Gruppvandring runt Edo

Upplevelseindustrin i Japan tenderar mot det storslagna och bombastiska, det skall vara stora temaparker eller extremt höga torn. Men på senare år har det börjat dyka upp enskilda initiativ i en betydligt mindre skala. Ett sådant är Oedo rekishi sanpo wo tanoshimu kai, bakom det otympliga namnet döljer sig en grupp historieintresserade japaner som lotsar runt i Tokyo och berättar och visar fram det gamla Edo (Oedo betyder Stor Edo) och de rester som finns kvar. Idag erbjuder bloggen ett resetip.

När det endast fanns rum

Från början fanns det bara rum. Inga sovrum, vardagsrum, badrum eller allrum. Japan har en befolkningstäthet som rent statistiskt är jämförbar med Holland, men den är, som ofta med statistik, inte helt rättvisande. I Amsterdam står husen mer kloss än de gör i Tokyo, men på den holländska landsbygden finns ett ganska behagligt leefgebied, medan den japanska endast är marginellt mer trångbodd än storstäderna. Det beror på att Japan till 70 % består av skarpa bergssluttningar som det är ganska tröstlöst att försöka bebygga. Jordbruket var också lågavkastande jämfört med dagens moderna, så japanerna har egentligen alltid varit trångbodda. Med en minskande folkmängd kunde man tänka sig att de börjar önska sig större bostäder.

Brexit, Japan och svenska möjligheter

Brexit är en nyhet som varit föga upphetsande i Japan. Före omröstningen har rapporteringen varit pliktskyldig och analyserna vad det kommer innebära för Japan har mest lyst med sin bristfälliga närvaro. Men för många japanska företag har Storbritannien varit inkörsporten till Europa och dess inre marknad. Såväl för industriproduktion, men fram för allt för finansiella tjänster. Japanska utlandsetableringar är notoriska för att vilja låta japanska banker sköta deras finansiella affärer även i utlandet, främst på grund av språkförbistringen. Japanerna har sökt sig till London eftersom engelska är det enda utländska språk de kan hantera. När kapital nu inte längre kommer att röra sig fritt mellan London och resten av Europa tvingas japanerna söka sig nya vägar, gissningsvis Frankfurt före Paris då de upplever tyskars engelska som lättare att förstå.

Japanska tidningar klarar den digitala utmaningen

Japanska dagstidningar, speciellt morgontidningarna, har inte alls drabbats av den tidningsdöd som går genom resten av världen. Upplagorna är förvisso marginellt lägre än för några år sedan, men de siffrorna motsvaras ganska väl av nedgången i befolkningen. Inte mindre än fem japanska morgontidningar ingår på världens tio-i-topp lista över dagstidningar med störst cirkulation. Störst av alla är Yomiuri Shinbun med en upplaga på 9 420 000 exemplar om dagen, följt av den mer välansedda Asahi Shinbun med 7 210 000 exemplar. Totalt utkommer det 43 126 000 exemplar om dagen i Japan, en hushållstäckning på 83 %. Drar vi ifrån singel hushållen, notoriska för att inte prenumerera, blir täckningen 123 %, och det stämmer ganska väl eftersom många på landsbygden prenumererar dels på en lokal men också en nationell tidning. Hur kan det komma sig att japanska tidningar klarar av konkurrensen från internet bättre än i andra länder?

Tokyos kustförsvar blir del av olympiaden

Det första shogunatet, som leddes av klanen Minamoto, föll för att de inte kunde stoppa Kublai Khan från att invadera Kyushu i slutet av 1200-talet. Japan saknade helt enkelt alla former för kustförsvar eftersom de inte kunde föreställa sig att någon kunde komma på idén. 650 år senare skulle historien upprepa sig, skillnaden var att klanen Tokugawa var mer införstådda med att möjligheten existerade. Ändå hade de inget att sätta emot.