歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


Lämna en kommentar

Ninja och ninjutsus historia

I Fråga Lund dök det upp en fråga om ninja (忍者) som besvarades av historikern Gunnar Wetterberg på ett underhållande, men föga faktarikt sätt. Bloggen tänkte därför att det kanske finns de som suktar efter mer konkreta data, och tänkte därför försöka tillgodose de behoven. Wetterberg nämnde att de var samurajer, det fanns några sådana som var herrelösa, men hela idén bakom ninja och deras verksamhet var just att de inte skulle vara lojala mot någon specifik feodalherre. I sin enklaste definition är ninja en utövare av ninjutsu (忍術), de ”smygande konsterna” som har sitt etymologiska ursprung i verbet shinobu (忍ぶ) som är gömma, hålla ut och i sin transitiva form, shinobaseru att dölja eller smussla undan. Detta var för att skaffa sig ett psykologiskt övertag, genom att inte veta var de kom ifrån, när de kunde tänkas dyka upp eller hur de skulle slå till skapade de om inte skräck kring sig så åtminstone en tydlig oro. Ett annat vanligt namn för dem, om än inte i Hollywood filmer är kanja (間者), ungefär ”de som smiter emellan” men i dagligt tal var det vanligare att de benämndes med sin japanska benämning shinobimono som är den japanska läsningen av tecknen för ninja. Läs mer

Annonser


Lämna en kommentar

Enögde draken från Oshu

Japanerna kallade honom Oshu no dokuganryu (奥州の独眼竜) men hans verkliga namn var Date Masamune och han kallades den enögde draken för att han var fruktad men också saknade sitt högra öga. Han skall ha förlorat synen på ögat som en konsekvens av smittkoppor när han var barn, och när en av hans vasaller senare påpekade att en motståndare kunde ta tag i det under en strid skall han själv ha slitit ut det. Men det finns inga säkra belägg för det påståendet. Alla som spelat Sengoku basara serien har kommit i kontakt med honom eftersom han var en av sengoku periodens mest fascinerande samurajer. Inte minst för sitt ibland återkommande övermod, men också för strategisk klarsyn, taktisk finess och slug förhandlingsförmåga. Allt detta skulle göra honom till norra Japans obestridda storfurste, med en iögonfallande hjälm. På sin kabuto (兜) hade han en gigantisk vertikal nymåne som ser skräckinjagande ut och var fruktad av samtiden. Läs mer


Lämna en kommentar

Toyotomi Hideyoshi och Japans slavhandel

En av bloggens flitigare läsare, Göte Svanholm, inkom med några frågor angående slavhandel på 1500-talet i Japan. Inledningsvis var bloggen förvirrad, slavhandel förbjöds nämligen redan på 1300-talet, men förekom till viss del i samband med naturkatastrofer och liknande. Bönder som inte klarade av att försörja familjen sålde på bakvägar barn till hushåll som saknade egen avkomma. Här bör man komma ihåg att få ansåg sig ha för få barn, dels var barnadödligheten stor, dels utgjorde de i förlängningen ett slags pensionssystem, som i de flesta länder vid den här tiden. Det handlade således inte om någon regelrätt handel på marknader och liknande, utan det var mer en fråga om diskreta affärsuppgörelser och de såldes aldrig vidare. Till största delen var det unga flickor eftersom pojkarna behövdes i jordbruket eller fisket. Läs mer


3 kommentarer

Shugo daimyo eller sengoku daimyo?

Hosokawa Yoriyuki, 6:e shugo daimyo i klanen

Flitigare läsare av bloggen känner igen titeln daimyo, som inte ens längre bevärdigas med fet stil, eftersom bloggen anser den så pass inarbetad som lånord att dess japanska ursprung inte längre behöver understrykas. Verkligt Japanintresserade har kanske även kommit i kontakt med begreppet i mer akademisk litteratur än bloggen presterar. Då ges gärna förklaringen att det skulle betyda ”stort namn” eftersom det på japanska skrivs 大名, detta är kvalificerat trams av dilettanter och akademiska charlataner som tror de behärskar Japans historia för att de läst John Whitney Hall och Harry Harootunians populärvetenskapliga verk. Begreppet 大名 härrör egentligen från 名田 (lägg märke till det gemensamma tecknet 名) som är namngivna fält, således risåkrar av den digniteten att folk visste vem de tillhörde, och vilka konsekvenserna blev om de försökte norpa lite risplantor nattetid. Prefixet 大 betyder stor, jätte, så det var helt enkelt en tidig benämning på storbönder som också ofta intog rollen som byhövding, och ibland även större områden. Därav den svenska översättningen till provinsfurste. Vad som mer sällan förklaras är att en daimyo kom i två olika schatteringar, de delas in i shugo daimyo (守護大名) och sengoku daimyo (戦国大名). Detta inlägg avser förklara skillnaderna mellan de två olika sorternas daimyo och varför begreppsskillnaden uppstod. Läs mer


Lämna en kommentar

Slaget vid Okehazama

Från 600-talets slut till 1500-talets höll sig japanerna till att kriga mot varandra. Och krigen på 600-talet påminde mer om vikingarnas härjningar eller dagens fotbollshuliganer, var man för sig efter bästa förmåga. Det var först under 1000-talet som stridigheterna organiserades och man kan börja tala om mer regelrätta krig. Såväl strategi och taktik utvecklades under perioden som går under benämningen sengoku (戦国時代), de ”stridande rikenas era”, mellan mitten av 1400-talet till 1600-talets inledning. Ett av de som skulle få stor betydelse och rent konkret förändra den historiska utvecklingen är slaget vid Okehazama, eller Okehazama no tatakai (桶狭間の戦い) på japanska, som gick av stapeln den 12 juni 1560. Mot varandra stod provinsfursten av Suruga (駿河国), Imagawa Yoshimoto (今川義元) och den nyligen tillträdde daimyo av Owari (尾張国), Oda Nobunaga (織田信長). Slaget är ett av Japans Nihon sandai kishu (日本三大奇襲), eller ett av de tre stora slag som definierar sengoku perioden enligt Rai Sanyo (頼山陽) en av Edo periodens framträdande historiker. Okehazama är en långsträckt dalgång som förbinder dagens Toyoakeshi med Midori-ku i Nagoya, då fanns det några mindre byar som bedrev jordbruk och några spridda tempel. Det är en naturlig genomfartsled för den som beger sig från Sunpu (駿府), residensstad i Suruga, till Kyoto. Däremot är den synnerligen olämplig som en plats att slå bivack. Något Yoshimoto skulle få lära sig natten till den 13 juni. Läs mer