歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


Lämna en kommentar

Kvinnorna under Edo perioden

Historien är överklassens historia, påstås det. Och aldrig, frestas man tillägga, är det mera sant än när vi studerar kvinnornas historia. Det var daimyo och hans klan som höll sig med krönikörer, en del kuge (公家), hovaristokratin, skrev ingående dagböcker precis som hatamoto (旗本) och vissa gokenin (御家人). Alla högt uppsatta i Tokugawas Japan. Inom denna snäva krets förekom det också ett antal kvinnor som var läs och skrivkunniga, en del av dem bemödade sig om att sätta sina tankar på pränt. Mycket av detta har gått förlorat, men en del har bestått. Tillräckligt mycket för att vi åtminstone kan få en inblick i hur livet fortskred för kvinnorna i de övre skikten. Ett smakprov på hur de kände och tänkte och ibland en kort kritisk viskning. Läs mer


4 kommentarer

Kamakura shogunatet efter Kublai Khan

Bloggen har tidigare skrivit om Kublai Khans två försök att invadera Japan 1274 och 1281. Han gav emellertid inte upp efter det andra misslyckade försöket utan planerade ytterligare invasioner, men det instabila läget på hemmafronten innebar att de aldrig kunde verkställas. Men vad hände hos shogunatet i Kamakura efter Kublai Khan? Shogunatet skulle falla 52 år efter det sista invasionsförsöket och det är klart att Kublai bidrog till att skapa osäkerhet och fraktionsstrider bland de styrande. Men shogunatets fall är naturligtvis mer komplicerat än en direkt linje mellan mongolerna och Minamoto under Hojo regenterna. I sammanhanget måste man komma ihåg att shogun och hans styrkor faktiskt lyckades försvara Japan och förhindra en invasion. Rent militärt lyckades de således leva upp till sitt ansvar. Ändå fick det långt gående konsekvenser, följder som även senare Tokugawa shogunatet skulle ta hänsyn till i sitt styre mer än 300 år senare. Läs mer


4 kommentarer

Daimyo, hatamoto, gokenin och andra vasaller

Vasall är det ord vi har att tillgå för något som i Japan var oerhört mer komplext. På japanska formligen vimlar det av ord för olika sorters vasaller med varierande plikter och privilegier. Det är lite som eskimåer och snö. När behovet är stort skapar språket också en varierad vokabulär för att så exakt som möjligt avgränsa de olika varianterna mot varandra. Vårt behov är inte lika uttalat som eskimåernas, men vi har ändå ord som blötsnö, nysnö, kramsnö, pudersnö och ett ord som skare kan även falla inom den kategorin. Men för vasall har vi lydherre, som närmast låter som en försvenskning av ordet, och läntagare som låter som en beskrivning. För att bättre förstå skillnaderna behöver vi en överblick av de japanska termerna. Läs mer