歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


Lämna en kommentar

Japans inhemska ianpu problematik

Den som intresserar sig för utvecklingen i östra Asien är sannolikt bekant med uttrycket ianpu (慰安婦) eller ianfu som det oftare uttalas på japanska. Det associeras i första hand med koreanskor som beordrades ut i fält för att tillfredsställa japanska soldaters sexuella behov. Än idag väcker deras historia upprörda känslor hos koreanerna och sordin på relationerna mellan Japan och Sydkorea. Men det finns en annan, och betydligt mer okänd, historia som gäller ianfu och då specifikt japanska ”ockupationsluder”. Den har legat dold eftersom den införlivar segermakterna. Läs mer


Lämna en kommentar

När polisen agerade sutenörer

Bloggen har tidigare tittat närmre på prostitutionens historia i inlägg som detta, det här och exempelvis detta. Den grundläggande inställningen i det japanska samhället var att sex för prokreation och rekreation var två separata enheter, de var inte på något sätt relaterade. Hustrun förväntades föda friska barn, helst gossar, och hon fick vara hur usel som helst i futonaktiviteterna så länge det resulterade i hälsosam avkomma. Prostitution däremot var ett underhållningsyrke där utövarna kategoriserades efter färdighet och där ersättningen sattes i relation till deras yrkesskicklighet. De hade sitt eget lärlingssystem och lärdes upp i allt från sexualhygien till sociala gracer. Det gick inte att komma in från gatan som nyutsprungen blåsippa och tro att det räckte med att vara färgrik, det var ett traditionsrikt yrke med stolt historia och högmodiga utövare. När västerlänningarna vällde in på 1870-talet ställdes allt på huvudet, men traditioner är – som vi skall se i detta inlägg – svåra att släppa. Läs mer


1 kommentar

Hur ett peruanskt skepp frigjorde Japans prostituerade

Japanerna har aldrig haft anledning att lägga judeo-kristna moralistiska värderingar på prostitution. Prokreationssex och rekreationssex har sedan urminnes tider betraktats som helt separata aktiviteter. Därför har prostitution också varit ett ärbart yrke omgärdat med befordringsmöjligheter. Varken shinto eller buddismen lägger några värderingar på verksamheten. Utgångspunkten var att kvinnorna gav sig in i verksamheten frivilligt, då det var ett av få kvinnliga yrken som tjänade bättre än hårfrisörskor, annars det bäst betalda kvinnliga yrket förr i tiden. Men när västerlänningarna anlände under andra halvan av 1800-talet blev de tvungna att ändra inställning. I grunden ansåg de västerlänningarna ha en märklig inställning till något de fann högst naturligt och självklart. Men då de ville revidera de ”ojämlika avtalen” de påtvingats inledningsvis tvingades de vara lyhörda för långnäsornas åsikter. Läs mer


3 kommentarer

Prostituerad mördad av sedeslös provinsfurste

Japanerna älskar sina rankinglistor, universitet rankas, arbetsgivare rankas, bilmärken och ramenkrogar rankas. Därför är det inte heller så konstigt att prostituerade rankades en gång i tiden. Yoshiwara i Edo var den optimala bordellstaden, shogunatet beviljade verksamhetslicens och därmed skydd mot andel av inkomsterna (och troligen en del rabatter). Den allra finaste rankingen för en prostituerad var Oiran, en floxblomma, men ordet har egentligen en annan etymologi. Och det allra finaste en Oiran kunde bli var Takao Dayu, ett namn som tilldelades den bästa, vackraste (och mest inkomstbringande) i Takaostallet. Även bordellhus som Yoshino och Yugiri hade sina Dayu, men de ansågs inte vara riktigt i klass med Takao husets förnämsta. Det förekom elva generationer Takao Dayu, den mest intressanta var andra generationens.
Läs mer


Lämna en kommentar

Välståndet sitter i håret

Historiskt har vare sig japanerna eller japanskorna intresserat sig särskilt mycket för smycken, de använde sig inte av ringar, halsband, armband eller örhängen. På sin höjd hade en del hårsmycken, men oftast i silver snarare än guld. Prålighet sågs inte med blida ögon, istället visade de sin status i klädedräkten och håruppsättningar. Läs mer