歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


Lämna en kommentar

Den högre utbildningens historia i Japan

På japanska heter universitet daigaku (大学) som ordagrant är ”högre utbildning”. Termen, och speciellt då den skrivs med den äldre teckenformen 大學, härrör sig ursprungligen till de Högre Seminarier som byråkrater i Kina och Korea skulle genomgå för anställning inom förvaltningen. I Japan fick det en annan betydelse då de aldrig implementerade det kinesiska examinationssystemet utan högra tjänstemannaposter gick i arv inom klanerna. Korea var något av ett mellanting, där skulle de klara examinationen, men å andra sidan var den enbart öppen för de som tillhörde yangban klassen (両班). Kina däremot höll sig till strikt meritokrati, en bidragande orsak till att de politiskt och kulturellt dominerade utvecklingen i östra Asien, men det bidrog också till kinesisk arrogans gentemot sina grannar. De japanska klanerna var samtidigt måna om att arvtagarna till familjeposterna skulle vara dugliga administratörer så de satsade själva på att utbilda sina klanmedlemmar. Än idag lever den sortens klickbildningar kvar inom det japanska universitetsväsendet. Läs mer


Lämna en kommentar

Filosofisk överlägsenhet eller begränsad kunskapsnivå?

Även den som inte närmare studerat Sokrates, Platon, Aristoteles, Diogenes, eller deras mer moderna efterträdare som Kant, Schoppenhauer, Hegel, Heidegger, Rousseau, Marx eller Milton, har på olika sätt fått sin världsbild formad av dem. Så stor var deras genomslagskraft att de i princip är omöjliga att undgå. Eftersom de så totalt dominerar den västerländska filosofiskhistoriska diskursen gör vi ibland också misstaget att tro de var ensamma på täppan. De som akademiskt intresserar sig för filosofi och vårt historiska arv kommer åtminstone i kontakt med Konfucius som är en något märklig latinisering av kinesiskans Kong Fuzi (孔夫子) som närmast är ”Mäster Kong”. Få tänker på att han föregick Sokrates med 80 år. Sokrates födelse anges till ungefär 470 f.Kr, medan Konfucius kom till världen den 28 september 551 f.Kr. Läs mer


2 kommentarer

Bristande Asienkunskap är forskarnas ansvar


Den 22 mars publicerade fyra Asienforskare ett inlägg på DN Debatt med titeln ”Alltför dåliga kunskaper om asiatiska samhället i Sverige”. Hur fyra meriterade forskare kommit fram till slutsatsen att Asien och dess samhällen är en monolit med ett enda enat samhällssystem ligger bortom en enkel bloggares fattningsförmåga. De flesta som besökt kontinenten, såvida de inte enbart rört sig inom några få km2 omkrets, skulle nog hävda att det är en kokande smältdegel av diversifierade språk, kulturer, civilsamhällen, kök, musik, litteratur, dans, umgängesformer, media, industrier, statsskick och även akademiska traditioner. Horisonten från Lund och Stockholm måste vara snävt tilltagen, någon annan förklaring är svår att se. För inte är det väl så att debattredaktören på DN sätter en rubrik utan att först kontrollera med artikelförfattarna?

Läs mer


3 kommentarer

Hur blir jag bra på japanska? Del 1

Det finns en slags missuppfattning, särskilt bland millennieungarna, att den som klarat av JLPT N1 är ”flytande” i japanska och därmed något slags expert på språket. Jovisst, en N1:a är självfallet kunnigare än en N2:a eller N3:a, men de är långt ifrån experter och i sina bästa självkritiska stunder erkänner de också att de fortfarande har mycket att lära, även på det rent praktiska planet. Det tar nämligen upp emot ett decennium av organisk språkutveckling innan man når insikt i allt det som aldrig förekommer på lektionerna i japanska, eller tas upp i läroböckerna. Det som gör att man intuitivt förstår nya uttryck för att man passerat en osynlig gräns av kritisk massa i en salig blandning av sociolekter, idiolekter, dialekter, kronolekter, gynolekter och sinolekter som aldrig ingått – och heller aldrig kommer att ingå – i undervisningen av japanska. Den kommer, och kommer alltid, att handla om hyojungo (標準語), eller standardjapanska. Så vad är det egentligen som krävs för att man skall kunna påstå sig ”behärska japanska”? Bloggen gav sig i kast med språket på en studiecirkel, 1981 tror jag det var. Så detta inlägg är ett försök att komprimera nästan 40 års erfarenhet av hur japanska fungerar. Alltså det som inte ingår i Genki eller vilken usel lärobok de nu försöker trycka ned i halsen på dagens elever. Läs mer


1 kommentar

Grundutbildningens historia i Japan

Svensk skola dras med problem på en nivå som aldrig skådats tidigare, lärare som hotas, misshandlas och även våldtas. Elever som går ut skolan utan ens de mesta basala färdigheterna, de som faktiskt vill studera får ingen arbetsro då många sitter och surfar på sina telefoner. Lärare förväntas hålla ordning i detta kaos samtidigt som samhället fråntar dem alla de verktyg som behövs för att utöva auktoritet. På allt för många skolor innebär morgonens inringning att de inleder dagens studie i anarki. Japan är Sveriges diametrala motsats på utbildningens område. Den elev som ens överväger att hota en lärare åker på ett rejält kok stryk, den som surfar på mobilen kan hämta ut den när läsåret är slut. Och när skoldagen är slut så tar del två vid, dags för juku (塾) eller läxskola, egentligen studieförberedelser för att klara antagningsproven till nästa utbildningsstadie. Det har blivit dags för bloggen att granska grundutbildningens historia i Japan. Läs mer