歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


2 kommentarer

Shinjuku stations historia

Den som någon gång besökt Tokyo har också garanterat passerat Shinjuku station. Det är världens mest reseintensiva järnvägscentral med ungefär 3,5 miljoner passagerare som passerar spärrarna dagligen. Rusningstid på stationen leder tankarna till Dantes åttonde cirkel. Stationen är knutpunkt ut mot Tokyos västra förorter som dels är gigantiska, dels förser staden med majoriteten av sin arbetskraft, det är förklaringen till att den växt till sig och närmast svämmat över breddarna. I själva verket har den en påtagligt anspråkslös historia vid sin bildning, då de lokala affärsidkarna protesterade mot bygget eftersom de fruktade att lokalborna skulle ta tåget och handla på andra ställen i staden där utbudet antingen var bättre eller priserna lägre. Dagens artikel tar en närmare syn på en av Tokyos verkliga ikoniska platser. Läs mer


4 kommentarer

Japanska tunnelbanors historia

Den som någon gång besökt Tokyo slås genast av hur ren, effektiv och snabb dess tunnelbana är. Åker man i rusningstid inser man också att de kör på överkapacitet, trots att tågen ofta uppgår till 16 vagnar. Trafiktätheten är imponerande, ofta är väntetiden närmare tre minuter än fem, passagerarna är organiserade, i och urlastning går på 20 sekunder, säten är hela, klotter finns inte, ingen röker eller trakasserar andra passagerare. Det värsta man kan råka ut för, särskilt som kvinna är en chikan (痴漢) eller tafsare. Vissa japanska män är besatt av västerländska kvinnors rumpor då de är fylligare och rundare än japanska dito, men åker man inte i rusningstid är risken närmast noll. De vill gömma sig i anonymiteten av ett fullproppat tåg. Motsvarigheten för män är en chijo (痴女) och bloggen tror, det finns en påtaglig osäkerhetsfaktor med tanke på hur hopklämda vi var, att jag en gång, för närmare 30 år sedan på väg till arbetet råkat ut för en såvida hon inte hade en fetisch för att klämma på paraplyskaft. Poängen är att en besökare knappast skulle råka ut för det. Läs mer


Lämna en kommentar

Japanska turismens historia

Ett av Japans äldsta företag som fortfarande bedriver verksamhet heter Keiunkan (慶雲館) och är ett hotell som grundades 705, snart 1315 år gammalt. Dess existens visar också att resande har en lång historia i Japan. Det går inte att driva ett gästgifveri för några få årligt återkommande delegationer. Det behövs en kontinuerlig ström av gäster och det behövs service som gör dem villiga att spendera pengar och återkomma. Japan har således ägnat sig åt turism i mer än tretton sekel. Även besökande ambassader från de koreanska rikena och T’ang Kina gjorde uppskattande anteckningar om japansk gästfrihet, service och de heta baden. Det gjorde senare också europeiska besökare som Kaempfer och Thunberg. Läs mer


4 kommentarer

De järnvägsfrälstas rike

Japan är inte alltid världens mest järnvägstäta land, inte ens topp fem. Det förvånar säkert de flesta besökare eftersom det nog finns få platser på jorden där man ser så mycket järnvägs-, tunnelbane- och spårvägsresenärer som i Japan. Järnvägstäthet kan räknas på lite olika sätt. Ett är att ange antalet meter räls per kvadratkilometer, men det säger inte så mycket om hur de nyttjas, ett annat är att räkna antalet passagerarkilometer, ytterligare ett annat är att räkna antalet passagerare som fraktas med spårbunden transport. Lite beroende på räknesätt kommer därför resultaten att variera. När det gäller räls per kvadratkilometer gynnas små tättbefolkade länder och här ligger Tjeckien i topp. Prag utgör ett nav ut i Europa oavsett färdriktning och det ger stor spårtäthet. Japan består till stor del av otillgänglig bergsterräng och dit går få tåg, de slingrar sig genom dalgångar och tunnlar, klättringen upp för bergssidorna får fortgå med buss eller ibland linbana. När det gäller totala antalet passagerarkilometer gynnas naturligtvis nationerna med störst befolkning, att Kina och Indien ligger i topp, men räknar man på antalet passagerare är Japan helt oslagbart. Under 2016 transporterade landet 24,6 miljarder passagerare, närmast var Indien med 8,1 miljarder. Japan ligger också högst när det gäller andelen av befolkning som väljer rälsbundna transporter, inte mindre än 37,2 % av alla transporter utföres på räls. Läs mer


4 kommentarer

Yamanotelinjens historia

Varenda besökare till Tokyo har kommit i kontakt med Yamanotelinjens gulgröna tåg som tar dig runt hela innerstan i en cirkellinje som egentligen mer påminner om en upp och nedvänd vaginalöppning och som, hur tokigt det än kan låta, egentligen inte är en regelrätt tåglinje. I JR Easts interna linjedefinition är det nämligen endast den 20,6 km långa sträckan från Shinagawa, via Shibuya, Shinjuku och Ikebukuro fram till Tabata som utgör den egentliga Yamanotelinjen. Från Tabata över Ueno, Akihabara, Kanda, Tokyo och Shinbashi tillbaka till Shinagawa kör tågen nämligen spåren som tillhör Tokai Honsen för en total sträckning på 34,5 km. Ett varv tar en timme, 59 minuter under normaltid och 61 minuter under rusningstid. Den här uppdelningen på två olika spår medför också att ingen egentligen exakt vet hur många passagerare Yamanote-sen (山手線), dess japanska namn som nästan alla lär sig inom loppet av fem minuter efter att kommit i kontakt med tågen, egentligen transporterar under loppet av en dag. Men att det sannolikt är världens mest belastade tåglinje råder det föga tvekan om. Det är också den billigaste sightseeing man kan få av Tokyo genom att åka ett par varv. Japan har vänstertrafik och det gäller också tågen. Därför börjar man att åka ett par innervarv, uchimawari (内回り), sittandes på tågets vänstra sida i färdriktningen. Efter två timmar blir det dags att gå över på andra sidan perrongen och åka yttervarv, sotomawari (外回り), på samma vänstersida för full behållning. Stiger man sedan av på den station, eller någon av de närmsta, kommer man undan med en turbiljett på 140 yen, eller knappt en tias peng. Yamanote-sen har för närvarande 29 stationer, den får sin 30:e nästa år, Takanawa Gateway mellan Shinagawa och Tamachi. Det betyder att det i snitt är något över en kilometer mellan varje station på linjen, i realiteten är det längre på den västra sträckningen och stationerna ligger tätare, på den mer tättbefolkade östra sidan. Alltså tättbefolkad då rälsen lades, idag är det butiker och kontor som dominerar. Läs mer