歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


1 kommentar

Heian perioden

Den längsta sammanhängande historiska epoken i Japan är Heian (平安時代) perioden uppkallad efter huvudstaden Heian-kyo (平安京) som vi i modern tid känner som Kyoto. Perioden varar 400 år, 800 – 1100-talet, mera exakt brukar det avgränsas som 794 – 1185 (ibland 1189). Det säger sig självt att under så lång tid ryms det en stor variation på händelser och personligheter. Skriftspråket förenklades genom introduktionen av kana skrift, två stycken fonetiska ortografier som benämns hiragana (kvinnornas mer eleganta) och katakana (männens linjära och effektiva) introduceras redan tidigt under epoken och får stort genomslag för litteraturen. Nya buddistiska läror introduceras, Shingon och Tendai får en självständigare ställning än de Narabuddistiska skolorna. Perioden kännetecknas av fred, det finns endast åtta militära konflikter nedtecknade, samtliga på behörigt avstånd från huvudstaden. De kunde därför lägga mycket tid och energi på kulturell utveckling. I stora drag kan perioden indelas i tre separata epoker, de första 100 åren är direkt kejsarmakt, de nästa 200 är Fujiwara regenternas kontroll och de sista 100 är klosterkejsarnas återkomst. Läs mer


4 kommentarer

Buddhismen mottogs skeptiskt i Japan

När kom buddhismen till Japan? Det beror lite på vem man frågar. Den såvitt vi känner till äldsta skriftliga källan är Boken om Liang (梁 på kinesiska) som färdigställdes år 635. I den berättas att fem buddistmunkar från Gandhara (nuvarande Peshawar i Pakistan) reste till Japan år 467 och introducerade buddismen till japanerna. Då Japan vid denna tid saknade eget skriftspråk har besöket gått spårlöst förbi i de japanska källorna. Buddismen blev ett offentligt ärende i mitten av 500-talet efter att kung Seong Myong av Paekche, ett av tre koreanska riken, skänkte en buddhastaty av brons till den japanske kejsaren Kinmei.

Läs mer