歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


1 kommentar

Japanska krigarmunkars historia

Normalt associerar vi buddistmunkar med asketiska individer som spenderar mycket tid på meditation när de inte håller rent i sina tempelträdgårdar. Och i mycket är det en riktig bild, men det fanns en annan sida av dem. De var också traditionsbärare av självförsvarsmetoder, de flesta upplockade när de studerat buddismen vid något kinesiskt kloster. De såg det som en metod att skärpa sinnena och intensifiera fokuseringförmågan. Detta utvecklades över tid till egna krigskonster som en del ansåg skulle stå i tjänst för buddisttempel med öppet politiska ambitioner. Med denna artikel granskar vi sohei (僧兵), krigarmunkar, och yamabushi (山伏) ordagrant ”bergsbugare”. Läs mer


3 kommentarer

Japans och Koreas komplicerade relation – del 2

År 618 blir det nyordning i Kina, T’ang dynastin skulle styra kejsardömet i 300 år, inflytandet i östra Asien var så starkt att i Japan skulle 唐 som är dess tecken i närmare 1 000 år bli synonymt med allt utländskt. För de tre koreanska rikena, Paekche, Koguryo och Silla skulle det få grava konsekvenser. Gränserna i öster uppfattades sedan länge som osäkra, nomadfolk rörde sig fritt och kejsare sedan Sui dynastin önskade få ordning och reda där. Redan 642 skickade kejsare Taizong trupper till gränsområdena för att få bukt med Koguryo, men de norra koreanerna slog tillbaka attacken både snabbt och effektivt. Himlens utvalda civiliserade folk kunde inte acceptera att ”östra barbarer” så lättvindigt besegrade dem. De skulle få förbereda sig på ett 23 år långt krig som helt skulle rita om kartan på den koreanska halvön. Läs mer


2 kommentarer

Hogen upproret 1156 inledningen till Japans första inbördeskrig

När 1100-talet inleds har Japan utvecklat tre av varandra beroende maktcentrum, för den som kan sin historia vet att det fram tills den amerikanska konstitutionen, har varit en för mycket. Japan var på intet sätt något undantag. Makten låg hos kejsaren som både person och institution, hos Fujiwara klanen som agerade regent för honom, och hos en framväxande krigarklass som vi känner som samurajer, men som japanerna betecknade buke (武家) eller krigarhus. De senare representerades av klanerna Taira (平家) ofta kallade Heike, och Minamoto (源氏) ofta Genji, eller mera utförligt Kawachi Genji (河内源氏). År 1073 tillträder kejsare Shirakawa (白河天皇) och han var en av de mer skarpsinniga personer som innehaft Krysantemumtronen, eller Juvelsätet som det hette vid denna tid då det rörde sig om utsmyckade tatami mattor. Han abdikerade 1087 och införde i samband med detta Insei (院政) som ofta översätts till klosterstyre. När kejsaren abdikerade till förmån för sin son kejsare Horikawa (堀河天皇) tog han tonsuren och etablerade sig i ett buddisttempel. Hans titel blev då Dajo tenno (太上天皇) ofta nedkortat till Joko (上皇). Men klosterkejsaren blev även känd som Chiten no kimi (治天の君) som kan tolkas som den ”regerande statschefen”. Ett tydligt bevis på att han återtagit den politiska kontrollen ur Fujiwaras järngrepp. Läs mer


4 kommentarer

Heian periodens dagbokslitteratur

I ett tidigare inlägg beskrevs Heian periodens poesi, en annan stor litterär genre under den här epoken var dagbokslitteratur. Det var främst hovdamer som författade dem, Murasaki Shikibu nikki (紫式部日記) av författaren till Sägnen om Genji är en av de mer kända, likaså Kagero nikki (蜻蛉日記) av Fujiwara no Mitchitsuna no haha, eller modern till Fujiwara no Michitsuna och Izumi Shikibu nikki (和泉式部日記) som är eponym. Men också sådana författade av män som Sarashina nikki (更級日記) av Fujiwara Michizane och speciellt Tosa nikki (土佐日記) av Ki no Tsurayuki som skrev den under kvinnlig pseudonym. Ovan nämnda dagböcker skrevs från början som litterära verk i dagboksform. Det var således inte frågan om att postumt utge någons dagböcker och då tanken från början var att de skulle läsas av andra var innehållet också tillrättalagt som en läsupplevelse. Läs mer


5 kommentarer

Japans första huvudstad

År 708 beslöt den kvinnliga kejsaren Genmei att Japan behövde en permanent huvudstad, hennes astrologer och spåmän pekade ut en sänka omgiven av berg på tre sidor. Det tog två år att bygga den och den kallades Heijokyo (平城京), ordagrant Fredens Palatshuvudstad, dåtidens japaner uttalade det Heizeikyo men det var inte heller ovanligt att det benämndes Nara no miyako och stadens moderna namn är Nara (奈良) som har fått ge namn åt 700-talet i Japans kronologiska indelning. De kom närmast från Fujiwarakyo (藤原京) men utgrävningar visar att det svårligen kan benämnas stad. Det var ett mindre palats omgivet av en del byggnader för administratörer och några mindre tempel i grannskapet. När en kejsare dog ansågs boningen besudlad och brändes, en ny byggdes, ibland mindre än någon kilometer bort, ibland flera mil. Spåmännens horoskop avgjorde placeringen. De vars utkomst var kopplad till kejsarens närhet hade inget val, de fick plocka ned sina hus och bygga upp dem igen på ny plats. En kostsam och krånglig omställning. Under 600-talet hade kejsarna skickat ambassader till T’ang dynastin i Kina, där upptäckte de det storslagna Chang’an (Långa Fridens Palats) den kinesiska huvudstaden som dessutom var permanent. Behövde boningarna inte brännas kunde man också kosta på sig mer storslagen arkitektur. Genmei lät sig inspireras. Läs mer