歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


1 kommentar

Yamanotelinjens historia

Varenda besökare till Tokyo har kommit i kontakt med Yamanotelinjens gulgröna tåg som tar dig runt hela innerstan i en cirkellinje som egentligen mer påminner om en upp och nedvänd vaginalöppning och som, hur tokigt det än kan låta, egentligen inte är en regelrätt tåglinje. I JR Easts interna linjedefinition är det nämligen endast den 20,6 km långa sträckan från Shinagawa, via Shibuya, Shinjuku och Ikebukuro fram till Tabata som utgör den egentliga Yamanotelinjen. Från Tabata över Ueno, Akihabara, Kanda, Tokyo och Shinbashi tillbaka till Shinagawa kör tågen nämligen spåren som tillhör Tokai Honsen för en total sträckning på 34,5 km. Ett varv tar en timme, 59 minuter under normaltid och 61 minuter under rusningstid. Den här uppdelningen på två olika spår medför också att ingen egentligen exakt vet hur många passagerare Yamanote-sen (山手線), dess japanska namn som nästan alla lär sig inom loppet av fem minuter efter att kommit i kontakt med tågen, egentligen transporterar under loppet av en dag. Men att det sannolikt är världens mest belastade tåglinje råder det föga tvekan om. Det är också den billigaste sightseeing man kan få av Tokyo genom att åka ett par varv. Japan har vänstertrafik och det gäller också tågen. Därför börjar man att åka ett par innervarv, uchimawari (内回り), sittandes på tågets vänstra sida i färdriktningen. Efter två timmar blir det dags att gå över på andra sidan perrongen och åka yttervarv, sotomawari (外回り), på samma vänstersida för full behållning. Stiger man sedan av på den station, eller någon av de närmsta, kommer man undan med en turbiljett på 140 yen, eller knappt en tias peng. Yamanote-sen har för närvarande 29 stationer, den får sin 30:e nästa år, Takanawa Gateway mellan Shinagawa och Tamachi. Det betyder att det i snitt är något över en kilometer mellan varje station på linjen, i realiteten är det längre på den västra sträckningen och stationerna ligger tätare, på den mer tättbefolkade östra sidan. Alltså tättbefolkad då rälsen lades, idag är det butiker och kontor som dominerar. Läs mer

Annonser


2 kommentarer

Tokyo får kvinnlig guvernör

I natt valde Tokyo en ny guvernör. Just det, guvernör. Staden har nämligen inte mindre än 23 borgmästare, och behöver därför en guvernör ovanför dessa som kan ansvara för hela konkarongen. Och det är ingen liten konkarong, stadens budget uppgår till 1,17 triljoner kronor eller ungefär en och en halv gång den svenska statsbudgeten. Och då finns det inga transfereringar, socialförsäkringar, försvarsutgifter eller u-hjälp inbakad i den. Å andra sidan har de en olympiad budgeterad om fyra år.

Läs mer


4 kommentarer

Chiba prefektur

Chiba är den prefektur som svensken sannolikt först kommer i kontakt med vid sina besök i Japan då Narita, formellt Tokyos Nya Internationella Flygplats, ligger där. Trött och eländig efter 11 flygtimmar eller mer för den som inte flyger direkt, vill man bara in till Tokyo så snabbt som möjligt, duscha och få en blund i ögonen. Det är lite synd eftersom Narita också är en av Japans mer imposanta Shinto helgedomar. Hit vallfärdar Tokyoborna på nyårsafton för att hälsa in det nya året. Läs mer


4 kommentarer

Från fiskeby till miljonstad, hur Edo etablerades och Tokyo uppstod

Edo beskrevs som en ”myggförgäten fiskehåla” och ”övergiven by” för Tokugawa Ieyasu. Rådgivarna förstod inte varför denna obemärkta utpost intresserade deras furste. Efter att Hojo klanen jagats ut ur Odawara borg var de förväntansfullt inställda på att få flytta in där 1590. Borgen var en av Japans största och med de nya domäner Tokugawa erhöll i belöning för segern skulle den kunna byggas ut till att bli Japans förnämsta kombination av fästning och palats. Varför i all världen intresserade fursten sig för Edo, undrade de förfärat.

Ota Dokan anlade Edo borg

Ota Dokan hade 1457 låtit uppföra Edo borg, det var en tämligen obetydlig borg som saknade yttre försvarsmurar men den var omgiven av naturliga vallgravar som för sin tid var stora. Trots det fina läget, man kunde se till Fuji-san på klara dagar, fanns det inte mer än ungefär 100 fastigheter omkring borgen. För den som beskådat Tokyo från stadshusets observationsvåning och det myller som 20 miljoner, 30 om man räknar in förorterna, utgör ter sig den tanken som närmast bisarrt osannolik. Vasallernas tvekan inför flytten var alltså inte oberättigad, dåtiden Odawara hade mycket mer gemensamt med dagens Tokyo än Edo hade vid denna tid. Läs mer