歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


Lämna en kommentar

Sveriges moraliska crowding out-dilemma

Crowding out är en effekt som uppstår när stor statlig inblandning påverkar en marknad till den grad att utbud och efterfrågan påverkas. Ett vanligt exempel bland nationalekonomer är när statlig upplåning medför att det inte finns tillräckligt med kapital kvar för produktiva investeringar. Staten måste således ha i åtanke de negativa effekter som deras agerande — även om de är oavsiktliga — kan få för resten av riket. Coronaepidemin har belyst den här effekten, men på ett annat plan än det rent ekonomiska. Frågan är om inte vårt sätt att tänka och agera också har drabbats av en crowding out-effekt, en effekt som på sikt kan få dryga konsekvenser. Svenska språket har utökats med en ny term; amatörepidemolog. Den är belysande för dagens bloggartikel. Läs mer


Lämna en kommentar

Japanska demokratins historia

Fram tills öppnandet för omvärlden 1858 hade Japan aldrig exponerats för andra samhällsystem än de auktoritära. Den stora förebilden, Kina, styrdes av en enväldig härskare med stöd av en sofistikerad centralbyråkrati rekryterad på huvudsakligen meritokratisk väg. Kompetens ansågs allena vägledande. Japan hade en annan tradition med klaner som svor lojalitet, det innebar att de förväntades tillsätta de mest kompetenta från klanen. I realiteten kom familjeband att i väl många fall befordra nepotism framför kompetens. De två första shogunatens sönderfall och inre splittring kan härledas till dikotomin mellan behov och känslor. Samma dikotomi existerade mellan maktens yttre avspegling och inre verksamhet. Det var inte alltid helt enkelt att veta vem som i realiteten fattade besluten. Konsekvensen blir att en reformering, även när behovet är uppenbar, försvåras och i slutändan blir uppror och inbördeskrig de enda tänkbara lösningarna. Läs mer


Lämna en kommentar

Shi-no-ko-sho det japanska ståndssystemet

Under medeltiden var ståndssystem närmast universellt, även östra Asien hade system som byggde på fyra klasser. Ursprungligen är det ett kinesiskt samhällssystem som återfinns redan under Zhou dynastin för nästan 3 000 år sedan. I Korea utvecklades det lite annorlunda under Sillas enande och har den något märkliga benämningen ”skelettdelarnas indelning”, eller på koreanska Kolpum jedo (골품제도). Det skulle dröja tills slutet av 1500-talet innan Japan följde efter, de uppkallade det efter den kinesiska förebilden, shi-no-ko-sho (士農工商) där varje tecken representerar de fyra stånden. Först krigarna, bushi (武士) som vi benämner samurajer, därefter nomin (農民) bönderna stod således högt uppe, sedan kosho (工匠) som är hantverkare, och till sist shonin (商人) som är handelsmän. De två sista kategorierna slogs i dagligt tal oftast ihop till chonin (町人) som är stadsbo eftersom det var där de huvudsakligen huserade. Läs mer


Lämna en kommentar

Dajo daijin de ursprungliga premiärministrarna

Sedan Nara perioden hade kejsaren ett regeringsråd till hjälp med de mer prosaiska bitarna av regeringsmakten. Det bestod av tre ministrar, en till vänster, en till höger och så dajo daijin (太政大臣) som är kanslerminister eller med modern terminologi premiärminister. Den moderna titeln är sori daijin (総理大臣) i tal oftast förkortat till sori, likaså förekommer shusho (首相) som i praktiskt bruk mer påminner om begreppet regeringschef. När man läser om en kanslerminister skall man ha i åminne att det genom tiderna varierade en del mellan deras formella maktbefogenhet och deras mer informella roll som kejsarens närmsta rådgivare i politiska spörsmål. Enkelt uttryckt beskars deras formella makt i samband med tillträdet av den första shogun, Minamoto no Yoritomo, 1185. I realiteten kom de, genom slughet, ingiften, ränksmideri, kunskap och en hel del fingertoppskänsla att även fortsatt fasthålla väsentlig informell makt. Läs mer


Lämna en kommentar

Sverigedemokraterna från japansk horisont

Så mycket har bloggen förstått att Sverigedemokraterna (SD) är ett parti som polariserar svenskarna, det lämnar få likgiltiga. Men då bloggen inte befinner sig mitt i den svenska debattens häxkittel är det kanske möjligt att erbjuda läsarna en mer nyanserad betraktelse av partiet och vart det är på väg. I den här delen av världen är vi nämligen vana vid nationalistiskt centrerade partier. Precis som Europa har sprungit ur en gemensam, men över tid separerad, kristen religiös tradition som avsatt olika politiska system, så har östra Asien utvecklats i en likartad bana med skillnaden att den varit baserad på buddismen. Ett tydligt exempel är det kinesiska kommunistpartiet, som i väst allt för ofta liknas vid samma monolit som uppstod i Sovjetunionen. Just nu är det en nationalistisk auktoritär fraktion under Xi Ji-ping som kontrollerar landet på bekostnad av mer liberala internationalistiska fraktioner. Inte helt olik den utveckling vi ser under Abe Shinzo i Japan och Moon Jae-in i Sydkorea. I USA, Storbritannien och delar av gamla Östeuropa som Polen och Ungern, upplever vi just nu en liknande utveckling. Vad innebär det för SD, och i förlängningen Sveriges politiska system? Läs mer