Japans utrikesrelationer under medeltiden del 2

I del 1 betraktades Japans relationer till omvärlden under Kamakura perioden, del 2 skall därför behandla den andra halvan, eller Muromachi perioden. Efter mongolernas härjningar på kontinenten hade situationen blivit stabilare. Korea övergav exempelvis den kinesiska skriften – nåja, stegvis åtminstone – till fördel för den inhemska hangul. Sökandet efter en mer uttalad koreansk identitet intensifierades. I Kina hade Ming dynastin tillträtt kort tid efter Ashikaga övertog shogunatet. Det fanns en naturlig samhörighetskänsla kring den historiska utvecklingen och ett ömsesidigt intresse av att återuppta handeln mellan länderna. Deras grandiosa ambitioner manifesterades i förstärkningen av kinesiska muren till dess nuvarande moderna form och byggandet av Förbjudna staden mitt inne i Beijing. I Japan tog man notis.

Shugo daimyo eller sengoku daimyo?

Hosokawa Yoriyuki, 6:e shugo daimyo i klanen

Flitigare läsare av bloggen känner igen titeln daimyo, som inte ens längre bevärdigas med fet stil, eftersom bloggen anser den så pass inarbetad som lånord att dess japanska ursprung inte längre behöver understrykas. Verkligt Japanintresserade har kanske även kommit i kontakt med begreppet i mer akademisk litteratur än bloggen presterar. Då ges gärna förklaringen att det skulle betyda ”stort namn” eftersom det på japanska skrivs 大名, detta är kvalificerat trams av dilettanter och akademiska charlataner som tror de behärskar Japans historia för att de läst John Whitney Hall och Harry Harootunians populärvetenskapliga verk. Begreppet 大名 härrör egentligen från 名田 (lägg märke till det gemensamma tecknet 名) som är namngivna fält, således risåkrar av den digniteten att folk visste vem de tillhörde, och vilka konsekvenserna blev om de försökte norpa lite risplantor nattetid. Prefixet 大 betyder stor, jätte, så det var helt enkelt en tidig benämning på storbönder som också ofta intog rollen som byhövding, och ibland även större områden. Därav den svenska översättningen till provinsfurste. Vad som mer sällan förklaras är att en daimyo kom i två olika schatteringar, de delas in i shugo daimyo (守護大名) och sengoku daimyo (戦国大名). Detta inlägg avser förklara skillnaderna mellan de två olika sorternas daimyo och varför begreppsskillnaden uppstod.

Ashikaga Yoshimitsu styrde över andra shogunatets zenit

Den tredje shogun i Ashikaga dynastin, Ashikaga Yoshimitsu, blev den som regerade över det andra shogunatets zenit. Han var sin fars tredje son och var därför egentligen inte påtänkt att efterträda honom, men då hans två äldre bröder avled innan fadern gick bort såg han sig utnämnd till shogun redan vid tio års ålder 1368. Trots sin späda ålder visade han sig förvånansvärt snabbt vuxen uppgiften då han klargjorde att striderna mellan Södra och Norra hovet måste upphöra. Delningen hade tillkommit för att hans farfar skulle kunna överta posten som shogun från Minamoto klanen när de besegrats. Men det hade blivit ett Damoklessvärd över huvudet på Ashikaga genom att de också skapat en permanent opposition mot sitt styre. Med tålamod och diplomati skulle han lyckas plocka ned svärdet utan att någon kom till skada.

Japans historiska relationer med Korea

För närvarande är Japans relationer till Korea bättre än någonsin enligt diplomater på både sidor om Tsushimasundet. Mordet på Kim Jong-Nam har fört nationerna närmare varandra då de bägge ser incidenten som ett bevis på instabila relationer mellan den nordkoreanska militärledningen och Kim dynastin. Risken att någon sida kastar ut Nordkorea i ett utrikespolitiskt äventyr för att etablera ordning i leden anser de vara fullt rimliga. Bloggen tar med det här inlägget en närmare titt på relationerna mellan Solens och Eremiternas riken.

Kanpaku en civil shogun

Japan är känt för in militära hegemon som bar titeln shogun, men parallellt med shogun fanns det ytterligare en post som var minst lika viktig och som kallades kanpaku. Normalt översätter vi det med riksföreståndare eftersom tankarna för till Axel Oxenstierna. Etymologiskt betyder det ”kejsarens talesperson” men det är inte fråga om en pressekreterare utan om en ställföreträdare. I tidigare inlägg har bloggen beskrivit Fujiwara som klanen bakom makten, kanpaku var den post som de utövade den prosaiska makten igenom. Olika medlemmar av klanen styrde således riket och när det saknades shogun inkluderade det militären. I över tusen år innehade en Fujiwara posten som kanpaku, åtminstone formellt.