歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


1 kommentar

Bristande Asienkunskap är forskarnas ansvar


Den 22 mars publicerade fyra Asienforskare ett inlägg på DN Debatt med titeln ”Alltför dåliga kunskaper om asiatiska samhället i Sverige”. Hur fyra meriterade forskare kommit fram till slutsatsen att Asien och dess samhällen är en monolit med ett enda enat samhällssystem ligger bortom en enkel bloggares fattningsförmåga. De flesta som besökt kontinenten, såvida de inte enbart rört sig inom några få km2 omkrets, skulle nog hävda att det är en kokande smältdegel av diversifierade språk, kulturer, civilsamhällen, kök, musik, litteratur, dans, umgängesformer, media, industrier, statsskick och även akademiska traditioner. Horisonten från Lund och Stockholm måste vara snävt tilltagen, någon annan förklaring är svår att se. För inte är det väl så att debattredaktören på DN sätter en rubrik utan att först kontrollera med artikelförfattarna?

Läs mer


3 kommentarer

Hur blir jag bra på japanska? Del 1

Det finns en slags missuppfattning, särskilt bland millennieungarna, att den som klarat av JLPT N1 är ”flytande” i japanska och därmed något slags expert på språket. Jovisst, en N1:a är självfallet kunnigare än en N2:a eller N3:a, men de är långt ifrån experter och i sina bästa självkritiska stunder erkänner de också att de fortfarande har mycket att lära, även på det rent praktiska planet. Det tar nämligen upp emot ett decennium av organisk språkutveckling innan man når insikt i allt det som aldrig förekommer på lektionerna i japanska, eller tas upp i läroböckerna. Det som gör att man intuitivt förstår nya uttryck för att man passerat en osynlig gräns av kritisk massa i en salig blandning av sociolekter, idiolekter, dialekter, kronolekter, gynolekter och sinolekter som aldrig ingått – och heller aldrig kommer att ingå – i undervisningen av japanska. Den kommer, och kommer alltid, att handla om hyojungo (標準語), eller standardjapanska. Så vad är det egentligen som krävs för att man skall kunna påstå sig ”behärska japanska”? Bloggen gav sig i kast med språket på en studiecirkel, 1981 tror jag det var. Så detta inlägg är ett försök att komprimera nästan 40 års erfarenhet av hur japanska fungerar. Alltså det som inte ingår i Genki eller vilken usel lärobok de nu försöker trycka ned i halsen på dagens elever. Läs mer


Lämna en kommentar

Grundutbildningens historia i Japan

Svensk skola dras med problem på en nivå som aldrig skådats tidigare, lärare som hotas, misshandlas och även våldtas. Elever som går ut skolan utan ens de mesta basala färdigheterna, de som faktiskt vill studera får ingen arbetsro då många sitter och surfar på sina telefoner. Lärare förväntas hålla ordning i detta kaos samtidigt som samhället fråntar dem alla de verktyg som behövs för att utöva auktoritet. På allt för många skolor innebär morgonens inringning att de inleder dagens studie i anarki. Japan är Sveriges diametrala motsats på utbildningens område. Den elev som ens överväger att hota en lärare åker på ett rejält kok stryk, den som surfar på mobilen kan hämta ut den när läsåret är slut. Och när skoldagen är slut så tar del två vid, dags för juku (塾) eller läxskola, egentligen studieförberedelser för att klara antagningsproven till nästa utbildningsstadie. Det har blivit dags för bloggen att granska grundutbildningens historia i Japan. Läs mer


1 kommentar

Läkekonstens synkretism i Japan

Österländsk medicin har av den västerländska läkekonsten oftast betraktats över axeln. Anledningen är enkel, språkförbistringen medförde att man inte förstod sig på den och därmed automatiskt ansåg den underlägsen. Det innebar också att man inte förstod att den vilade på flera tusen års empirisk historia. Medicinerna och behandlingsmetoderna var beprövade, de som inte fungerade hade övergetts, olika behandlingsskolor jämfördes, nya metoder utvecklades kontinuerligt. Sedan några decennier tillbaka går det att skymta en viss förändring i inställningen. Unga, nyutexaminerade medicinare söker sig gärna ett studieår i Japan eller Kina för att lära sig mer om akupunktur, moxtibustion eller örtmedicin. Redan idag förekommer det anestesi med hjälp av akupunktur istället för läkemedel. Japan var redan tidigt öppet för västerländskt medicinskt inflytande och det medförde att deras medicinska synkretism förenade det bästa av både den västerländska och kinesiska traditionen. Läs mer


1 kommentar

Även med Björklund som utbildningsminister fortsätter problemen i skolan

Om några månader är det allmänt val i Sverige. En av de stora frågorna kommer att vara utbildning, dels för att Liberalerna, enda sedan de blev Folkpartiet, har haft det som en av sina paradgrenar. Inte minst partiledaren Jan Björklund, nestorn bland dagens partiledare och @bjorlundjan på Twitter, arbetar hårt på att frågan skall bli central. På andra sidan talar partierna till vänster om att de vill stoppa vinster i välfärden och det inkluderar då vinstgivande friskolor. Det är en garanti för hetlevrade debatter, men också ett löfte att plommon kommer att jämföras med apelsiner som jämförs med päron, som jämförs med både äpplen och krusbär. De kommer att tala förbi varandra och väljarna blir inte klokare av den fruktsalladen. Björklund är därför smart som fokuserar på ”ordning och reda” i skolan. Det är lätt att förstå, enkelt att hålla med och äldre generationer, som denne bloggare, vill intuitivt sympatisera i en jämförelse med den egna skolgången. Problemet är att Jan Björklund tyvärr har fel, även om hans intentioner är aldrig så goda. Bloggen har i yngre år varit verksam i utbildningssverige och har därför funderat mycket på det, inte minst i kontrasten mot Japan, där det verkligen är ordning och reda i skolan. Barnen lagar sina egna luncher, städar upp och diskar efter sig, står upp vid bänken när de svarar, är tysta i klassen, åtlyder strikta uniformsregler osv. Jan Björklund hade gjort i byxorna om han fått besöka en japansk skola, ingen röker, alla hälsar artigt i korridorerna och skolkar lika ofta som han besöker porrklubb. Det hade säkerligen värmt ett gammalt majorshjärta. Läs mer