歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


3 kommentarer

När jordens undergång knackade på dörren

Bara lugn, vi släppte inte in den. Men igår, den 12 oktober 2019, fick Japan en liten glimt av hur det kommer att gå till. Tyfon nr 19, i Japan numrerar de dem, i omvärlden känd som Hagibis, gick i land i Chubu och Kanto regionen. En jättetyfon (jodå, det är en kategori) med ett lufttryck på 975 hPa i ögat, som rörde sig i 65 km/tim, med en genomsnittlig vindhastighet på 30 m/sek och 50 % mer i byarna, 45 m/sek. Inom en radie av 140 km från centrum uppmättes inga vindar under 25 m/sek. Men det var inte endast en tyfon som drabbade Japan under gårdagen, den hade sällskap när den gick i land ungefär vid sjutiden under kvällen. Bilden visar skillnaderna i storlek mellan tyfon 15 och 19, samma skala. Läs mer


Lämna en kommentar

En blattes fortsatta tankar

I tidigare inlägg, här och här exempelvis, har min dubbla bakgrund som blatte, först i Sverige och senare i Japan, varit föremål för bekännelser och jämförelser. Den senaste tidens debatt i Sverige om multi-kultur, invandring, integration och allt grövre våld i kriminella kretsar, där skjutvapen verkar lika frekventa som bortslängda elsparkcyklar i städernas centrum, gör att det kan vara på tiden att återuppta tankarna. Men denna gång inte utifrån mitt personliga perspektiv utan istället hur de olika samhällena agerar i frågan om invandring och asylsökande. Skillnaden är markant och därmed också resultaten. 2005 ansökte 5 000 personer om asyl i Japan, 11 beviljades ställning som flyktingar. Istället är Japan världens näst största bidragsgivare till UNHCR, krasst uttryckt köper de sig fria från att behöva ta ansvar på hemmaplan. Samtidigt har man nyligen ändrat immigrationslagstiftning för att i högre takt ta emot okvalificerad arbetskraft. Slutsatsen blir att den japanska staten förbehåller sig rätten att välja ut dem de vill släppa in i landet. Och mera konkret, de ser helst att du stannar en begränsad tid. Läs mer


Lämna en kommentar

Japanska namns historia

Personnamn är den benämning vi använder för att förhålla oss till varandra, därmed ligger den också djupt rotad i vår identitet. De absolut flesta behåller sina namn livet ut. Förut var det vanligt att hustrun tog makens efternamn vid giftermål för att markera att hon från den stunden var hans ansvar. Numera är det vanligare att hon behåller sitt eget, och lägger till hans, och han gör likaledes, ett kombinerat utslag av tillhörighet och eget ansvar. Trots dessa förändringar är det dock fortfarande ovanligt att någon vill ändra sitt förnamn, en Eva, Hans, Göran eller Anette är det livet ut. I Japan är namnen också starkt förknippade med individens identitet, men där innebar det att namnet byttes regelbundet under individens livstid – eftersom individens identitet också skiftade med olika åldrar. Samma principer men olika utföranden. Det har blivit tid att titta på de japanska namnens historia. Läs mer


Lämna en kommentar

Grundutbildningens historia i Japan

Svensk skola dras med problem på en nivå som aldrig skådats tidigare, lärare som hotas, misshandlas och även våldtas. Elever som går ut skolan utan ens de mesta basala färdigheterna, de som faktiskt vill studera får ingen arbetsro då många sitter och surfar på sina telefoner. Lärare förväntas hålla ordning i detta kaos samtidigt som samhället fråntar dem alla de verktyg som behövs för att utöva auktoritet. På allt för många skolor innebär morgonens inringning att de inleder dagens studie i anarki. Japan är Sveriges diametrala motsats på utbildningens område. Den elev som ens överväger att hota en lärare åker på ett rejält kok stryk, den som surfar på mobilen kan hämta ut den när läsåret är slut. Och när skoldagen är slut så tar del två vid, dags för juku (塾) eller läxskola, egentligen studieförberedelser för att klara antagningsproven till nästa utbildningsstadie. Det har blivit dags för bloggen att granska grundutbildningens historia i Japan. Läs mer


Lämna en kommentar

När en polis fick bloggen att fundera

Viktor Adolphson är en polis som twittrar under namnet @YB_Sodermalm, det står för Yttre Befäl på Södermalm i Stockholm. Han informerar sina läsare, inklusive denna blogg, om vardagliga händelser i polisyrket. Det där vi inte läser om i tidningen, eller hör på radio. Det som i själva verket är grunden i det som du och jag, i den stora menigheten, associerar till polisiärt arbete. Att med små medel, finurligt tänkande, upparbetade kontakter och synlig närvaro hålla Södermalm på rätt sida gränsen till anarki. Ett ofta otacksamt jobb, alltid slitsamt, men även med små stunder av glädje och uppskattning. Idag skickade konstapel Adolphson, som jag misstänker är polisinspektör, kanske kommissarie, ut detta lilla tweet här bredvid. Inget anmärkningsvärt, en typisk del av den polisiära vardagen. Men det fick bloggen att börja tänka, och jämföra.

Läs mer