歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


1 kommentar

Prins Shotoku – Japans grundare?

Med tanke på att han levde under slutet av 500-talet har vi förvånansvärt exakta datum för hans födelse, den 7 februari 574 föddes Umayado no miko, ordagrant ”Stalldörrsprinsen” för att han skall ha fötts framför hovstallarna. För eftervärlden är han mer känd som Shotoku taishi (聖徳太子) eller kronprins Shotoku och han har prytt varje valör av de japanska sedlarna, t.o.m. en oku sedel eller motsvarande 100 miljoner yen (9 milj. kronor). Att han förärats denna ära sammanhänger med att det är först med prins Shotoku som vi kan börja tala om en japansk nationsbildning. Före honom var Yamato en klan bland flera, förvisso en stark klan, men knappast allenarådande. Och snarare än militär styrka förlitade han sig på moralisk överlägsenhet för att kontrollera de andra klanerna. Läs mer


10 kommentarer

Japans religiösa trankilism

Japaner föds in i Shinto men dör som buddister. Ett av Japans många unika inslag i sin kultur är att de har två stora religioner som inte står i något motsatsförhållande. Tvärtom. De lever i bästa välmåga, bredvid varandra. Det är bara att jämföra med det sekulariserade Sverige, världens kanske minst religiösa land, men när det kommer till både kristendom och islam blir det svallning i känslorna. Den stora skillnaden är förekomsten respektive frånvaron av dogmer. Kristendom och islam predikar ett antal levnadsregler som de förväntar sig att anhängarna skall acceptera. Problemet är att de har mer än tusen år på nacken och dessa regler är dåligt anpassade till en livsstil som kretsar kring smartphones, Xbox, Twitter, Tinder, McDonald’s, miljöproblem, piratströmmade filmer eller för den delen Netflix. Dessutom dras de två stora religionerna med tolkningsproblem, olika grupperingar anser sig ha tolkningsföreträde. Shinto saknar helt dogmer och skrifter, därför finns det heller inga påbud om hur folk skall framleva sina liv. Det är fullt möjligt att vara en kvalificerad skitstövel i den högre skolan och samtidigt en god shintoist. Begreppet ”han är inte en god kristen” är kanske inte något som hörs lika frekvent längre, men det förekommer fortfarande. Ingen japan skulle få för sig att baktala någon som att ”han är inte en god shintoist” eller för den delen buddist. Tanken att dela in människor i goda och onda utifrån ett religiöst perspektiv existerar helt enkelt inte. Läs mer


12 kommentarer

Shinto förklarat

Kort och kärnfullt är det ”gudarnas väg” för det är så det nedtecknades i Nihon Shoki, Japans näst äldsta verk från 700-talet, 神道 är till vänster gud och till höger väg, exempelvis använt i dojo (道場) ”plats för vägen” alltså där någon av de många vägarna – som exempelvis judo, kyudo eller kendo – utövas. När japanen stiger upp på morgonen, går ut ur huset och vänder sig mot soluppgången för att klappa tre gånger och ödmjukt buga sig till solen utövar han shinto. En etymologisk förklaring är emellertid otillräcklig för att förstå vad Shinto egentligen handlar om. Av all världens religioner är den kanske den minst religiösa. Läs mer


2 kommentarer

Filosofiska rummets japanska monolog

Få svenskar har någon form av djupare förhållande till vare sig Japan eller japanerna. De dök först upp i vårt medvetande en bit in på 70-talet, genom export av bilar, kameror och transistorradio, på sin tid lika revolutionerande som en iPhone. Vi kunde inte hantera konkurrensen, men det var endast de närmast berörda som förstod orsakssammanhanget och de visste lika litet om landet, kulturen och språket som någon annan. Det har lett till att den reflexmässiga reaktionen när landet och folket kommer på tal att de är annorlunda, ”weird Japan” är en hel medieindustri, från YouTube video till korttidsutsända tidningskorrespondenter och flitiga klicklockande bloggare. Tyvärr skrapar de endast på ytan och deras ansträngningar slammar igen istället för att dränera. Skall vi bättre förstå skillnaderna måste vi således gå djupare och titta på våra filosofiska skillnader. Läs mer


1 kommentar

En halv böj Japan*

Förstagångsbesökare till Japan slås gärna av hur rent, snyggt och prydligt det är överallt. Ingen graffiti på tåg och tunnelbanor, inga uppskurna säten i bussarna, damast på sätena i en taxi och chaufför med vita handskar. Ingen risk för att trampa på bortspottade tuggumin, inga fimpar eller snuspåsar som kommer flytande i en rännil av regnvatten och när fulla japaner har sammanträde med Ullrik ser kompisarna till att det sker över en dagvattenbrunn så att spyorna snabbt rinner iväg med avloppsvattnet. Den konspiratoriskt lagde börjar snabbt spekulera i någon form av nationell mani.

Läs mer