歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Japanska tidningar klarar den digitala utmaningen

Lämna en kommentar

Japanska dagstidningar, speciellt morgontidningarna, har inte alls drabbats av den tidningsdöd som går genom resten av världen. Upplagorna är förvisso marginellt lägre än för några år sedan, men de siffrorna motsvaras ganska väl av nedgången i befolkningen. Inte mindre än fem japanska morgontidningar ingår på världens tio-i-topp lista över dagstidningar med störst cirkulation. Störst av alla är Yomiuri Shinbun med en upplaga på 9 420 000 exemplar om dagen, följt av den mer välansedda Asahi Shinbun med 7 210 000 exemplar. Totalt utkommer det 43 126 000 exemplar om dagen i Japan, en hushållstäckning på 83 %. Drar vi ifrån singel hushållen, notoriska för att inte prenumerera, blir täckningen 123 %, och det stämmer ganska väl eftersom många på landsbygden prenumererar dels på en lokal men också en nationell tidning. Hur kan det komma sig att japanska tidningar klarar av konkurrensen från internet bättre än i andra länder?

Det är nämligen inte så att yngre japaner är särskilt tidningstrogna. Ungefär 90 % av befolkningen över 50 år uppger sig själva vara dagliga tidningsläsare, men endast 55 % av de i åldersgruppen 15 – 19 år faller inom samma grupp. Uppenbarligen har nätet som informationskälla slagit igenom hos de yngre, medan de äldre generationerna uppenbarligen har aversioner mot att läsa sin tidning på en iPad. Problemet för de japanska tidningarna är att de äldre läsarna har oförskämdheten att dö ut. Genomslaget från nätet är ännu inte så stort som exempelvis i Sverige, och Nihon Keizai Shinbun, motsvarigheten till Dagens Industri, har en tryckt upplaga på 2 770 000 exemplar men har lyckats fördubbla sin digitala prenumerantstock på några år från 218 000 till idag över 450 000. De har lyckats främst genom att rikta innehållet till en yngre publik. Det är yngre journalister som arbetar med det digitala materialet och med undantag från snabba nyheter skrivs även ordinärt nyhetsmaterial om för att bättre uppskattas av en yngre publik. Dessutom arbetar de hårt med s.k. push notifikationer till telefonen så att prenumeranten snabbt får vederhäftig information inom områden som intresserar dem.

Övriga tidningar har börjat ta efter och erbjuder en digital prenumeration i månaden för endast tio kronor för den som även prenumererar på den analoga avisen. Detta blir ofta räddningsplankan för att behålla de yngre läsarna eftersom föräldrar tar den analoga medan junior erhåller den digitala upplagan. Sakta men säkert introducerar de sedan tilläggstjänster som kostar extra, att få artikeln ”rå” som video exempelvis kan kosta en krona som dras från telefonräkningen. Konsumenten behöver således inte involvera sig med kreditkort eller Swishbetalningar, telefonräkningen blir bara en krona dyrare. För den som enbart är intresserad av att läsa sina artiklar har Amazon inlett ett samarbete, speciellt med landsortstidningar, som gör det möjligt att publicera och distribuera deras publikation digitalt till Amazons Kindle, en läsplatta som använder s.k. elektroniskt bläck. Sidan är således som en gammaldags svartvit tidningssida och då många landsortstidningar fortfarande görs i svartvitt upplever läsaren ingen annan skillnad än att hen nu håller en läsplatta i sin hand istället för tidningspapper och slipper trycksvärta på fingrarna.

Den verkliga utmaningen för de japanska tidningarna kom den 11/3 2011 i samband med jordbävningen och tsunamin som ledde till kärnreaktorhaveri i Fukushima. De analoga tidningarna upprepade kritiklöst uttalandena från politiker och Tepco (Tokyo Electric Power Co.) att allt var säkert och läget under kontroll. Vid den här tiden var alternativa media fortfarande klent utvecklade i Japan, så de som eventuellt hade anledning misstänka att allt inte stod rätt till hade heller inga alternativ att vända sig till. Istället blev det räddningsmeddelanden via Twitter som blev det stora genomslaget. Under tiden har alternativen växt upp och även om de inte riktigt funnit sin plats ännu är det uppenbart att en lika valhänt hantering av traditionella medier vid nästa stora naturkatastrof, och är det något man kan vara säker på i Japan så är det att naturkatastrofer dyker upp regelbundet som spammejl, kommer att få direkta konsekvenser för traditionella medier.

Särskilt Nihon Keizai Shinbun, oftast förkortat till Nikkei, verkar ha förstått denna potentiella förtroendekris bättre än de andra tidningarna. För knappt ett år sedan köpte de Financial Times genom att bjuda över Axel Springer gruppen och betala 40 gånger den operativa vinsten, således rena Stampenpengarna. Japanska tidningar behöver lära sig att inte högakta makten i den utsträckning de gjort utan istället börja ställa sig på den enskilde medborgarens sida. Att FT också lyckats skapa den mest lönsamma affärsmodellen för digitala media har säkert inte heller varit oväsentligt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.