歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


Lämna en kommentar

Kabukis historia

I ett tidigare inlägg presenterades Izumo no Okuni, grundaren av kabuki som teaterkonst. Fyrahundra år senare är det fortfarande en populär, om än något mera elitistisk, konstform i Japan. Den är också lika representativ för japansk kultur som exempelvis Shakespeare för brittisk litteratur, Puccini för italiensk musik eller Le Corbusier är för schweizisk arkitektur. Den har utvecklats från att framföras på flodbanken längs Kamo floden som rinner igenom Kyoto till att de främsta skådespelarna i genren utnämns till ”levande kulturskatter” med garanterad livslön från japanska staten. 2008 erkändes teaterformen av UNESCO som kulturellt världsarv. Häng med på en kulturhistorisk resa. Läs mer


Lämna en kommentar

Shi-no-ko-sho det japanska ståndssystemet

Under medeltiden var ståndssystem närmast universellt, även östra Asien hade system som byggde på fyra klasser. Ursprungligen är det ett kinesiskt samhällssystem som återfinns redan under Zhou dynastin för nästan 3 000 år sedan. I Korea utvecklades det lite annorlunda under Sillas enande och har den något märkliga benämningen ”skelettdelarnas indelning”, eller på koreanska Kolpum jedo (골품제도). Det skulle dröja tills slutet av 1500-talet innan Japan följde efter, de uppkallade det efter den kinesiska förebilden, shi-no-ko-sho (士農工商) där varje tecken representerar de fyra stånden. Först krigarna, bushi (武士) som vi benämner samurajer, därefter nomin (農民) bönderna stod således högt uppe, sedan kosho (工匠) som är hantverkare, och till sist shonin (商人) som är handelsmän. De två sista kategorierna slogs i dagligt tal oftast ihop till chonin (町人) som är stadsbo eftersom det var där de huvudsakligen huserade. Läs mer


1 kommentar

Kändis i 1700-talets Japan

Kändisdyrkan upplevs som ett relativt sett nykommet fenomen, det är främst televisionens genomslagskraft, och då väldigt tydligt den period i utvecklingen som dominerades av en rikstäckande marksänd kanal, som blivit avgörande för dagens paparazzipöbel och sociala mediefenomen som Kim Kardashian och PewDiePai. Uppenbart finns det något slags uppdämt inre behov hos många att ha någon att se upp till och som då upplevs som att de förgyller en annars ganska gråbrun verklighet. Japan är inget undantag, även om västerländska kändisar har en klart lägre status än de inhemska, språkbarriären får nog anses förklara kausaliteten. Faktum är att kändiskulten i Japan kan dateras tillbaka ända till 1700-talet. Läs mer