歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


1 kommentar

De agglitunerade verbens paradox

Språk är dynamiska, tills de inte är det längre. Och när de inte är det längre är de döda. Latinet är ett bra exempel. Det blev ett språk för liturgi och akademisk elitism. Grupperna som använde språket var för smala, deras språkbruk var avgränsat. Akademierna övergick till franska och tyska, den protestantiska kyrkan var ett upprop mot latinets liturgi. Även den katolska kyrkan avlägsnar sig från latinet. Japan var isolerat under mer än 200 år och före isoleringen var deras internationella kontakter inte precis intensiva. Dessutom är japanska ett SOV språk, det betyder Subjekt—Objekt—Verb i den ordningen. Det är den dominerande språkformen bland världens språk. Säkerligen en överraskning för den som inte ägnar sina dagar åt att tänka på språk eftersom de flesta språk svenskar kommer i kontakt med, undantaget är tyska, är SVO språk. Objektet kommer efter verbet, japanska däremot tillhör majoriteten. Och det medför vissa omställningsproblem för den som studerar språket. I den här artikeln är tanken att ta en närmare titt på de japanska verben, eller om man så vill, meningarnas avslutning, och deras utveckling. Läs mer

Annonser


Lämna en kommentar

Är bloggen en gammal snuskhummer?

Med anledning av publiceringen med rubriken 750:e inlägget så inkom det både synpunkter och förslag. Det ber bloggen att få uttrycka sin ödmjuka tacksamhet för. Uppenbarligen finns det en fast, om än begränsad läsekrets. Men ämnet är esoteriskt så spridningen blir därefter. Igår inkom det ett inlägg från Bertil Lundahl, det finns att läsa i sin helhet här. För närvarande är det inledningen jag vill ta upp; Även om jag misstänker att bloggen är mindre intresserad av idrottsliga aktiviteter än de mer intima, (min kursivering) så vore det intressant att t.ex. ta del av ett ämne som ”Japanska OS-hjältar”. Och det fick naturligtvis bloggen att ta sig en liten funderare. Läs mer


Lämna en kommentar

Japans inhemska ianpu problematik

Den som intresserar sig för utvecklingen i östra Asien är sannolikt bekant med uttrycket ianpu (慰安婦) eller ianfu som det oftare uttalas på japanska. Det associeras i första hand med koreanskor som beordrades ut i fält för att tillfredsställa japanska soldaters sexuella behov. Än idag väcker deras historia upprörda känslor hos koreanerna och sordin på relationerna mellan Japan och Sydkorea. Men det finns en annan, och betydligt mer okänd, historia som gäller ianfu och då specifikt japanska ”ockupationsluder”. Den har legat dold eftersom den införlivar segermakterna. Läs mer


Lämna en kommentar

Working holiday visum till Japan

Den 26 augusti undertecknade Japan och Sverige ett avtal om utökat medborgarutbyte mellan nationerna, man introducerade working holiday visum i ett bilateralt avtal. Avtalet skall träda i kraft senast 30 dagar efter respektive lands myndigheter har informerats. Sveriges working holiday avtal täcker åldrarna 18 – 30 år, många länder har en övre gräns vid 26. Läs mer


Lämna en kommentar

Poesi från Japans Heian period

Bloggen vill framföra en genuin ursäkt. I den fromma förhoppningen att göra Heianpoesin begriplig ställde jag upp den i tabellform i Word. Men publikationsplattformen WordPress och Microsoft är uppenbarligen inte överens om hur tabeller skall hanteras i HTML. Läsare (tack Göte och Dag) påpekade för mig att det såg förskräckligt ut. Tabellerna är därför nu borta och ersatta med indragna stycken. Kanske inte lika elegant, men åtminstone begripligt.

I begynnelsen varde kinesiska. Och det varde länge. Ungefär 400 år. Så höjden av bildning var att behärska detta komplicerade skriftspråk, som var så unikt illa anpassat till japanskans språkliga behov. Med agglutinerade verb, postpositioner och hierarkiska sociolekter. Så när man försökte sig på att skapa en egen kanon av litterära verk, som ett bevis på att man tillhörde den civiliserade världen, fick det ske på kinesiska. Det är ungefär som om Snorre Sturlasson varit tvungen att skriva Eddan på latin men förbjudits att använda ablativ, vokativ, ackusativ och lokativ i konstruktionerna. Resultatet hade blivit krystat, men någorlunda begripligt. Eller åtminstone möjligt att tolka. Han var nämligen kreativ, och de hittar vägar runt hindren. Så och de tidigaste japanska författarna. Läs mer