歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Japanernas lingua americana

3 kommentarer

Japanernas första lingua franca var kinesiska, det varade i närmare 1 000 år. Eftersom även Korea implementerat de kinesiska skrivtecknen blev det naturligt att missiv, handelsavtal, gåvobrev och annat författades på kinesiska. Men så även poesi och litteratur. Både Korea och Japan skulle lämna kinesiskan ungefär samtidigt. Koreanerna för att de införde hangul ett betydligt enklare skrivsystem, och japanerna för att de kom i kontakt med portugiserna.

Vapnen som portugiserna tillhandahöll var en så pass viktig maktfaktor att varje ambitiös daimyo avsatt folk och resurser till att studera de ”rödhåriga barbarernas” språk. Jesuiterna var lika flitiga när det gällde japanska och de första lexikon vi har av det japanska språket kompilerades av jesuitiska missionärer som Vagliano och Frois. Låneord togs in i japanska språket för fenomen som saknade motsvarighet i Japan. Portugisernas närvaro varade i knappt 100 år och deras roll övertogs av holländarna.

Det innebar att det tredje världsspråket för japanernas del blev holländska. Allt västerländskt som hamnade i Japan gjorde det via holländska översättningar eller tolkningar. Intressant nog i sammanhanget är att de tre västerlänningar som hade störst betydelse för Europas förståelse av japan var två tyskar och en svensk. De nyttjade tyska referenser när de försökte lära japanska läkare om västerländsk medicin. Därför har tyskan en liten särställning när det gäller medicinsk terminologi och den sitter kvar än idag. Sjukjournal kallas exempelvis karte på japanska.

Det var först i samband med opiumkriget 1840 – 42 som japanerna började intressera sig för att förstå engelska. En amerikansk valfångare gick på grund uppe vid Hokkaido och några av de amerikanska besättningsmännen skickades ned till Nagasaki för att där undervisa rangakusha, eller hollandsspecialister, i engelska språket. Detta innebar att japanernas första kontakt med engelska språket blev i dess amerikanska version. Likaså hade en fiskare från Tosa provins försvunnit till havs, men plockats upp av ett amerikanskt fartyg och spenderade drygt tio år i USA. Han återvände till Japan 1852 och blev Japans viktigaste kunskapskälla om västvärlden, men i realiteten om USA. Ända sedan Matthew Perry öppnade japanska hamnar för handel har engelska varit Japans lingua franca men det är strikt begränsat till det amerikanska idiomet. Det betyder i princip att brittiska idiom är fullständigt bortkastade på japaner. Prova nästa gång ni träffar en japan och nämn ”Curate’s egg” eller säg ”like bringing coals to Newcastle” eller ”that’s the Dunkirk spirit” och se vilken reaktionen blir. Men använder man amerikanska idiom som ”that’s my two cents” eller ”throw under the bus” och de är genast mer med på noterna. Åtminstone de som behärskar engelska.

3 tankar om “Japanernas lingua americana

  1. Ping: För den som funderar på att studera japanska | 歴史館

  2. Ping: Brexit, Japan och svenska möjligheter | 歴史館

  3. Ping: Bloggens läsrekommendationer | 歴史館

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.