Wasabis historia

Nämn en japansk krydda. En uppmaning som säkert många går bet på eftersom vi kanske primärt idag associerar kryddor till något som säljs i små glasburkar och samlar damm på en hylla i köket och som huvudsakligen kommer från Sydasien eller Latinamerika, möjligen Kina, men knappast Japan. Miso (味噌) som inte är särskilt vanlig i svenska kök är en sådan. En annan är wasabi (山葵) som oftast skrivs med hiragana och vars betydelse är ”bergssenap”. Primärt sammankopplar vi den med sushi, den grönaktiga kräm som ligger mellan riskudden och fisken. Den ”wasabi” som kommer ur en liten gön plasttub har dock inget med plantan wasabi att göra utan är endast pepparrot som tillsatts lite grön livsmedelsfärg för att inhösta ett tre gånger så högt pris. Riktig wasabi är nämligen färskvara och måste rivas endast kort tid innan den konsumeras för att optimera smakupplevelsen. I den här artikeln går vi igenom plantan och dess historia i det japanska köket. Där den för övrigt används till betydligt mer än endast rå fisk.

Sugawara no Michizane, motpolen till Fujiwara

Flitiga läsare av bloggen har vid det här laget lärt sig att Fujiwara klanens Norra Hus, eller Hokke (北家) kom att dominera Heian hovet från 900-talet och 200 år framåt. Sugawara no Michizane skulle bli kejsare Udas (宇多天皇) sista utpost mot Fujiwaras maktövertagande. Hans klan hade hederstiteln Ason (朝臣) som dateras till tiden före introduktionen av ritsuryo systemet (律令制) och en titel som delades av klaner som Fujiwara, Taira och Minamoto och riktigt nog kan klanens stamtavla dra en linje tillbaka till en kejserlig prins från 600-talets begynnelse. Sugawara familjen höll sig traditionellt utanför de politiska besluten och fokuserade sin energi på akademiska studier. Sönerna fick därför tidigt lära sig läsa och skriva kinesiska. Michizanes insatser som poet är idag minst lika kända som hans försök att styra upp hovet i enlighet med kejsarens önskemål. Historien om Michizane är inte endast intressant, den är också sedelärande.

Heian perioden

Den längsta sammanhängande historiska epoken i Japan är Heian (平安時代) perioden uppkallad efter huvudstaden Heian-kyo (平安京) som vi i modern tid känner som Kyoto. Perioden varar 400 år, 800 – 1100-talet, mera exakt brukar det avgränsas som 794 – 1185 (ibland 1189). Det säger sig självt att under så lång tid ryms det en stor variation på händelser och personligheter. Skriftspråket förenklades genom introduktionen av kana skrift, två stycken fonetiska ortografier som benämns hiragana (kvinnornas mer eleganta) och katakana (männens linjära och effektiva) introduceras redan tidigt under epoken och får stort genomslag för litteraturen. Nya buddistiska läror introduceras, Shingon och Tendai får en självständigare ställning än de Narabuddistiska skolorna. Perioden kännetecknas av fred, det finns endast åtta militära konflikter nedtecknade, samtliga på behörigt avstånd från huvudstaden. De kunde därför lägga mycket tid och energi på kulturell utveckling. I stora drag kan perioden indelas i tre separata epoker, de första 100 åren är direkt kejsarmakt, de nästa 200 är Fujiwara regenternas kontroll och de sista 100 är klosterkejsarnas återkomst.

Gengo, nengo och deras betydelse

Om tre dagar, den första maj 2019, inträder Japan i en ny tideräkning. Det blir den första dagen i den första månaden av Reiwa (令和) om man skall följa den traditionella tideräkningen. Denna beteckning på den nytillträdde kejsarens era benämner japanerna gengo (元号), men emellanåt hörs även benämningen nengo (年号), faktiskt till den milda grad att många uppfattar dem som utbytbara. Det är de inte, tittar man historisk används gengo från kejsare Meiji och tillträdet 1868. I samband med att Japan lämnade Tokugawa bakom sig infördes en ny regel om issei ichigen (一世一元), ”en generation ett gengo”. Tidigare benämndes kejsarens första period gengo och de påföljande namnbytena fick benämningen nengo, gen i gengo betyder just ursprunglig, de påföljande kunde inte gärna betraktas som ursprungliga och fick därför nöja sig med en annan beteckning.

Chiba prefektur

Chiba är den prefektur som svensken sannolikt först kommer i kontakt med vid sina besök i Japan då Narita, formellt Tokyos Nya Internationella Flygplats, ligger där. Trött och eländig efter 11 flygtimmar eller mer för den som inte flyger direkt, vill man bara in till Tokyo så snabbt som möjligt, duscha och få en blund i ögonen. Det är lite synd eftersom Narita också är en av Japans mer imposanta Shinto helgedomar. Hit vallfärdar Tokyoborna på nyårsafton för att hälsa in det nya året.