De japanska transporternas historia

Precis som romarna var japanerna tidiga med att anlägga vägar, det var troligen något de lärt av kineserna, men intressant nog är de historiska källorna tystlåtna. Sannolikt för att arbetet inleddes långt innan de hade skrivförmågan. De tidigaste kinesiska källorna beskriver Japan som bestående av ”hundratals riken” och dessa har önskat expandera sina domäner och därför slagits mot andra byar eller på något sätt kuvat dem. I sin tur krävde de årlig tribut för att lämna dem i fred, när stater bedriver utpressning är det legitimt, och det i sin tur krävde transporter. Vägar gick att övervaka och stråtrövare föredrog ensamma offer ute på skogsstigar. Delegationer på en anlagd väg åtföljdes av vaktstyrkor, byhövdingarna kunde med större sannolikhet erhålla sin tribut. Vägar blev ett uttryck för makt och expansion. Vi kan också relativt enkelt gissa oss till att japanerna huvudsakligen transporterade sig till fots, den japanska hästen var liten och alla klassiska längdmått är satta i relation till hur långt en individ kunde förväntas förflytta sig till fots under en given tidsperiod. Det vanligaste måttet är ri (里) som är knappt 4 km, eller den sträcka en person förväntades tillryggalägga under en timmes (då runt 110 minuter) gångväg. Samma mått i Kina är närmare 500 meter och i Korea endast 400 meter.

Nara perioden

De olika perioderna i Japans historiska periodindelning dyker upp med jämna mellanrum i artiklarna. Många läsare är säkert bekanta med dem, möjligen i olika grad. Tanken är att i en serie artiklar presentera de olika perioderna politiskt, socialt, ekonomiskt och kulturellt. Nämna något om de olika personer som påverkade utvecklingen, och därmed historieskrivningen. Den vägen även länka till andra artiklar som mer i detalj förklarar händelser och personligheter. De historiska perioderna i Japan är geografiska. Den första är Yayoi, men den är förhistorisk, så tills vidare hoppar vi över den. Den första med skriven historia är istället Nara perioden.

De japanska sällskapsdjurens historia

Människan började sin existens med att jaga djur, så småningom lärde vi oss att tämja dem och utnyttja dem som extra muskelstyrka, oxar drog plogen, hästar transporterade oss, grisar och höns producerade föda. Så småningom blev de sällskap, främst hundar och katter, men det utökades till sådant som marsvin, papegojor och andra fåglar. Sedan har det övergått till mer exotiska varianter, illrar, apor, ormar, leguaner, ödlor, andra reptiler och i vissa fall även rovdjur. I Japan har utvecklingen på många sätt varit likartad, men också väldigt annorlunda. En stark bidragande orsak är befolkningstätheten och bostädernas storlek samt utformning. Med denna artikel går vi igenom hur och varför sällskapsdjurens situation skiljer sig åt.

Shi-no-ko-sho det japanska ståndssystemet

Under medeltiden var ståndssystem närmast universellt, även östra Asien hade system som byggde på fyra klasser. Ursprungligen är det ett kinesiskt samhällssystem som återfinns redan under Zhou dynastin för nästan 3 000 år sedan. I Korea utvecklades det lite annorlunda under Sillas enande och har den något märkliga benämningen ”skelettdelarnas indelning”, eller på koreanska Kolpum jedo (골품제도). Det skulle dröja tills slutet av 1500-talet innan Japan följde efter, de uppkallade det efter den kinesiska förebilden, shi-no-ko-sho (士農工商) där varje tecken representerar de fyra stånden. Först krigarna, bushi (武士) som vi benämner samurajer, därefter nomin (農民) bönderna stod således högt uppe, sedan kosho (工匠) som är hantverkare, och till sist shonin (商人) som är handelsmän. De två sista kategorierna slogs i dagligt tal oftast ihop till chonin (町人) som är stadsbo eftersom det var där de huvudsakligen huserade.

Japanska amnestins historia

Idag kröns Naruhito officiellt till Japans tenno (天皇) som vi lite felaktigt översätter till kejsare, bloggen inkluderad då det är så svenskar refererar till den japanske monarken. I samband med det benådas, eller erhåller onsha (恩赦) enligt japanskt synsätt, 550 000 brottslingar. Det är en tradition som går tillbaka till år 701 och införandet av ritsuryo (律令制) systemet. När land med lag skulle byggas insåg de också att det fanns en hel del människor som bestraffats på slumpmässiga grunder som att byråkrater ville åt någons vackra hustru eller dennes mark. Därför beslöts också att onsha skulle deklareras för en lång serie mindre allvarliga brott. Detta utvecklades till en tradition så att vid varje kejsares kröning utfärdades generella benådningar så att den nye kejsaren kunde börja på ny kula och slippa eventuellt ansvar för sin företrädares eventuella misstag.