歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


2 kommentarer

Shugo daimyo eller sengoku daimyo?

Hosokawa Yoriyuki, 6:e shugo daimyo i klanen

Flitigare läsare av bloggen känner igen titeln daimyo, som inte ens längre bevärdigas med fet stil, eftersom bloggen anser den så pass inarbetad som lånord att dess japanska ursprung inte längre behöver understrykas. Verkligt Japanintresserade har kanske även kommit i kontakt med begreppet i mer akademisk litteratur än bloggen presterar. Då ges gärna förklaringen att det skulle betyda ”stort namn” eftersom det på japanska skrivs 大名, detta är kvalificerat trams av dilettanter och akademiska charlataner som tror de behärskar Japans historia för att de läst John Whitney Hall och Harry Harootunians populärvetenskapliga verk. Begreppet 大名 härrör egentligen från 名田 (lägg märke till det gemensamma tecknet 名) som är namngivna fält, således risåkrar av den digniteten att folk visste vem de tillhörde, och vilka konsekvenserna blev om de försökte norpa lite risplantor nattetid. Prefixet 大 betyder stor, jätte, så det var helt enkelt en tidig benämning på storbönder som också ofta intog rollen som byhövding, och ibland även större områden. Därav den svenska översättningen till provinsfurste. Vad som mer sällan förklaras är att en daimyo kom i två olika schatteringar, de delas in i shugo daimyo (守護大名) och sengoku daimyo (戦国大名). Detta inlägg avser förklara skillnaderna mellan de två olika sorternas daimyo och varför begreppsskillnaden uppstod. Läs mer

Annonser


Lämna en kommentar

Slaget vid Okehazama

Från 600-talets slut till 1500-talets höll sig japanerna till att kriga mot varandra. Och krigen på 600-talet påminde mer om vikingarnas härjningar eller dagens fotbollshuliganer, var man för sig efter bästa förmåga. Det var först under 1000-talet som stridigheterna organiserades och man kan börja tala om mer regelrätta krig. Såväl strategi och taktik utvecklades under perioden som går under benämningen sengoku (戦国時代), de ”stridande rikenas era”, mellan mitten av 1400-talet till 1600-talets inledning. Ett av de som skulle få stor betydelse och rent konkret förändra den historiska utvecklingen är slaget vid Okehazama, eller Okehazama no tatakai (桶狭間の戦い) på japanska, som gick av stapeln den 12 juni 1560. Mot varandra stod provinsfursten av Suruga (駿河国), Imagawa Yoshimoto (今川義元) och den nyligen tillträdde daimyo av Owari (尾張国), Oda Nobunaga (織田信長). Slaget är ett av Japans Nihon sandai kishu (日本三大奇襲), eller ett av de tre stora slag som definierar sengoku perioden enligt Rai Sanyo (頼山陽) en av Edo periodens framträdande historiker. Okehazama är en långsträckt dalgång som förbinder dagens Toyoakeshi med Midori-ku i Nagoya, då fanns det några mindre byar som bedrev jordbruk och några spridda tempel. Det är en naturlig genomfartsled för den som beger sig från Sunpu (駿府), residensstad i Suruga, till Kyoto. Däremot är den synnerligen olämplig som en plats att slå bivack. Något Yoshimoto skulle få lära sig natten till den 13 juni. Läs mer


2 kommentarer

Toyotomi Hideyori – Tokugawas siste motståndare

Tre år efter Slaget vid Sekigahara utnämnde kejsare Go-Yozei Tokugawa Ieyasu till shogun en post som han nöjde sig med i två år, 1605 tog sonen Hidetada över posten. Men Ieyasu ansåg inte att klanen satt säker i sadeln. Borta i väster, närmare bestämt Osaka borg, satt den 20-årige Toyotomi Hideyori tillsammans med sin mor Yododono, systerdotter till Oda Nobunaga. Hans far, Toyotomi Hideyoshi och Oda Nobunaga var de som enat den japanska nationen efter mer än 100 år av ständigt inbördeskrig. En period som benämns sengoku jidai och som finns utförligt beskrivet i denna bok. Det fanns således många och starka daimyo i väster, som ansåg att den unge Hideyori var rikets rättmätige hegemon. Att de förlorat mot Ieyasu bidrog säkert till denna inställning. Ieyasu var således övertygad om att Hideyoris själva existens utgjorde ett hot mot klanens maktställning, och att han därför måste elimineras. Samtidigt var det politiskt omöjligt att likvidera honom då Ieyasu formellt tillträtt som förmyndare för Hideyori. Han behövde ett effektivt svepskäl, en verkningsfull undanflykt. Läs mer


1 kommentar

Samurajen som levde igenom Sengoku perioden

Hojo klanen var en av de dominerande under 1500-talet, den etablerades av Hojo Soun och styrde över Sagami eller dagens Kanagawa och styrde sin domän från östra Japans främsta borg i Odawara. Hans tredje son fick namnet Genan och levde till 97 års ålder, född 1493 och avled helt i slutet av 1589. Hans levnad blev ett föredöme när samurajen gick från krigare till förvaltare. Och hans samtid förundrades över hans förmåga att leva så länge. Inte minst då de var vana vid att naturkatastrofernas kölvatten drog med sig tyfus, kolera och andra sjukdomar som resulterade i många dödsoffer långt efter att katastrofen av överstånden. Läs mer


4 kommentarer

Tokugawa Ieyasus barndom

Att döpas till Takechiyo var ett uttryck för förväntningar om långlivad styrka, namnet betyder 1 000 generationers bambu, men också ansvar. De fyra generationer som föregick honom som länsherre över Mikawa provins hade alla burit namnet som små. Mikawa (三河) betyder tre floder och namnet kommer sig av att floderna Otogawa, Toyogawa och Yahagigawa som kommer ner från berget Tomoesan, gränsar av landskapet och förser provinsen med riklig bevattning till de bördiga fälten. Dominerar landskapet gör emellertid Fujisan, den perfekt symmetriska stratovulkan som reser sig 3 777 meter över havet vid ebb. Den utgör riktmärke för transporterna i regionen och återfinns på nästan vartannat vykort som skickas från Japan. Redan som två-åring skulle lille Takechiyo få känna av ansvaret i det tumultartade tidevarv han hamnat i, modern Odai skulle på grund av ändrade allianser lämna familjen eftersom fadern Hirotada ansåg sig tvungen att skilja sig från henne då familjen hon kom ifrån anslutit sig till en fiendeallians. Takechiyo skulle aldrig mer få träffa sin mor. Han skulle på sätt och vis följa i hennes fotspår. Matsudaira, som var deras släktnamn, hade den mäktiga Imagawa klanen som granne i sydöst, i nordväst hotades de av Oda klanens expansionsplaner. Mizuno klanen, som Odai tillhörde, hade anslutit sig till Oda Nobuhide. Mikawa som var en liten provins skulle inte med egen kraft klara av att motstå de allierade styrkor som Oda samlat, Matsudaira Hirotada vände sig därför till Imagawa Yoshimoto (1519 – 1560), länsherre över Suruga, eller ungefär dagens Shizuoka prefektur. Läs mer