagawa lyckats gömma undan vapen, rustningar, förnödenheter och pengar för den dag hans herre, som ännu inte ens var tonåring skulle återvända. Takechiyo blev så rörd av den gamle vasallens lojalitet att han grät glädjetårar och brast ut i en jämförelse av Torii med sin farfar Matsudaira Kiyoyasu (1511 – 1536) som var den som enat Mikawa under sitt eget styre. Att bli jämförd med släktens överhuvud var lovord som sällan eller aldrig yttrades vid denna tid. Det var också uppenbart att hans vasaller inte litade på Imagawa fullt ut, men då han trots allt räddat Takechiyo från att avrättas av Oda, var han inte beredd att avsvärja sig sin lojalitet. Han återvände därför till Sunpu, dagens Shizuoka, vid foten av vulkanen Fuji, som var huvudsäte i Imagawas Suruga domän. Där skulle han genomgå genpuku (元服), eller vuxenriten, som samurajer genomgick mellan 12 och 16 års ålder beroende på mognad och färdigheter. Källorna tvistar lite om när detta skedde, men att han var betydligt närmre 16 än 12 är höljt utom tvivel. Huruvida detta beror på att Imagawa ansåg honom ofärdig, eller att han ville undvika att Matsudaira klanens vasaller skulle enas bakom honom är oklart.

Vid en genpuku sker ett flertal saker som syftar till att markera att den unge herrn nu är att betrakta som en fullvuxen man. Det första är att han får ett nytt namn, Takechiyo försvann således ur krönikorna och tilldelades namnet Jiro Saburo Motonobu, som egentligen är tre olika namn, tanken är att han kan välja ett av dem som sitt eget. På Imagawas inrådan valde han att använda namnet Motonobu. Det andra som sker är att han erhåller vuxenkläder och slutligen så får han en ny frisyr. Fram tills japanska män blev vuxna bar de håret i en stil som kallas mizura (角髪) och består av en rosett i nacken. Nu fick han istället en frisyr som kallas kanmurishitaikkei (冠下一髪) där toppen av skulten rakades och rosetten i nacken klipptes ned och lades över skulten framåt. Det skulle synas på håll att det var en vuxen som var i antågande.

En av de närvarande som kände lite extra stark stolthet var Taigen Sufu, ibland kallad Sessai (1496 – 1555) som var gunshi (軍師) eller främste militärstrateg hos Imagawa. Från början var han buddistmunk, först vid Zentokuji templet i Suruga och senare i templen Myoshinji och Kenninji i Kyoto som tillhör Rinzai sekten inom Zen buddismen. Kyuei Shojiku, som han hette från början, hade rykte om sig att vara ett underbarn. Ett rykte som spred sig till Imagawa Ujichika (1473 – 1526) och därför bad honom vara informator åt sin femte son Kakikumaru, senare Yoshimoto. Det nära och vänskapliga förhållandet mellan Imagawa och Matsudaira klanerna innebar att Yoshimoto beordrade sin respekterade gunshi att ansvara för Takechiyos utbildning medan han befann sig hos Imagawa klanen, där han sågs mer som en ärad gäst än en politisk gisslan.

När Yoshimoto tog över som klanledare befordrade han Taigen till gunshi, som blev hans trognaste bundsförvant, inte minst inom det diplomatiska spelet. Exempelvis spelade han en avgörande roll i att få till alliansen mellan Imagawa, Takeda Shingen (1521 – 1573)och Hojo klanen, detta i ett läge där Hojo och Takeda med gemensamma krafter utan påtagliga svårigheter kunde kuvat Imagawa klanen om de så föredragit. Det var just denna förmåga att omvandla teorier till praktisk handling som Yoshimoto värderade högt. Taigen Sufus bakgrund inom Zen buddismen gjorde att han hade stort tålamod, en bristvara i ett samhälle som präglades av ständiga uppror, förräderi och krigskampanjer. Förutom förmågan att hantera svärd, pilbåge samt militär strategi och taktik så var det just talangen att hålla huvudet kallt i prekära situationer som präglade den unge Matsudaira Takechiyos lärotid hos Taigen, som även underströk att planerad framförhållning var nyckeln till uthålligt tålamod. Det faktum att året efter Taigen gick bort så krossades Imagawas styrkor av Oda Nobunaga i slaget vid Okehazama, underströk betydelsen av Taigens roll som rådgivare i Matsudaira Motoyasus ögon, som Takechiyo numera hette efter tiden som Jiro Saburo Motonobu.

