歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


3 kommentarer

Heian periodens dagbokslitteratur

I ett tidigare inlägg beskrevs Heian periodens poesi, en annan stor litterär genre under den här epoken var dagbokslitteratur. Det var främst hovdamer som författade dem, Murasaki Shikibu nikki (紫式部日記) av författaren till Sägnen om Genji är en av de mer kända, likaså Kagero nikki (蜻蛉日記) av Fujiwara no Mitchitsuna no haha, eller modern till Fujiwara no Michitsuna och Izumi Shikibu nikki (和泉式部日記) som är eponym. Men också sådana författade av män som Sarashina nikki (更級日記) av Fujiwara Michizane och speciellt Tosa nikki (土佐日記) av Ki no Tsurayuki som skrev den under kvinnlig pseudonym. Ovan nämnda dagböcker skrevs från början som litterära verk i dagboksform. Det var således inte frågan om att postumt utge någons dagböcker och då tanken från början var att de skulle läsas av andra var innehållet också tillrättalagt som en läsupplevelse. Läs mer


1 kommentar

Japans första huvudstad

År 708 beslöt den kvinnliga kejsaren Genmei att Japan behövde en permanent huvudstad, hennes astrologer och spåmän pekade ut en sänka omgiven av berg på tre sidor. Det tog två år att bygga den och den kallades Heijokyo (平城京), ordagrant Fredens Palatshuvudstad, dåtidens japaner uttalade det Heizeikyo men det var inte heller ovanligt att det benämndes Nara no miyako och stadens moderna namn är Nara (奈良) som har fått ge namn åt 700-talet i Japans kronologiska indelning. De kom närmast från Fujiwarakyo (藤原京) men utgrävningar visar att det svårligen kan benämnas stad. Det var ett mindre palats omgivet av en del byggnader för administratörer och några mindre tempel i grannskapet. När en kejsare dog ansågs boningen besudlad och brändes, en ny byggdes, ibland mindre än någon kilometer bort, ibland flera mil. Spåmännens horoskop avgjorde placeringen. De vars utkomst var kopplad till kejsarens närhet hade inget val, de fick plocka ned sina hus och bygga upp dem igen på ny plats. En kostsam och krånglig omställning. Under 600-talet hade kejsarna skickat ambassader till T’ang dynastin i Kina, där upptäckte de det storslagna Chang’an (Långa Fridens Palats) den kinesiska huvudstaden som dessutom var permanent. Behövde boningarna inte brännas kunde man också kosta på sig mer storslagen arkitektur. Genmei lät sig inspireras. Läs mer


1 kommentar

De agglitunerade verbens paradox

Språk är dynamiska, tills de inte är det längre. Och när de inte är det längre är de döda. Latinet är ett bra exempel. Det blev ett språk för liturgi och akademisk elitism. Grupperna som använde språket var för smala, deras språkbruk var avgränsat. Akademierna övergick till franska och tyska, den protestantiska kyrkan var ett upprop mot latinets liturgi. Även den katolska kyrkan avlägsnar sig från latinet. Japan var isolerat under mer än 200 år och före isoleringen var deras internationella kontakter inte precis intensiva. Dessutom är japanska ett SOV språk, det betyder Subjekt—Objekt—Verb i den ordningen. Det är den dominerande språkformen bland världens språk. Säkerligen en överraskning för den som inte ägnar sina dagar åt att tänka på språk eftersom de flesta språk svenskar kommer i kontakt med, undantaget är tyska, är SVO språk. Objektet kommer efter verbet, japanska däremot tillhör majoriteten. Och det medför vissa omställningsproblem för den som studerar språket. I den här artikeln är tanken att ta en närmare titt på de japanska verben, eller om man så vill, meningarnas avslutning, och deras utveckling. Läs mer


1 kommentar

Poesi från Japans Heian period

Bloggen vill framföra en genuin ursäkt. I den fromma förhoppningen att göra Heianpoesin begriplig ställde jag upp den i tabellform i Word. Men publikationsplattformen WordPress och Microsoft är uppenbarligen inte överens om hur tabeller skall hanteras i HTML. Läsare (tack Göte och Dag) påpekade för mig att det såg förskräckligt ut. Tabellerna är därför nu borta och ersatta med indragna stycken. Kanske inte lika elegant, men åtminstone begripligt.

I begynnelsen varde kinesiska. Och det varde länge. Ungefär 400 år. Så höjden av bildning var att behärska detta komplicerade skriftspråk, som var så unikt illa anpassat till japanskans språkliga behov. Med agglutinerade verb, postpositioner och hierarkiska sociolekter. Så när man försökte sig på att skapa en egen kanon av litterära verk, som ett bevis på att man tillhörde den civiliserade världen, fick det ske på kinesiska. Det är ungefär som om Snorre Sturlasson varit tvungen att skriva Eddan på latin men förbjudits att använda ablativ, vokativ, ackusativ och lokativ i konstruktionerna. Resultatet hade blivit krystat, men någorlunda begripligt. Eller åtminstone möjligt att tolka. Han var nämligen kreativ, och de hittar vägar runt hindren. Så och de tidigaste japanska författarna. Läs mer


1 kommentar

Fujiwara Mototsune – politiskt inflytande i tusen år

Fujiwara no Mototsune (藤原基経) var Japans första kanpaku (関白), som sådan kom han att påverka Japans inrikespolitik i närmare 1 000 år. Kanpaku översätts gärna till riksföreståndare, ungefär i Axel Oxenstiernas ande, men han kan sägas vara lika mycket regent i så motto att samtliga politiska beslut som formellt fattades av kejsaren skedde i samråd, för att inte säga initiativ, med och av kanpaku. Han föddes som tredje son till Fujiwara Nagara 836, osäkert när under året, således nästan 400 år före Birger Jarl som han annars uppvisar vissa likheter med. Han fick namnet Teko (möjligen Tefuru) och adopterades bort tidigt till sin sonlöse farbror Yoshifusa som hade stark ställning i hovet och som inskolade honom i alla dess säregenheter och hemligheter. Läs mer