Shintohelgedomarnas historia

Det är sällan en läsare stöter på ordet shinto i svensk litteratur, en sökning på Libris avslöjar 13 verk på svenska (trots att några titlar var på engelska), i realiteten återfanns två originalverk, varav det ena behandlade konst, och det andra, Selfrid Ershamamars Shinto, gudarnas väg, utkom 1959. Ämnet verkar inte intressera och då är det inte heller så konstigt att terminologi och uppfattning distorderas. Det vanligaste irritationsmomentet är att jinja (神社) och jingu (神宮), deras helgedomar, slås samman till Shintotempel och därför i fortlöpande text refereras till som tempel. Irritationen består i att i Japan så är tempel buddistiska medan helgedomar är shintoistiska. Ordet helgedom innebär en omedelbar association till Japans religiösa ursprung, medan ordet tempel leder tankarna till den på 500-talet importerade indiska religion som nådde fram till Japan via Kina och Korea. Det finns därför all anledning att utreda skillnaderna mellan de olika institutionerna inom shinto och deras relation till det omkringliggande samhället.

Helgedomar och tempel

EE

Ett vanligt fel turister till Japan gör är att benämna såväl buddistiska som shintoistiska religiösa byggnader för tempel. På japanska heter de förra tera (寺) ett ord som är inlånat från koreanska eftersom buddismen anlände den vägen till Japan. Dessa benämns lämpligen tempel på svenska, buddisttempel ifall man önskar vara mer specifik. Andra benämningar på dessa är jiin (寺院), ibland används jike (寺家) som egentligen hänför sig till familjen som driver templet, men som i realiteten istället används som en alternativ benämning på ett tempel. På samma sätt är jinai (寺内) tempelområde, men det är inte ovanligt att begreppet anförs för templet som helhet. En annan och mer skolastisk benämning på dem är bukkaku (仏閣) och den används kanske främst om buddistiska tempel i andra länder än Japan. När det gäller en shintoistisk helgedom är den mest frekventa benämningen jinja (神社) och som synes finns det inte ”tempel” i den benämningen. Benämningen är en sammansättning av kami (神) som regelmässigt översätts till gud, men som i shintos tradition inte alls har den omnipotenta funktion som den kristna eller islamiska guden. Det andra tecknet är yashiro (社) vars originella betydelse var ”tillhåll för det spirituella”. I så måtto påminner således betydelsen mer om våra kyrkor än vad templet gör. För att särskilja dessa åt benämner bloggen därför de shintoistiska religiösa byggnaderna för ”helgedom”. För tydlighetens skull, och för att man skall kunna skilja dem åt.

Det japanska årets traditioner – första halvåret

Alla nationer har sina traditioner som binder samman folket, små grodorna runt midsommarstången, sill och nubbe lite senare, anka på julafton i Danmark, Oktoberfest i Tyskland, trick or treat på Halloween i USA eller folkdräkt på syttende maj i Norge. Japan är inget undantag, de har också en mängd traditioner med sina speciella ritualer som utförs i hela landet i stort sett simultant. Men de är i stort sett okända i Sverige så det är hög tid för bloggen att gå igenom ett års traditioner i Japan. För att artikeln inte skall bli allt för långrandig delas året in i två inlägg, detta är första halvåret.

De japanska sällskapsdjurens historia

Människan började sin existens med att jaga djur, så småningom lärde vi oss att tämja dem och utnyttja dem som extra muskelstyrka, oxar drog plogen, hästar transporterade oss, grisar och höns producerade föda. Så småningom blev de sällskap, främst hundar och katter, men det utökades till sådant som marsvin, papegojor och andra fåglar. Sedan har det övergått till mer exotiska varianter, illrar, apor, ormar, leguaner, ödlor, andra reptiler och i vissa fall även rovdjur. I Japan har utvecklingen på många sätt varit likartad, men också väldigt annorlunda. En stark bidragande orsak är befolkningstätheten och bostädernas storlek samt utformning. Med denna artikel går vi igenom hur och varför sällskapsdjurens situation skiljer sig åt.

Prins Shotoku – Japans grundare?

Med tanke på att han levde under slutet av 500-talet har vi förvånansvärt exakta datum för hans födelse, den 7 februari 574 föddes Umayado no miko, ordagrant ”Stalldörrsprinsen” för att han skall ha fötts framför hovstallarna. För eftervärlden är han mer känd som Shotoku taishi (聖徳太子) eller kronprins Shotoku och han har prytt varje valör av de japanska sedlarna, t.o.m. en oku sedel eller motsvarande 100 miljoner yen (9 milj. kronor). Att han förärats denna ära sammanhänger med att det är först med prins Shotoku som vi kan börja tala om en japansk nationsbildning. Före honom var Yamato en klan bland flera, förvisso en stark klan, men knappast allenarådande. Och snarare än militär styrka förlitade han sig på moralisk överlägsenhet för att kontrollera de andra klanerna.