歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


3 kommentarer

De järnvägsfrälstas rike

Japan är inte alltid världens mest järnvägstäta land, inte ens topp fem. Det förvånar säkert de flesta besökare eftersom det nog finns få platser på jorden där man ser så mycket järnvägs-, tunnelbane- och spårvägsresenärer i Japan. Järnvägstäthet kan räknas på lite olika sätt. Ett är att ange antalet meter räls per kvadratkilometer, men det säger inte så mycket om hur de nyttjas, ett annat är att räkna antalet passagerarkilometer, ytterligare ett annat är att räkna antalet passagerare som fraktas med spårbunden transport. Lite beroende på räknesätt kommer därför resultaten att variera. När det gäller räls per kvadratkilometer gynnas små tättbefolkade länder och här ligger Tjeckien i topp. Prag utgör ett nav ut i Europa oavsett färdriktning och det ger stor spårtäthet. Japan består till stor del av otillgänglig bergsterräng och dit går få tåg, de slingrar sig genom dalgångar och tunnlar, klättringen upp för bergssidorna får fortgå med buss eller ibland linbana. När det gäller totala antalet passagerarkilometer gynnas naturligtvis nationerna med störst befolkning, att Kina och Indien ligger i topp, men räknar man på antalet passagerare är Japan helt oslagbart. Under 2016 transporterade landet 24,6 miljarder passagerare, närmast var Indien med 8,1 miljarder. Japan ligger också högst när det gäller andelen av befolkning som väljer rälsbundna transporter, inte mindre än 37,2 % av alla transporter utföres på räls. Läs mer


3 kommentarer

Yamanotelinjens historia

Varenda besökare till Tokyo har kommit i kontakt med Yamanotelinjens gulgröna tåg som tar dig runt hela innerstan i en cirkellinje som egentligen mer påminner om en upp och nedvänd vaginalöppning och som, hur tokigt det än kan låta, egentligen inte är en regelrätt tåglinje. I JR Easts interna linjedefinition är det nämligen endast den 20,6 km långa sträckan från Shinagawa, via Shibuya, Shinjuku och Ikebukuro fram till Tabata som utgör den egentliga Yamanotelinjen. Från Tabata över Ueno, Akihabara, Kanda, Tokyo och Shinbashi tillbaka till Shinagawa kör tågen nämligen spåren som tillhör Tokai Honsen för en total sträckning på 34,5 km. Ett varv tar en timme, 59 minuter under normaltid och 61 minuter under rusningstid. Den här uppdelningen på två olika spår medför också att ingen egentligen exakt vet hur många passagerare Yamanote-sen (山手線), dess japanska namn som nästan alla lär sig inom loppet av fem minuter efter att kommit i kontakt med tågen, egentligen transporterar under loppet av en dag. Men att det sannolikt är världens mest belastade tåglinje råder det föga tvekan om. Det är också den billigaste sightseeing man kan få av Tokyo genom att åka ett par varv. Japan har vänstertrafik och det gäller också tågen. Därför börjar man att åka ett par innervarv, uchimawari (内回り), sittandes på tågets vänstra sida i färdriktningen. Efter två timmar blir det dags att gå över på andra sidan perrongen och åka yttervarv, sotomawari (外回り), på samma vänstersida för full behållning. Stiger man sedan av på den station, eller någon av de närmsta, kommer man undan med en turbiljett på 140 yen, eller knappt en tias peng. Yamanote-sen har för närvarande 29 stationer, den får sin 30:e nästa år, Takanawa Gateway mellan Shinagawa och Tamachi. Det betyder att det i snitt är något över en kilometer mellan varje station på linjen, i realiteten är det längre på den västra sträckningen och stationerna ligger tätare, på den mer tättbefolkade östra sidan. Alltså tättbefolkad då rälsen lades, idag är det butiker och kontor som dominerar. Läs mer


1 kommentar

Rickshawns korta historia

© Fumine Takashi

Rickshaw är angliseringen av japanskan rikisha (力車) som i sin tur är en förkortning av jinrikisha (人力車) som i all sin enkelhet betyder ”manskraftsfordon” och det är exakt vad det är, en tvåhjulig vagn som drivs framåt av en människokraft. Många tror gärna att de existerat sedan lång tid tillbaka, men de har ännu inte fyllt 150 år. Den tillkom som ett svar på inflödet av västerländska damer till Tokyo, gatorna, med få undantag, var inte stenlagda eller hade träbelagda gångbanor. Istället var det sandad och stampad jord de tog sig fram på. Hårt, men dammigt på sommar och höst, men lerigt och gyttjigt efter en tyfon, och frusen och hal vintertid. Att ta sig fram med krinoliner och snörstövlar var inget som lockade. Palankiner hade funnits länge och för kvinnor avsattes två bärare, mer än tillräckligt för en nätt japanska, något av ett Herkules jobb för storväxta västerländska kvinnor. Ett enklare färdmedel var det som behövdes.

Läs mer


1 kommentar

Japans (brist på) örlogshistoria

Solen gick aldrig ned över det brittiska imperiet, sades det. Storbritannien byggde sitt imperium på sin flotta. Det var naturligt för ett örike att utveckla en stark flotta, sannolikt baserat på erfarenheterna från Hastings 1066. Enda gången Storbritannien erövrades över havet, vikingarnas äventyr faller inte inom ramen för en invasion. Flottan skulle därför primärt förhindra invasioner, men i takt med att man utvecklade skeppsbyggnaden, utrustade fartygen med kanoner som fick längre och längre räckvidd blev det tydligt att flottan också kunde användas för offensiva ändamål. Läs mer


Lämna en kommentar

Nissan låter sig inte köras om av Tesla

Sedan 80-talet började vi tänka på Japan som en ledare inom teknisk utveckling, både inom hemelektronik men också på fordonssidan. På några få år blev Toyota världsledande inom hybridsegmentet, först genom sin Prius och nu genom att i princip erbjuda hybridvarianter för varje modell. 2010 introducerade Nissan Leaf, den första elbilen med ordentlig räckvidd och den har också varit världens bäst säljande elbil under många år, i Europa säljer de nästan exakt lika många som i Japan och de säljer 25 % mer i USA. Men sedan introduktionen av Leaf har det egentligen inte hänt så mycket. Förvisso har räckvidden uppgraderats och inredningen moderniserats, men utöver det har det stått ganska stilla. Ett marginellt undantag har Mitsubishis i-Miev varit som faller inom det mycket specifika kei segmentet i Japan. Det gör den till ett mycket tilltalande val i japansk storstadsmiljö, men utanför den faller attraktionskraften som huvudsakligen ligger i dess ekonomiska fördelar. Läs mer