Eurocentrism och orientalism – två sidor av samma mynt

Två begrepp som regelbundet återkommer som en form av kritik på bloggen är eurocentrism och orientalism. Det är kanske inte omedelbart klart för varje enskild läsare vad som menas med begreppen så i detta inlägg skall bloggen göra en försynt ansträngning att försöka förklara vad det handlar om. Den omedelbara ryggreflexen hos en del är säkert att det handlar om post-kolonialt eller post-modernt snömos, och det skall omedelbart erkännas att det onekligen härstammar i den sortens teorier och att de lever kvar bland dem, som exempelvis bloggen, som inte prenumererar på dessa teorier helhjärtat beror på att det trots allt finns en poäng i kritiken. Tillåt mig att exemplifiera.

Den siste Ashikaga shogunen – Yoshiaki

Tanken var aldrig att han skulle bli shogun. Han kom till världen den 15 december 1537 som son till ättens 12:e shogun Ashikaga Yoshiharu men då hans äldre bror Ashikaga Kikudomaru ansågs kompetent efterträdde han fadern som den 13:e under namnet Yoshiteru. Under sitt födelsenamn Kakukei inträdde han i ett av klostren som skapats specifikt för uppsatta borgare. Han spenderade således sin uppväxt på Ichijo-in i Nara, ett tempelkloster tillhörande Kofuku-ji templen. Av allt att döma har han varit en lydig och tjänstvillig novis då han inte återfinns i några av de disciplinära noteringarna, av allt att döma tycks han ha framlevt en anspråkslös tillvaro inom tempelkomplexet. Hur kommer det sig då att han skulle sluta sina dagar som, åtminstone formellt, härskare över hela härligheten?

Sista striden – andra kampen

I det tidigare inlägget beskrevs vinterkampanjen 1614 som slutade ”oavgjort”. Hideyori insåg att Ieyasu talade ned till honom som om han fortfarande var Hideyoshis gossebarn och svarade genom att låta ronin som ville stanna kvar i Osaka borg få göra det. Att de inte skulle bestraffas för sin medverkan var med i fredsöverenskommelsen för att de skulle kunna lämna borgen och återvända hem till sina egna provinser. Nu var det Ieyasus tur att protestera, men Hideyori svarade då att om de ändå inte skulle bestraffas var det ju inget som hindrade ronin för att stanna kvar i borgen om de så önskade. Redan den 8 februari beslöt Ieyasu att han behövde fler kanoner och lade in en beställning hos kanonmakarna i Kunitomo, sommarkampanjen mot Osaka borg inleddes innan våren ens anlänt.

Kom ris till Japan från Vietnam?

Den allmänt vedertagna teorin om risets väg till Japan är via norra Kina runt 300-talet f.Kr., genom nordliga Korea ner till de sydligare delarna och sedan därifrån över till Fukuoka och sedan vidare ut i Japan. Det verkar logiskt, tycks hänga samman med arkeologiska fynd och framstår som en välpaketerad förklaringsmodell. Men kinesisk arkeologi har de senaste årtionden gjort stora framsteg och appliceringen av DNA teknologi har medfört att det uppstått luckor i förklaringsmodellen som är svåra att täppa till. Inte minst att jordmånen i norra Kina och Korea helt enkelt inte klarade av att ge näring åt japonica versionen av riset. Teoretiskt går det naturligtvis tänka sig att fröna skulle transporterats långväga, möjligen med fåglar, för att åter finna en god jordmån i södra Korea innan de kommit över till Japan. Då det inte existerar något empiriskt underlag som understödjer en sådan hypotes bör vi kanske se oss om efter en troligare förklaring.

Polyteistisk bakgrund till harmoniellt styre

Formellt sett blev Japan en demokrati, i betydelsen fria allmänna val, först efter förlusten i andra världskriget. Men det har egentligen aldrig heller varit en diktatur, vår eurocentriska världssyn gör att vi kopplar kejsare och shogun till envåldshärskare och projicerar våra egna erfarenheter på andra kulturer och definierar dem utifrån detta. I det här inlägget skall bloggen försöka peka på vart vi gått fel.