Därför missförstår vi Nordkorea hela tiden

Häromdagen firade Nordkoreanska Arbetarpartiet sitt 75 års jubileum med en gigantisk parad på Kim Il-sungtorget i centrala Pyongyang med att för världen förevisa sin nya Pukguksong-4 ICBM lastad på en 11-axlad TEL mitt i nattmörkret. Att de gjorde det nattetid hänger troligtvis ihop med att de ville undvika SATINT i görligaste mån. Nordkorea vill ha full kontroll över den bild som sprids av dem i världen och det bidrar till att resten av världen behöver expertis som ägnar hela sitt liv åt att samla information som analyseras och förhoppningsvis leder till bättre kunskaper om landet. Ett annat exempel på hur man tvingas gå till väga för att erhålla information är dokumentären Mullvaden som för närvarande finns på SvT Play. Eftersom allmänhetens kunskap är synnerligen ytlig när det gäller Nordkorea får man säga att landet lyckats i sitt syfte eftersom när de ifrågasätts kan bortförklara det med bristfällig kunskap. Hur har det blivit så här? Häng med.

Nordkorea post Kim Jong-un

Detta är en spekulativ artikel, fakta är få och även dessa är svåra för att inte säga hart när omöjliga att få verifierade. Men då det som verkar ske, kanske verkligen sker, och det då får oerhört stort genomslag på regionen, inklusive Japan, är det bättre att vara, åtminstone lite, förberedd än att helt bli tagen på sängen. Det hela tar sin början den 14 april, Kim Il-sungs födelsedag. Nordkoreas största nationella helgdag. Gigantiska parader, hyllningar av Ledaren. Bara det att han var frånvarande. Från sin egen farfars hyllningsdag. Utan rejält godtagbara skäl är det närmast en örfil till förfadern i den strikt konfucianska historietradition som råder i Nordkorea. Dessutom blir Kim Jong-uns frånvaro omedelbart grunden för vilda spekulationer. Utanför, såväl som innanför Nordkoreas gränser. Något måste ha hänt honom. Inte minst då någon familjemedlem inte representerade honom i hans frånvaro.

Ostasiatisk säkerhetspolitik under omvandling

Den säkerhetspolitiska situationen i Ostasien är under omvandling och det kommer obönhörligen att få konsekvenser för Europa och även Sverige framöver. Inte minst eftersom omvandlingen inte är resultatet av ett genomtänkt policyskifte utan summan av den, låt oss vara vänliga och kalla det, ad hoc utrikespolitik, som numera emanerar från Vita Huset. Amerikaner som tidigare varit verksamma inom underrättelseverksamhet anser sig känna igen Trumps agerande som en ”agent of influence”, de misstänker att Putin har något slags hållhake på honom och utnyttjar den för att få fritt spelrum i Ukraina. Men analogt med den analysen skulle det innebära att Xi Jin-ping och Kim Jong-un skulle ha liknande hållhakar, och det är trots allt svårare att tro. Frågan är om inte Trump ser presidentrollen som en VD för nationen. När han pekar med handen och säger ”så här gör vi” förväntar han sig att alla rättar in sig i ledet. Så fungerar det inte i demokratier och sannolikt är det anledningen till att han hyser obesvärad beundran för autokratiska ledare som kan agera på detta sätt. Och han vill av ren självbevarelsedrift inte vara den svage som utstår smälek på skolgården.

Kim och Moon passerar gränsen

För två dagar sedan kablades bilder av två leende koreanska ledare som skakade hand över demarkationslinjen mellan Nordkorea och Sydkorea. Kim Jong-un från den norra delen av halvön och Moon Jae-in från den södra (bilden). Resultatet av mötet lades fram i det som fått namnet Panmunjom deklarationen efter gränsstaden där mötet hölls på den södra sidan. Den talar om Fred, Välstånd och Återförening, orden inleds med versaler för att understryka den vikt som gavs åt dem under mötet. Deklarationen kan sägas vara en gyllene skrift då Kim betyder guld och Moon är skrift eller text, intressant nog har Moon sin stamtavla i norr, medan Kim har starka kopplingar till syd. Det är naturligtvis lite för tidigt att dra allt för konkreta slutsatser av resultaten från toppmötet, även om Nordkorea redan beslutat ändra sin tidszon en halvtimme för att ha samma som Sydkorea, men ur japansk synvinkel uppstår en fråga som lägger sig likt en våt filt över japanskt säkerhetstänkande. Vad skall hända med de amerikanska styrkorna stationerade i Japan?

Bakom kulisserna i Pyeongchang

Pyeongchang och inte Pyongyang är staden på allas läppar två veckor framöver. De olympiska ringarna skall locka tankarna till fred och försoning, oskyldig atletisk kamp, istället för militära bataljer, mellan nationerna. Berlin 1936 och München 1972, båda i Tyskland blev en påminnelse om diskrepansen mellan intention och verklighet. Seoul 1988 var inte långt efter då Nordkorea i november 1987 sprängde flight 858 från Baghdad till Seoul och dödade 115 personer. Det är därför naturligt att arrangörerna varit oroliga för att något liknande skulle inträffa inför Pyeongchang. Men efter attacken mot World Trade Center på södra Manhattan den 11 september 2001 är det ohyggligt mycket svårare att smuggla bomber ombord på flygplan.