Från omgivningens dagböcker vet vi att han redan vid tidig ålder intresserade sig för falkjakt. Enligt en beskrivning skall han ha plockat ännu icke flygfärdiga ungar ur ett bo medan modern attackerade honom. Dock är denna anteckning inskriven först efter Ieyasus död, när mytbildningen kring hans person sakta men säkert tog fart. En annan dagboksförfattare beskriver hur han besökte Zenklostret Daishoji där han fick syn på fåglar som fångade hans intresse. Han bad då abboten att få ta med sig en fågel hem för att närmare studera den. Abboten förklarade då att han var fri att ta med samtliga om han ville, fåglarna hade växt upp i templet och som goda buddister kunde de inte gärna göra sig av med dem men de åsamkade stor skada i köksträdgården. Till sina följeslagare skall då den unge Ieyasu ha utbrustit: ”En anmärkningsvärd munk minst sagt, har han aldrig hört talas om att ägg är ätbara?”

Från senare delen av första hälften av 1500-talet blev striderna i östra Japan allt blodigare, Tigern av Kai (Takeda Shingen), Lejonet av Sagami (Hojo Ujiyasu), Draken från Echigo (Uesugi Kenshin) och Imagawa Yoshimoto av Suruga började inse att striderna gick i vågor fram och tillbaka, ingen kom egentligen någon vart. Medan två stred kunde de andra parterna se om sitt läger, rekrytera nya soldater och införskaffa mer vapen, en försvagad segrare fick inte mycket tid att återhämta sig innan attacker från ett annat håll påbörjades, ingen av dem kunde ta sig ur splittring och söndringsfasen. Samtidigt kunde de notera att Oda klanen i Owari hade påbörjat en upprustning och modernisering av sina styrkor som antydde storstilta planer. Taigen Sufu insåg då att samtliga hade barn som närmade sig giftasålder. I november 1552 gifte Imagawa bort sin dotter till Takeda Shingens äldste legitima son (嫡男 chakunan) Yoshinobu, därefter gifte Shingen bort en dotter till Hojo Ujiyasus äldste legitima son Ujimasa och Ujiyasu gifte bort en dotter till Yoshimotos äldste legitima son Ujizane. Genom att gemålen var en chakunan, den tilltänkte arvtagaren till riket, förutsatt att interna klanstridigheter inte ändrade styrkeförhållandena, sågs det som en garant för att alliansen, kallad Kososun (efter det första tecknet i de enskilda rikena, men med en alternativ läsning i den nya konstruktionen) skulle bli bestående.

Den bestående bilden av alliansen blev möjligheten att ifall daimyo kunde förena sina styrkor, under förutsättning att de samtidigt kunde upprätthålla stabilitet inom sin provins, då kunde de också utgöra underlaget för ett nytt centralstyre. Alliansen blev tillräckligt långvarig för att överleva en av sina grundare. Imagawa Yoshimoto, vars krigskonst sällan beundrats, led trots överlägset styrketal ett stort nederlag i slaget vid Okehazama 1560 mot Oda Nobunaga och blev personligen ett av de närmare 3 000 dödsoffren. Tokugawa Ieyasu inträdde temporärt i Imagawas ställe för att upprätthålla alliansen fram tills Yoshimotos son Ujizane kunde ta över klanens skyldigheter. Från rollen som underordnad vasall, ansvarig för att hans herres befallningar utfördes, befann han sig plötsligt i motsatt sits, det var hans tur att samla sig kring ett beslut, och viktigare, se till att den mest lämpade underordnade fick privilegiet att verkställa det. Inledningsvis uttalade han stor tveksamhet, men lojaliteten mot sin förre gisslanhållare, i realiteten Imagawas vasaller, fick Tokugawas entusiasm för sin nya position att gro.

5 tankar om “Tokugawa Ieyasus barndom

  1. Ping: Männen bakom Tokugawa Tsunayoshi | 歴史館

  2. Ping: Bloggåret 2017 | 歴史館

  3. Ping: Tre dynastier Shogun del 3 | 歴史館

  4. Ping: Slaget vid Okehazama | 歴史館

  5. Ping: Izumo no Okuni förförde en hel nation för 400 år sedan | 歴史館

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.