歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Daimyo, hatamoto, gokenin och andra vasaller

3 kommentarer

Vasall är det ord vi har att tillgå för något som i Japan var oerhört mer komplext. På japanska formligen vimlar det av ord för olika sorters vasaller med varierande plikter och privilegier. Det är lite som eskimåer och snö. När behovet är stort skapar språket också en varierad vokabulär för att så exakt som möjligt avgränsa de olika varianterna mot varandra. Vårt behov är inte lika uttalat som eskimåernas, men vi har ändå ord som blötsnö, nysnö, kramsnö, pudersnö och ett ord som skare kan även falla inom den kategorin. Men för vasall har vi lydherre, som närmast låter som en försvenskning av ordet, och läntagare som låter som en beskrivning. För att bättre förstå skillnaderna behöver vi en överblick av de japanska termerna.

Daimyo kan översättas med provinsfurste, men det är en beskrivning inte en benämning. Klåpare som inte behärskar japanska säger gärna att det betyder ”Stort namn”. Det gör det inte. Tecknet 名 som används har över tiden förenklats och dess vanligaste användning i modern japanska är just namn, men betänk ordet ”namnkunnig” som ju är känd eller ryktbar, eller ”namnkristen” som ju betyder att man inte är kristen annat än till namnet. Även i svenskan har det således andra betydelser än enbart benämning för något/någon. Ordet har istället sitt ursprung i myoden 名田 som är en historisk indelning av risfält från Heian perioden. Daimyo eller 大名 har således stora fält, eller i realiteten många sammanslagna. Ursprungligen var titeln shugo daimyo 守護大名 och var en utnämning av kejsaren, det närmaste vi kommer är landshövding eller ståthållare från den tiden de var Kungl. Maj:t personliga sändebud i regionerna. Sedermera uppstod det som fick benämningen sengoku daimyo 戦国大名 eftersom de via erövringar intog platserna som de tidigare ståthållarna innehaft. De blev därmed provinsfurstar och även efter Japans enande 1588 kvarstod det mesta av deras lokala makt och självständighet. Men efter Tokugawa Ieyasu utnämnts till shogun blev de åter vasaller direkt underställda honom. När en ny shogun tillträdde skulle de alltid svära trohetseder vid sitt första besök i Edo. Daimyo i sin tur indelades i två kategorier, fudai enkelt uttryckt de pålitliga, och tozama eller de tveksamma, sett med shoguns ögon.

Hatamoto är shogunens personliga rådgivare och befälhavare, det kan översättas med flaggofficer eftersom det betyder ”under flaggen” och deras främsta uppgift ursprungligen var att försvara befälhavarens flaggor som användes för att kommunicera med soldaterna på slagfältet. Utan dessa var en militär befälhavare inte mer värd än en blind höna. De åtnjöt därför ett extraordinärt förtroende från sin herre och deras lojalitet var oomtvistad. De ingick därför också alltid i dennes stab eller krigsråd där de alltid kunde tala fritt ur hjärtat och utan risk för repressalier gå emot sin befälhavares resonemang. Gränsen mellan hatamoto och daimyo gick vid 10 000 koku, d.v.s. en hatamotos inkomst var aldrig större än att den endast försörjde honom och hans klan. De hade således inte resurser att bygga upp egna stridskrafter. Hatamoto kom att inneha de allra flesta tunga posterna i shogunatet under Edo perioden.

Gokenin är ett begrepp med rötter redan under Kamakura shogunatet och även de stod under direkt befäl av en shogun, men de hade lägre status än hatamoto, dock stod de inte under dem i befälsordning. Med modern vokabulär hade vi kallat dem höga mellanchefer. På japanska definieras de som chokushin 直臣 eller jikisan 直参 som bägge indikerar att de stod under herrens direkta befäl och därmed även hade tillstånd att tilltala honom utan att först tilltalas. Däremot klassificeras de också som under omemie お目見え ett ord som betyder att man kunde närma sig herren utan att först framföra en begäran om det. Hatamoto och daimyo föll under denna kategori, däremot inte gokenin, anledningen till detta var att minimera riskerna för lönnmord. Vanligt folk gjorde skillnad på dem genom att titulera daimyo och hatamoto för tonosama medan gokenin titulerades dannasama.

Läsa mer om samurajer och olika vasaller?

Finns på Amazon.

3 tankar om “Daimyo, hatamoto, gokenin och andra vasaller

  1. Ping: Palankinen – överklassens färdmedel | 歴史館

  2. Ping: Geishans historia | 歴史館

  3. Ping: Osaka eller Kyoto – vem vinner? | 歴史館

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.