歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


2 kommentarer

Kamakura perioden

Periodindelningar är närmast basal näringsfysiologi för historiker. De är alltid ifrågasatta och det erbjuds ständigt alternativ. Japans Kamakura period (鎌倉時代) är inget undantag, några menar att det tar sin början 1183 med beslutet att östra Japan fick ett slags självständighet, andra att 1185 med utplaceringen av shugo (守護) och jito (地頭), och åter andra att 1192 med utnämningen av Minamoto no Yoritomo till Seii-Taishogun (征夷大将軍). Däremot anses slutet kunna fastställas mer tydligt, slutdatum sätts till 1333 då kejsaren för en kort tid återtog makten. Enklast är således att tänka på det som 1200-talet, eller inledningen på medeltiden i japansk historieskrivning. Oavsett var gränserna dras är alla överens om att det inte handlar om något slags omställning från en dag till nästa, historia fungerar ytterst sällan på det viset, även om undantag finns. Läs mer


3 kommentarer

Nara perioden

De olika perioderna i Japans historiska periodindelning dyker upp med jämna mellanrum i artiklarna. Många läsare är säkert bekanta med dem, möjligen i olika grad. Tanken är att i en serie artiklar presentera de olika perioderna politiskt, socialt, ekonomiskt och kulturellt. Nämna något om de olika personer som påverkade utvecklingen, och därmed historieskrivningen. Den vägen även länka till andra artiklar som mer i detalj förklarar händelser och personligheter. De historiska perioderna i Japan är geografiska. Den första är Yayoi, men den är förhistorisk, så tills vidare hoppar vi över den. Den första med skriven historia är istället Nara perioden. Läs mer


5 kommentarer

Kyushus historia

Kyushu var länge Japans näst största ö, det var först när Hokkaido blev en del av Japan under 1800-talets andra hälft som ön förpassades till tredje plats, men den har aldrig tappat platsen som Japans näst mest befolkade ö med drygt 13 miljoner människor, således 30 % mer än i Sverige. Med sina 42 321 km² är det stort som Jämtland, minus Sörmland. I Jämtland bor det mindre än 3 inv/km², medan det på Kyushu går 303 inv/km², således en betydande skillnad i densitet, men det är ändå en liten bit under det japanska genomsnittet. Befolkningen koncentreras till kustområdena då de centrala delarna av ön utgörs av bergig terräng. Namnet betyder ”Nio stater” och kommer från de nio provinser som inrättades genom ritsuryo systemet; de är Chikuzen, Chikugo, Hizen, Higo, Buzen, Bungo, Hyuga, Osumi och Satsuma. Idag består Kyushu av sju prefekturer, nämligen Fukuoka, Oita, Kumamoto, Miyazaki, Kagoshima, Nagasaki och Saga. Dessutom räknas Okinawa in då regionala angelägenheter avgörs centralt i Fukuoka, ofta till viss irritation och förtret för Okinawaborna. I siffran för ytan och befolkning ovan är exempelvis Okinawa inkluderad. Men geografiskt är de självfallet åtskilda. Innan det systemet infördes kallades ön för Tsukushi-shima (筑紫島). Läs mer


4 kommentarer

Kamakura shogunatet efter Kublai Khan

Bloggen har tidigare skrivit om Kublai Khans två försök att invadera Japan 1274 och 1281. Han gav emellertid inte upp efter det andra misslyckade försöket utan planerade ytterligare invasioner, men det instabila läget på hemmafronten innebar att de aldrig kunde verkställas. Men vad hände hos shogunatet i Kamakura efter Kublai Khan? Shogunatet skulle falla 52 år efter det sista invasionsförsöket och det är klart att Kublai bidrog till att skapa osäkerhet och fraktionsstrider bland de styrande. Men shogunatets fall är naturligtvis mer komplicerat än en direkt linje mellan mongolerna och Minamoto under Hojo regenterna. I sammanhanget måste man komma ihåg att shogun och hans styrkor faktiskt lyckades försvara Japan och förhindra en invasion. Rent militärt lyckades de således leva upp till sitt ansvar. Ändå fick det långt gående konsekvenser, följder som även senare Tokugawa shogunatet skulle ta hänsyn till i sitt styre mer än 300 år senare. Läs mer


11 kommentarer

Shugo daimyo eller sengoku daimyo?

Hosokawa Yoriyuki, 6:e shugo daimyo i klanen

Flitigare läsare av bloggen känner igen titeln daimyo, som inte ens längre bevärdigas med fet stil, eftersom bloggen anser den så pass inarbetad som lånord att dess japanska ursprung inte längre behöver understrykas. Verkligt Japanintresserade har kanske även kommit i kontakt med begreppet i mer akademisk litteratur än bloggen presterar. Då ges gärna förklaringen att det skulle betyda ”stort namn” eftersom det på japanska skrivs 大名, detta är kvalificerat trams av dilettanter och akademiska charlataner som tror de behärskar Japans historia för att de läst John Whitney Hall och Harry Harootunians populärvetenskapliga verk. Begreppet 大名 härrör egentligen från 名田 (lägg märke till det gemensamma tecknet 名) som är namngivna fält, således risåkrar av den digniteten att folk visste vem de tillhörde, och vilka konsekvenserna blev om de försökte norpa lite risplantor nattetid. Prefixet 大 betyder stor, jätte, så det var helt enkelt en tidig benämning på storbönder som också ofta intog rollen som byhövding, och ibland även större områden. Därav den svenska översättningen till provinsfurste. Vad som mer sällan förklaras är att en daimyo kom i två olika schatteringar, de delas in i shugo daimyo (守護大名) och sengoku daimyo (戦国大名). Detta inlägg avser förklara skillnaderna mellan de två olika sorternas daimyo och varför begreppsskillnaden uppstod. Läs mer