歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


4 kommentarer

Yamanotelinjens historia

Varenda besökare till Tokyo har kommit i kontakt med Yamanotelinjens gulgröna tåg som tar dig runt hela innerstan i en cirkellinje som egentligen mer påminner om en upp och nedvänd vaginalöppning och som, hur tokigt det än kan låta, egentligen inte är en regelrätt tåglinje. I JR Easts interna linjedefinition är det nämligen endast den 20,6 km långa sträckan från Shinagawa, via Shibuya, Shinjuku och Ikebukuro fram till Tabata som utgör den egentliga Yamanotelinjen. Från Tabata över Ueno, Akihabara, Kanda, Tokyo och Shinbashi tillbaka till Shinagawa kör tågen nämligen spåren som tillhör Tokai Honsen för en total sträckning på 34,5 km. Ett varv tar en timme, 59 minuter under normaltid och 61 minuter under rusningstid. Den här uppdelningen på två olika spår medför också att ingen egentligen exakt vet hur många passagerare Yamanote-sen (山手線), dess japanska namn som nästan alla lär sig inom loppet av fem minuter efter att kommit i kontakt med tågen, egentligen transporterar under loppet av en dag. Men att det sannolikt är världens mest belastade tåglinje råder det föga tvekan om. Det är också den billigaste sightseeing man kan få av Tokyo genom att åka ett par varv. Japan har vänstertrafik och det gäller också tågen. Därför börjar man att åka ett par innervarv, uchimawari (内回り), sittandes på tågets vänstra sida i färdriktningen. Efter två timmar blir det dags att gå över på andra sidan perrongen och åka yttervarv, sotomawari (外回り), på samma vänstersida för full behållning. Stiger man sedan av på den station, eller någon av de närmsta, kommer man undan med en turbiljett på 140 yen, eller knappt en tias peng. Yamanote-sen har för närvarande 29 stationer, den får sin 30:e nästa år, Takanawa Gateway mellan Shinagawa och Tamachi. Det betyder att det i snitt är något över en kilometer mellan varje station på linjen, i realiteten är det längre på den västra sträckningen och stationerna ligger tätare, på den mer tättbefolkade östra sidan. Alltså tättbefolkad då rälsen lades, idag är det butiker och kontor som dominerar. Läs mer