Kyotos historia

Kyoto (京都) skrivs med två tecken som bägge betyder huvudstad, ändå är den inte det. Det första tecknet (京) indikerar platsen för monarkens bostad, medan det andra (都) användes för en ”tillfälligt flyttad huvudstad”. Bägge tecknen kan också läsas miyako som är det ålderdomliga begreppet för huvudstad. Det förra tecknet återkommer i namn som Tokyo (東京), Beijing (北京), Nanking (南京) och Seoul (경도[京都], 경부[京府], 경사 [京師], 경성[京城], 경조 [京兆]) som haft många olika namn under sin existens. Exemplen tydliggör tecknets betydelse för att utmärka landets huvudstad och enär Kyoto var Japans huvudstad mellan 794 (formellt den 22 november) och 1869 är det naturligt att staden önskar framhäva detta faktum, om än tautologiskt. Kejsare Kanmu anlade staden mellan i stora drag 792 till 805, men flyttade alltså in där 794. Inledningsvis kallades den endast Shinkyo (新京) som ordagrant är ”ny huvudstad”, rationellt men föga poetiskt. När väl palats och administrationsbyggnader stod klara byttes namnet till Heian-kyo (平安京), Fridens och stillhetens huvudstad, föga rationellt men onekligen poetiskt. I folkmun omtalades den antingen som miyako eller, främst bland kvinnor, som O-kyo (お京). Mer behövdes inte. Första gången Kyoto förekommer i skrift är en sammanställning av allmogen i Owari (ungefär dagens Nagoya) från 988, men därefter dröjer det lång tid innan det dyker upp igen. Den 1 april 1899 ändrades namnet formellt till Kyoto.

Heian perioden

Den längsta sammanhängande historiska epoken i Japan är Heian (平安時代) perioden uppkallad efter huvudstaden Heian-kyo (平安京) som vi i modern tid känner som Kyoto. Perioden varar 400 år, 800 – 1100-talet, mera exakt brukar det avgränsas som 794 – 1185 (ibland 1189). Det säger sig självt att under så lång tid ryms det en stor variation på händelser och personligheter. Skriftspråket förenklades genom introduktionen av kana skrift, två stycken fonetiska ortografier som benämns hiragana (kvinnornas mer eleganta) och katakana (männens linjära och effektiva) introduceras redan tidigt under epoken och får stort genomslag för litteraturen. Nya buddistiska läror introduceras, Shingon och Tendai får en självständigare ställning än de Narabuddistiska skolorna. Perioden kännetecknas av fred, det finns endast åtta militära konflikter nedtecknade, samtliga på behörigt avstånd från huvudstaden. De kunde därför lägga mycket tid och energi på kulturell utveckling. I stora drag kan perioden indelas i tre separata epoker, de första 100 åren är direkt kejsarmakt, de nästa 200 är Fujiwara regenternas kontroll och de sista 100 är klosterkejsarnas återkomst.

Ön som försvann i Kyoto

Från norr till söder rinner Kamo (鴨川) floden genom Kyoto. Den förde färskt vatten från omkringliggande bergmassiv in till staden som redan på 1000-talet kunde stoltsera med närmare 100 000 invånare. Den delade staden i en östligare elegant del och en västligare mer kommersiell. I öst återfanns Kuge (公家) och Kugyo (公卿) de hovaristokratiska klanerna. I väst hittade man tatami vävare, kimono kolorister, vävare och sömmerskor, hårfrisörer och snickare, alla de som fick storstaden att pulsera med liv och kommers. Överallt runt om i staden vimlade det, och gör det fortfarande, av tempel och helgedomar. Från norr till söder delades staden in nio numrerade stadsdelar med Ichijo (一条) i norr vid kejsarpalatset och Kujo (九条) i söder. Dåtidens Heiankyo (平安京) var ungefär en tredjedel så stor som dagens moderna Kyoto, 4,5 km bred och 5,2 km lång.

Homosexualitetens historia i Japan

För någon månad sedan avhöll Tokyo sin Pride parad, häromdagen gick den av stapeln i Stockholm. I den uppträdde en artistduo med namnet Rebecca och Fiona i en blus med hammaren och skäran. Detta gav upphov till en mindre Twitterstorm, av borgliga sympatisörer för kommunistsymbolen i sig och från homosexuella medvetna om hur deras bröder och systrar behandlades under kommunismen. Rebecca och Fiona är för unga för att veta hur världen såg ut då, deras historielöshet är ett utslag av bristfällig utbildning, de såg säkerligen tröjan som kitschig och kul. När de fick klart för sig den starka reaktionen förstod de säkert också hur undermåliga kunskaperna var. Leder det till en korrigering är det utmärkt. I kölvattnet av den här diskussionen har frågan dykt upp hur homosexualitet behandlas och ser ut i olika länder. För Rekishikan-bloggen blir det därför naturligt bidra med homosexualitetens historia i Japan.

Japans huvudstäder 794 – 1868

Bloggens blod kokar. Med tanke på att vandringen mot att bli en nekrolog fortskrider obehindrat är det att betrakta som en katalysator, något bloggen, mån om sin skraltiga hälsa, helst undviker. Branden som kokade blodet kom sig av att i gårdagens besöksskörd var närmast hälften av besöken till inläggen som har rubriken Japans alla huvudstäder och Japans huvudstad 1583 – 1868 och de hade alla hamnat där vid en eller annan variant på sökfrasen ”Japans huvudstad 794 – 1868”. Svaret som garanterat eftersökts har varit Kyoto. Om detta kommer från någon frågesport som Vi i femman, Jeopardy eller På spåret har bloggen keine anung, som var det stående svaret under lektionerna i tyska. Det enda detta bevisar är emellertid frågesportsförfattarens IQ som är att jämställa med hens skostorlek. Om läsaren fick frågan om Australiens, Nya Zeelands eller Kanadas huvudstad skulle nämligen frågeskrivaren avkräva er svaret Londonium. Canberra, Auckland eller Ottawa skulle således betraktas som felaktiga. Och Londonium representerar naturligtvis en helt felaktig tidsperiod, precis som med Kyoto. Så låt oss reda ut begreppen i förhoppningen att bloggens blodtemperatur återgår till något mera normalt.