歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


4 kommentarer

Heian perioden

Den längsta sammanhängande historiska epoken i Japan är Heian (平安時代) perioden uppkallad efter huvudstaden Heian-kyo (平安京) som vi i modern tid känner som Kyoto. Perioden varar 400 år, 800 – 1100-talet, mera exakt brukar det avgränsas som 794 – 1185 (ibland 1189). Det säger sig självt att under så lång tid ryms det en stor variation på händelser och personligheter. Skriftspråket förenklades genom introduktionen av kana skrift, två stycken fonetiska ortografier som benämns hiragana (kvinnornas mer eleganta) och katakana (männens linjära och effektiva) introduceras redan tidigt under epoken och får stort genomslag för litteraturen. Nya buddistiska läror introduceras, Shingon och Tendai får en självständigare ställning än de Narabuddistiska skolorna. Perioden kännetecknas av fred, det finns endast åtta militära konflikter nedtecknade, samtliga på behörigt avstånd från huvudstaden. De kunde därför lägga mycket tid och energi på kulturell utveckling. I stora drag kan perioden indelas i tre separata epoker, de första 100 åren är direkt kejsarmakt, de nästa 200 är Fujiwara regenternas kontroll och de sista 100 är klosterkejsarnas återkomst. Läs mer


5 kommentarer

Shingon, krigare, zen och samurajer

Sent igår natt ankom ett missiv medelst elektronisk distribution till bloggens brevlåda. Det sker inte så ofta, så nyfikenheten – och inte minst glädjen var stor – dessutom var det från en av bloggens mer ståndaktiga läsare. Så det var med spända förväntningar jag tog del av innehållet. Och det var ett bra innehåll, en reflektion som visar att läsaren följer med i bloggens utveckling, men också med en tanke som fick bloggen inse att det är inte alltid så lätt att få igenom sitt budskap. Så läsaren får med detta inlägg svar på sin reflektion, ett svar som bloggen tror intresserar även andra läsare. Vi inleder med missivet. Läs mer


Lämna en kommentar

Rökelsens historia i Japan

I Japan vet man direkt när man befinner sig i närheten av ett buddist tempel, doften av rökelse tränger igenom det mesta. Ursprungligen betecknades det som kunko (薫香) vars egentliga betydelse är ”väldoft” och som beskrivning får det betraktas som adekvat. Företeelsen kom till Japan med koreanska buddistmunkar på 500-talet, innan det fanns skriftliga källor i Japan, men koreanerna kan berätta om ett flertal munkar som hade rökelse med sig i bagaget när de for över Tsushimasundet. Buddismen mottogs med viss skepsis men deras rökelse fascinerade. Senare anteckningar visar att man hade lukttävlingar inom hovet som gick ut på att man genom doften skulle analysera innehållet. Historiker antar att den traditionen sannolikt går tillbaka till 600-talet, kanske även slutet av 500-talet. Läs mer


4 kommentarer

Buddhismen mottogs skeptiskt i Japan

När kom buddhismen till Japan? Det beror lite på vem man frågar. Den såvitt vi känner till äldsta skriftliga källan är Boken om Liang (梁 på kinesiska) som färdigställdes år 635. I den berättas att fem buddistmunkar från Gandhara (nuvarande Peshawar i Pakistan) reste till Japan år 467 och introducerade buddismen till japanerna. Då Japan vid denna tid saknade eget skriftspråk har besöket gått spårlöst förbi i de japanska källorna. Buddismen blev ett offentligt ärende i mitten av 500-talet efter att kung Seong Myong av Paekche, ett av tre koreanska riken, skänkte en buddhastaty av brons till den japanske kejsaren Kinmei.

Läs mer