Kejsaren som besegrade shogunatet

Lite drygt 100 år efter kejsare Go-Tobas misslyckade försök att återta den prosaiska makten ruvade prins Takaharu (尊治親王) på samma ambitioner. 1318 tillträdde han som Japans 96:e kejsare under namnet Go-Daigo, en hommage till sin företrädare Daigo då det betyder Daigo den yngre (eller andre, hur man väljer att tolka ”senare”). Shogunatet i Kamakura var försvagat efter mongolernas invasionsförsök och Hojo klanen leddes av en 14 år gammal yngling. Förutsättningarna för en lyckad statskupp var betydligt bättre än för hans hetsiga och burdusa förfader. Han efterlämnade begränsat med egna texter, men utav hans agerande att döma efterlämnas ett intryck av att han redan under sin tid som kronprins inledde en planering för att få till stånd en politisk förändring, närmast en revolution.

Den första restorationen

Kejsardömet Japan har haft två kejserliga restorationer, den mest berömda är Meiji restorationen 1868, mindre känd är Kenmu restorationen 1333. Dels för att den var kortlivad och misslyckad, dels för att den ligger nästan 700 år tillbaka i historien. På japanska har de också två olika benämningar, Meijis kallas ishin (維新) vars etymologiska ursprung återfinns i buddistiska sutror och syftar på andlig förändring. Kejsare Go-Daigos som var kejsaren under Kenmu perioden kallas däremot shinsei (新政) som kort och gott betyder ”ny politik” med en konnotation av förnyelse, inte nödvändigt till det bättre. Historiens dom är således kristallklar, men är den rättvisande? Meijis trontillträde fick stora konsekvenser, huvudstaden flyttades, Korea invaderades, Kina besegrades i krig, imperiet expanderade och i slutändan ledde det fram till katastrofen med släppta atombomber på två japanska städer. Det finns alltid två sidor av myntet, så också när det gäller kejsare Go-Daigo.

Muromachi perioden

Epoken tar sitt namn från ett distrikt i Kyoto där Ashikaga shogunerna etablerade sitt Blomsterpalats, Hana no gosho (花の御所) 1378. Men epoken tar sin början redan 1336 då Ashikaga Takauji känner sig bedragen och besviken på kejsare Go-Daigo och tvingar honom att gå i inre exil till Yoshino. Takauji erhåller inte ämbetet som Seii-Taishogun (征夷大将軍) förrän 1338, så en del historiker insisterar på att perioden tar sin början i samband med detta, men Takauji var redan tidigare obestridd ledare. Punkt sätts antingen 1573 när den siste och 15:e Ashikaga shogunen, Yoshiaki, jagas ut ur Kyoto, alternativt 1597 när han avlider i exil. Det är mer än 200 år av kontraster. Politiskt är det en instabil period och den delas ofta in i två separata epoker, Nanbokucho (南北朝) som är de två kejsarhovens period, och Sengoku jidai (戦国時代) som är de Krigande Staternas period. Namnet är taget efter en motsvarande period i kinesisk historia. Men det är också en period av framstående kulturella framsteg. Några av Japans vackraste tempel byggs under denna epok. Muromachi är kontrasternas epok.

Kamakura shogunatet efter Kublai Khan

Bloggen har tidigare skrivit om Kublai Khans två försök att invadera Japan 1274 och 1281. Han gav emellertid inte upp efter det andra misslyckade försöket utan planerade ytterligare invasioner, men det instabila läget på hemmafronten innebar att de aldrig kunde verkställas. Men vad hände hos shogunatet i Kamakura efter Kublai Khan? Shogunatet skulle falla 52 år efter det sista invasionsförsöket och det är klart att Kublai bidrog till att skapa osäkerhet och fraktionsstrider bland de styrande. Men shogunatets fall är naturligtvis mer komplicerat än en direkt linje mellan mongolerna och Minamoto under Hojo regenterna. I sammanhanget måste man komma ihåg att shogun och hans styrkor faktiskt lyckades försvara Japan och förhindra en invasion. Rent militärt lyckades de således leva upp till sitt ansvar. Ändå fick det långt gående konsekvenser, följder som även senare Tokugawa shogunatet skulle ta hänsyn till i sitt styre mer än 300 år senare.

Ashikaga Takauji – andra shogunatets grundare

Redan efter tre shoguner under det första Minamoto shogunatet hade makten förskjutits till dess regenter under Hojo klanen och efter drygt 120 år, andra decenniet under 1300-talet, var de korrumperade och missnöjet med deras styre spred sig bland klanerna ute i landet. Kejsare Go-Daigo i Kyoto såg sin chans att välta shogunatet i Kamakura och återföra den politiska makten till hovet. En av dem han lutade sig mot var Ashikaga Takauji (1305 – 1358) (足利尊氏) från Shimotsuke provins, ungefär dagens Tochigi, i sydvästra delen av prefekturen återfinns staden Ashikaga där klanen hade sina rötter. Här återfinns också Ashikaga gakko, eller Ashikaga Läroverk, som anlades redan i början av 800-talet, och det innebar att Ashikaga klanen hade förutsättningar för att rekrytera de bästa vasaller som östra Japan kunde erbjuda. Det gav honom en stark, men också självständigt tänkande armé, precis det kejsaren behövde för att slå sönder Minamoto klanen.