När hinin huserade i Osaka

Där Edo hade sin Danzaemon som höll ordning på och strukturerade den diskriminerade gruppen eta (穢多) i Kanto, huvudsakligen koncentrerade till området runt Asakusa så var situationen i Osaka mer splittrad. Där omtalades de huvudsakligen som hinin (非人), ordagrant ”icke-människor” och de var utspridda på fler områden. De återfanns i Tenno-ji (天王寺), Dotonbori (道頓堀), Tenma (天満) och Tobita (鳶田). Idag är Tenno-ji ett område med kontor, kommers och en av Osakas största knutpunkter, medan Tenma har blivit juridiskt högkvarter, här återfinns både tingsrätt och hovrätt. Dotonbori och Tobita däremot är än idag en påminnelse om att folk levde på marginalen, det förra är blandat nöjeskvarter medan Tobita är känt för billig prostitution. Samlingsnamnet för de här fyra områdena var kaito (垣外), ”utanför staketet” alltså att de inte ingick i det officiella Osaka.

Shi-no-ko-sho det japanska ståndssystemet

Under medeltiden var ståndssystem närmast universellt, även östra Asien hade system som byggde på fyra klasser. Ursprungligen är det ett kinesiskt samhällssystem som återfinns redan under Zhou dynastin för nästan 3 000 år sedan. I Korea utvecklades det lite annorlunda under Sillas enande och har den något märkliga benämningen ”skelettdelarnas indelning”, eller på koreanska Kolpum jedo (골품제도). Det skulle dröja tills slutet av 1500-talet innan Japan följde efter, de uppkallade det efter den kinesiska förebilden, shi-no-ko-sho (士農工商) där varje tecken representerar de fyra stånden. Först krigarna, bushi (武士) som vi benämner samurajer, därefter nomin (農民) bönderna stod således högt uppe, sedan kosho (工匠) som är hantverkare, och till sist shonin (商人) som är handelsmän. De två sista kategorierna slogs i dagligt tal oftast ihop till chonin (町人) som är stadsbo eftersom det var där de huvudsakligen huserade.

Läkekonstens synkretism i Japan

Österländsk medicin har av den västerländska läkekonsten oftast betraktats över axeln. Anledningen är enkel, språkförbistringen medförde att man inte förstod sig på den och därmed automatiskt ansåg den underlägsen. Det innebar också att man inte förstod att den vilade på flera tusen års empirisk historia. Medicinerna och behandlingsmetoderna var beprövade, de som inte fungerade hade övergetts, olika behandlingsskolor jämfördes, nya metoder utvecklades kontinuerligt. Sedan några decennier tillbaka går det att skymta en viss förändring i inställningen. Unga, nyutexaminerade medicinare söker sig gärna ett studieår i Japan eller Kina för att lära sig mer om akupunktur, moxtibustion eller örtmedicin. Redan idag förekommer det anestesi med hjälp av akupunktur istället för läkemedel. Japan var redan tidigt öppet för västerländskt medicinskt inflytande och det medförde att deras medicinska synkretism förenade det bästa av både den västerländska och kinesiska traditionen.

Shimazaki Toson stridbar författare

Japan har ingen arbetarförfattare i svensk tradition som Ivar Lo-Johansson, Harry Martinson, Artur Lundkvist, Moa Martinson eller Maria Sandell. Den som kommer närmast är Shimazaki Toson (1872 – 1943) som tog upp de utstöttas kamp att assimileras i det nya samhälle som växte fram efter Meiji restaurationen. Hans debutroman heter Hakai, ungefär ”löftesbrott” på svenska och handlar om en eta som lovat sina avlidne fader att aldrig avslöja sin bakgrund efter att han tagit sig ur sin ingrodda födslostatus och utbildat sig till småskollärare. Romanen var så kontroversiell att han inte fick något bokförlag att ge ut den.

Kvinnorättsrörelsens japanska historia

Rösträtten i Japan infördes 1925, innan dess hade vissa grupper av män beviljats rösträtt, ungefär på samma sätt som i Sverige fram tills 1920. Men till skillnad från i Sverige beviljades kvinnorna ingen rösträtt. De fick vänta tills efter förlusten i andra världskriget. Det här bidrar lätt till en övertygelse att japanska kvinnor inte var intresserade av politik och brydde sig om sina rättigheter. Men det var inte bristande intresse utan framväxande militarism som lade hinder i vägen. Idag tar bloggen en närmare titt på de japanska kvinnornas rättigheter, deras framväxt och hur en norsk författare var behjälplig.