歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Japanska amnestins historia

1 kommentar

Idag kröns Naruhito officiellt till Japans tenno (天皇) som vi lite felaktigt översätter till kejsare, bloggen inkluderad då det är så svenskar refererar till den japanske monarken. I samband med det benådas, eller erhåller onsha (恩赦) enligt japanskt synsätt, 550 000 brottslingar. Det är en tradition som går tillbaka till år 701 och införandet av ritsuryo (律令制) systemet. När land med lag skulle byggas insåg de också att det fanns en hel del människor som bestraffats på slumpmässiga grunder som att byråkrater ville åt någons vackra hustru eller dennes mark. Därför beslöts också att onsha skulle deklareras för en lång serie mindre allvarliga brott. Detta utvecklades till en tradition så att vid varje kejsares kröning utfärdades generella benådningar så att den nye kejsaren kunde börja på ny kula och slippa eventuellt ansvar för sin företrädares eventuella misstag.

Anledningen till att det är så många som 550 000 brottslingar som benådas hänger samman med att i fornstora dag förekom de oftare. Inte endast när kejsaren kröntes, men också i samband med att periodnamnen, nengo (年号), utskiftades kom det benådningsdekret. Numera följer periodnamnet kejsarens regentperiod och därmed ges endast ett tillfälle till en generell amnesti. De som erhåller benådning är huvudsakligen sådana som gjort sig skyldiga till trafikförseelser eller smärre brott som snatterier och liknande. Våldsverkare kan få det om de suttit av större delen av straffet och de har ångrat sin förseelse, på så sätt påminner det mer om tidigareläggande av frisläppandet. Likaså får interner med svåra kroniska sjukdomar chansen att komma ut ur fängelse. En opinionsundersökning visar att 54 % av japanerna motsätter sig en så pass generös amnesti, men den visar också att många är av uppfattningen att betydligt fler våldsverkare är involverade.

I äldre tider gavs det ibland också generella amnestier i samband med svältkatastrofer, naturkatastrofer och långvarig torka då det ansågs blidka ansvariga gudomar. Förr eller senare vände trenden och då ansågs amnestin ha bidragit till förändringen. Kejsarens politiska makt bygde på att han ansågs dygdig och hade medkänsla, katastroferna uppfattades som en gudomlig protest mot bristande medkänsla och amnestin skulle således visa fram en mera dygdig kejsare. Mellan 697 och 791, knappt 100 år, finns det i krönikorna nedtecknat inte mindre än 60 amnestier. Ett numera avslutat kapitel.

Under Heian perioden fick de också en årlig amnesti för dem som inte betalat in sina skatter. Anledningen var att det var inte befolkningen som var ansvarig utan kejsarens utsände länsfogde och när han inte fick in skatterna från befolkningen som han skulle var han straffrättsligt ansvarig. Men man förstod att han inte gärna kunde lastas för att bönderna gömde undan sitt ris. Istället för att ändra på lagarna, det ansågs inte rimligt att jordbrukande analfabeter gjordes straffrättsligt ansvariga, valde de istället att årligen ge en generell amnesti till länsfogdarna.

En tanke på “Japanska amnestins historia

  1. Spännande!

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.