歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


Lämna en kommentar

Japans och Kinas ensidiga relation – del 2

År 704 etablerade den femte kvinnliga kejsaren Genmei en permanent huvudstad i Nara efter modell av Chang´an som var T´ang dynastins huvudstad. Det var delvis ett gensvar på den förlust Japan led i Slaget vid Hakusonko 665. Emulering av den starke var en förhoppning att nå samma styrka. Kineserna hade tydligt bevisat att de behärskade organiserad och disciplinerad krigföring som var oerhört mycket mer effektiv än den japanerna ägnade sig åt. Såväl deras buddism som konfucianism hade nått Japan, men den missförstods mer än de egentligen begrep sig på dess innehåll. De hade en tendens att se det hela som en samling annorlunda ceremonier med pikanta inslag mer än en genomtänkt lära som strävade mot ett bättre fungerande samhälle. De insåg sitt misstag och lovade sig själva att korrigera det. Kentoshi (遣唐使), eller ambassader till T´ang tog sin början, och där de som tidigare skickats över var fyllda av ceremonier och ärebetygelser, så var tanken att de nya som skickades ut skulle fokusera på lärande och kunskapsinhämtning. Ambassaderna fick en ny sammansättning. Läs mer


Lämna en kommentar

Sugawara no Michizane, motpolen till Fujiwara

Flitiga läsare av bloggen har vid det här laget lärt sig att Fujiwara klanens Norra Hus, eller Hokke (北家) kom att dominera Heian hovet från 900-talet och 200 år framåt. Sugawara no Michizane skulle bli kejsare Udas (宇多天皇) sista utpost mot Fujiwaras maktövertagande. Hans klan hade hederstiteln Ason (朝臣) som dateras till tiden före introduktionen av ritsuryo systemet (律令制) och en titel som delades av klaner som Fujiwara, Taira och Minamoto och riktigt nog kan klanens stamtavla dra en linje tillbaka till en kejserlig prins från 600-talets begynnelse. Sugawara familjen höll sig traditionellt utanför de politiska besluten och fokuserade sin energi på akademiska studier. Sönerna fick därför tidigt lära sig läsa och skriva kinesiska. Michizanes insatser som poet är idag minst lika kända som hans försök att styra upp hovet i enlighet med kejsarens önskemål. Historien om Michizane är inte endast intressant, den är också sedelärande. Läs mer


4 kommentarer

Heian perioden

Den längsta sammanhängande historiska epoken i Japan är Heian (平安時代) perioden uppkallad efter huvudstaden Heian-kyo (平安京) som vi i modern tid känner som Kyoto. Perioden varar 400 år, 800 – 1100-talet, mera exakt brukar det avgränsas som 794 – 1185 (ibland 1189). Det säger sig självt att under så lång tid ryms det en stor variation på händelser och personligheter. Skriftspråket förenklades genom introduktionen av kana skrift, två stycken fonetiska ortografier som benämns hiragana (kvinnornas mer eleganta) och katakana (männens linjära och effektiva) introduceras redan tidigt under epoken och får stort genomslag för litteraturen. Nya buddistiska läror introduceras, Shingon och Tendai får en självständigare ställning än de Narabuddistiska skolorna. Perioden kännetecknas av fred, det finns endast åtta militära konflikter nedtecknade, samtliga på behörigt avstånd från huvudstaden. De kunde därför lägga mycket tid och energi på kulturell utveckling. I stora drag kan perioden indelas i tre separata epoker, de första 100 åren är direkt kejsarmakt, de nästa 200 är Fujiwara regenternas kontroll och de sista 100 är klosterkejsarnas återkomst. Läs mer


1 kommentar

Japanska krigarmunkars historia

Normalt associerar vi buddistmunkar med asketiska individer som spenderar mycket tid på meditation när de inte håller rent i sina tempelträdgårdar. Och i mycket är det en riktig bild, men det fanns en annan sida av dem. De var också traditionsbärare av självförsvarsmetoder, de flesta upplockade när de studerat buddismen vid något kinesiskt kloster. De såg det som en metod att skärpa sinnena och intensifiera fokuseringförmågan. Detta utvecklades över tid till egna krigskonster som en del ansåg skulle stå i tjänst för buddisttempel med öppet politiska ambitioner. Med denna artikel granskar vi sohei (僧兵), krigarmunkar, och yamabushi (山伏) ordagrant ”bergsbugare”. Läs mer


3 kommentarer

Japans och Koreas komplicerade relation – del 2

År 618 blir det nyordning i Kina, T’ang dynastin skulle styra kejsardömet i 300 år, inflytandet i östra Asien var så starkt att i Japan skulle 唐 som är dess tecken i närmare 1 000 år bli synonymt med allt utländskt. För de tre koreanska rikena, Paekche, Koguryo och Silla skulle det få grava konsekvenser. Gränserna i öster uppfattades sedan länge som osäkra, nomadfolk rörde sig fritt och kejsare sedan Sui dynastin önskade få ordning och reda där. Redan 642 skickade kejsare Taizong trupper till gränsområdena för att få bukt med Koguryo, men de norra koreanerna slog tillbaka attacken både snabbt och effektivt. Himlens utvalda civiliserade folk kunde inte acceptera att ”östra barbarer” så lättvindigt besegrade dem. De skulle få förbereda sig på ett 23 år långt krig som helt skulle rita om kartan på den koreanska halvön. Läs mer