Omorientering mot Nordkorea

Sveriges nytillträdda utrikesminister har inlett sin ämbetsperiod med att förklara att den feministiska utrikespolitiken lagts ad acta, till handlingarna. Det tillhör det förgångna, men samtidigt vet han inte riktigt vad han vill ersätta den med. Han talar om närområdet – med tanke på det som händer i Ukraina närmast att betrakta som en plattityd. Medlemskapet i NATO har naturligtvis hög prioritet, allt annat vore konstigt. Men det är knappast att betrakta som ett nytt projekt, en utrikespolitisk vision. Med tanke på att Sverige skall sitta ordförande i EU under ett halvår har Billström ett öppet fönster som ger honom ett unikt tillfälle att placera Sverige på den utrikespolitiska kartan och göra en bestående insats. Här kommer ett förslag på en omläggning som kan ge Sverige en roll som den hade under Olof Palmes tid (en jämförelse han garanterat avskyr).

Nordkorea som sinnebilden av Tokugawa Japan

1868 kollapsade Tokugawa shogunatet som hade styrt Japan i över 250 år, ibland med järnhand, emellanåt med silkeshandskar, mer sällan med järnhanden i en silkeshandske. Det fanns en transparens hos centralmakten gentemot folket. Orsakerna till kollapsen går att finna i klanmotsättningar som dateras tillbaka till slaget vid Sekigahara 1600, men en mer direkt kausalitet kan härledas till en kombination av en imploderande ekonomi i kombination med ett växande yttre tryck. Situationen var inte helt olik hur det ser ut i dagens Nordkorea och därför kan det vara intressant med en jämförelse för att se huruvida det går att extrapolera en utvecklingstangent för dagens ”shogunat” i Pyongyang. Denna artikel skall visa på ett antal stora likheter, men också skillnader, som kan utgöra underlag för en utvecklingshypotes.

Därför missförstår vi Nordkorea hela tiden

Häromdagen firade Nordkoreanska Arbetarpartiet sitt 75 års jubileum med en gigantisk parad på Kim Il-sungtorget i centrala Pyongyang med att för världen förevisa sin nya Pukguksong-4 ICBM lastad på en 11-axlad TEL mitt i nattmörkret. Att de gjorde det nattetid hänger troligtvis ihop med att de ville undvika SATINT i görligaste mån. Nordkorea vill ha full kontroll över den bild som sprids av dem i världen och det bidrar till att resten av världen behöver expertis som ägnar hela sitt liv åt att samla information som analyseras och förhoppningsvis leder till bättre kunskaper om landet. Ett annat exempel på hur man tvingas gå till väga för att erhålla information är dokumentären Mullvaden som för närvarande finns på SvT Play. Eftersom allmänhetens kunskap är synnerligen ytlig när det gäller Nordkorea får man säga att landet lyckats i sitt syfte eftersom när de ifrågasätts kan bortförklara det med bristfällig kunskap. Hur har det blivit så här? Häng med.

Kim och Moon passerar gränsen

För två dagar sedan kablades bilder av två leende koreanska ledare som skakade hand över demarkationslinjen mellan Nordkorea och Sydkorea. Kim Jong-un från den norra delen av halvön och Moon Jae-in från den södra (bilden). Resultatet av mötet lades fram i det som fått namnet Panmunjom deklarationen efter gränsstaden där mötet hölls på den södra sidan. Den talar om Fred, Välstånd och Återförening, orden inleds med versaler för att understryka den vikt som gavs åt dem under mötet. Deklarationen kan sägas vara en gyllene skrift då Kim betyder guld och Moon är skrift eller text, intressant nog har Moon sin stamtavla i norr, medan Kim har starka kopplingar till syd. Det är naturligtvis lite för tidigt att dra allt för konkreta slutsatser av resultaten från toppmötet, även om Nordkorea redan beslutat ändra sin tidszon en halvtimme för att ha samma som Sydkorea, men ur japansk synvinkel uppstår en fråga som lägger sig likt en våt filt över japanskt säkerhetstänkande. Vad skall hända med de amerikanska styrkorna stationerade i Japan?

Flygande nordkoreanen*

2013: 80 stycken, 2014: 65 stycken, 2015: 45 stycken, 2016: 66 stycken och 2017 så här långt 76 stycken varav enbart 28 under november månad. Så många nordkoreanska båtar har förlist längs den japanska nordvästkusten varje år. I de absolut flesta fallen har besättningarna redan avlidit, många gånger har liken förmultnat och i några fall har det endast funnits skelett kvar då liken konsumerats av sjöfågel. Tidigare i november anlände ett av dessa spökskepp med åtta överlevande ombord som uppgav sig vara nordkoreanska fiskare och de önskade bli repatrierade till Nordkorea.