歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


Lämna en kommentar

Shi-no-ko-sho det japanska ståndssystemet

Under medeltiden var ståndssystem närmast universellt, även östra Asien hade system som byggde på fyra klasser. Ursprungligen är det ett kinesiskt samhällssystem som återfinns redan under Zhou dynastin för nästan 3 000 år sedan. I Korea utvecklades det lite annorlunda under Sillas enande och har den något märkliga benämningen ”skelettdelarnas indelning”, eller på koreanska Kolpum jedo (골품제도). Det skulle dröja tills slutet av 1500-talet innan Japan följde efter, de uppkallade det efter den kinesiska förebilden, shi-no-ko-sho (士農工商) där varje tecken representerar de fyra stånden. Först krigarna, bushi (武士) som vi benämner samurajer, därefter nomin (農民) bönderna stod således högt uppe, sedan kosho (工匠) som är hantverkare, och till sist shonin (商人) som är handelsmän. De två sista kategorierna slogs i dagligt tal oftast ihop till chonin (町人) som är stadsbo eftersom det var där de huvudsakligen huserade. Läs mer


1 kommentar

Läkekonstens synkretism i Japan

Österländsk medicin har av den västerländska läkekonsten oftast betraktats över axeln. Anledningen är enkel, språkförbistringen medförde att man inte förstod sig på den och därmed automatiskt ansåg den underlägsen. Det innebar också att man inte förstod att den vilade på flera tusen års empirisk historia. Medicinerna och behandlingsmetoderna var beprövade, de som inte fungerade hade övergetts, olika behandlingsskolor jämfördes, nya metoder utvecklades kontinuerligt. Sedan några decennier tillbaka går det att skymta en viss förändring i inställningen. Unga, nyutexaminerade medicinare söker sig gärna ett studieår i Japan eller Kina för att lära sig mer om akupunktur, moxtibustion eller örtmedicin. Redan idag förekommer det anestesi med hjälp av akupunktur istället för läkemedel. Japan var redan tidigt öppet för västerländskt medicinskt inflytande och det medförde att deras medicinska synkretism förenade det bästa av både den västerländska och kinesiska traditionen. Läs mer


1 kommentar

Shimazaki Toson stridbar författare

Japan har ingen arbetarförfattare i svensk tradition som Ivar Lo-Johansson, Harry Martinson, Artur Lundkvist, Moa Martinson eller Maria Sandell. Den som kommer närmast är Shimazaki Toson (1872 – 1943) som tog upp de utstöttas kamp att assimileras i det nya samhälle som växte fram efter Meiji restaurationen. Hans debutroman heter Hakai, ungefär ”löftesbrott” på svenska och handlar om en eta som lovat sina avlidne fader att aldrig avslöja sin bakgrund efter att han tagit sig ur sin ingrodda födslostatus och utbildat sig till småskollärare. Romanen var så kontroversiell att han inte fick något bokförlag att ge ut den. Läs mer


Lämna en kommentar

Kvinnorättsrörelsens japanska historia

Rösträtten i Japan infördes 1925, innan dess hade vissa grupper av män beviljats rösträtt, ungefär på samma sätt som i Sverige fram tills 1920. Men till skillnad från i Sverige beviljades kvinnorna ingen rösträtt. De fick vänta tills efter förlusten i andra världskriget. Det här bidrar lätt till en övertygelse att japanska kvinnor inte var intresserade av politik och brydde sig om sina rättigheter. Men det var inte bristande intresse utan framväxande militarism som lade hinder i vägen. Idag tar bloggen en närmare titt på de japanska kvinnornas rättigheter, deras framväxt och hur en norsk författare var behjälplig. Läs mer


14 kommentarer

Vad är burakumin?

Begreppet burakumin är en neologism, ett nyskapat ord, från Meiji perioden. Ord som exempelvis filterbubbla, lånegarderob, äggdonator och pappafeminist är exempel på nutida neologismer. De uppstår för att fylla ett behov som existerande ord inte täcker. Så innan de kallades burakumin kallades de således något helt annat. Tidigare benämndes de eta och hinin. Skall vi försöka göra en liknelse med svenskan så är de senare att jämställa med blatte och svartskalle medan burakumin då skulle vara nysvensk. Lägg dock märke till att nationalitet är helt ovidkommande i det japanska exemplet, de är precis lika japanska som övriga samhällsmedborgare. Fråga en japan om burakumin och svaret blir oftast samma oförståelse som när du frågar efter japanska svordomar. Vet inte, sådant använder vi inte. Förnekelsen är total. För att förstå det här närmare måste vi bege oss tillbaka 1 300 år i tiden. Läs mer