歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


Lämna en kommentar

Fujiwara Mototsune – politiskt inflytande i tusen år

Fujiwara no Mototsune (藤原基経) var Japans första kanpaku (関白), som sådan kom han att påverka Japans inrikespolitik i närmare 1 000 år. Kanpaku översätts gärna till riksföreståndare, ungefär i Axel Oxenstiernas ande, men han kan sägas vara lika mycket regent i så motto att samtliga politiska beslut som formellt fattades av kejsaren skedde i samråd, för att inte säga initiativ, med och av kanpaku. Han föddes som tredje son till Fujiwara Nagara 836, osäkert när under året, således nästan 400 år före Birger Jarl som han annars uppvisar vissa likheter med. Han fick namnet Teko (möjligen Tefuru) och adopterades bort tidigt till sin sonlöse farbror Yoshifusa som hade stark ställning i hovet och som inskolade honom i alla dess säregenheter och hemligheter. Läs mer

Annonser


5 kommentarer

När Japans kvinnor stod i centrum

Heian jidai (平安時代), eller Heian perioden på svenska är en periodisering som löper mellan 794 och 1185, sålunda nästan 400 år. Vi vet väldigt mycket om livet i och kring hovet, inte så mycket om hur populasen levde sitt liv. Det beror huvudsakligen på att den litterata klassen fanns i hovet, så vad vi kan om medeltidens Japan handlar egentligen om mindre än en procent av befolkningen. Men det samma kan sägas om Europa, det var furstarna och konungarna som nedtecknade krönikor. I Heian Japan var det däremot kvinnorna som skrev. Inte krönikor, men litterära verk. Och därför blir Heian också den äldsta period i historien vi kan studera genom litteraturen istället för krönikor, avräkningsnotor, menyer, skeppningsmanifest och liknande. Det första verket som är extant är också det mest kända, Genji Monogatari (源氏物語) eller Sägen om Genji och Genji kan även förtydligas som Ljusets Prins, ett alster som dateras ganska exakt till år 1000. Från 800- och 900-talet har vi istället tillgång till stora poesisamlingar. Det alla dessa verk har gemensamt är att det handlar om det eliten fann mest intressant, nämligen dem själva. Läs mer


6 kommentarer

Japans huvudstäder 794 – 1868

Bloggens blod kokar. Med tanke på att vandringen mot att bli en nekrolog fortskrider obehindrat är det att betrakta som en katalysator, något bloggen, mån om sin skraltiga hälsa, helst undviker. Branden som kokade blodet kom sig av att i gårdagens besöksskörd var närmast hälften av besöken till inläggen som har rubriken Japans alla huvudstäder och Japans huvudstad 1583 – 1868 och de hade alla hamnat där vid en eller annan variant på sökfrasen ”Japans huvudstad 794 – 1868”. Svaret som garanterat eftersökts har varit Kyoto. Om detta kommer från någon frågesport som Vi i femman, Jeopardy eller På spåret har bloggen keine anung, som var det stående svaret under lektionerna i tyska. Det enda detta bevisar är emellertid frågesportsförfattarens IQ som är att jämställa med hens skostorlek. Om läsaren fick frågan om Australiens, Nya Zeelands eller Kanadas huvudstad skulle nämligen frågeskrivaren avkräva er svaret Londonium. Canberra, Auckland eller Ottawa skulle således betraktas som felaktiga. Och Londonium representerar naturligtvis en helt felaktig tidsperiod, precis som med Kyoto. Så låt oss reda ut begreppen i förhoppningen att bloggens blodtemperatur återgår till något mera normalt.

Läs mer


Lämna en kommentar

Rivaliserande författarinnor under Heian perioden

Murasaki Shikibu (紫式部) anses vara världslitteraturens första författare. Hennes Sägnen om Genji eller Genji Monogatari (源氏物語) är den första romanen som anses innehålla alla de byggelement som behövs för att ett litterärt verk skall erhålla den klassifikationen. En kontinuerlig längre berättelse skapad i författarens fantasi framförd på prosa. Ungefär så sammanfattas definitionen, som akademiker, sin tradition trogen, naturligtvis inte är helt överens om. Hennes Genji berättelse kännetecknas också av individuell perception, karaktärsutveckling och psykologiska observationer, något som inte syns i europeisk litteratur förrän i Marie La Fayettes Prinsessan de Clèves från 1678, 675 år efter Murasaki publicerade sin roman. Sei Shonagon (清少納言) var hennes samtida, också författare, men då som essäist. Hennes mest berömda verk heter Kuddboken, på japanska Makura no soshi (枕草子) ordagrant ”Kuddens grässtrå” där grässtrået var en metafor under Heian perioden för ”oredigerade eller otuktade anteckningar” (ännu inte en gräsmatta). Bägge var lägre stående hovdamer i Kyoto – eller Heiankyo som staden hette vid denna tid – som uppmärksammades för sina litterära talanger. Rimligen borde de, i någon form, därför också ha varit rivaler. Läs mer