歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


Lämna en kommentar

Sverigedemokraterna från japansk horisont

Så mycket har bloggen förstått att Sverigedemokraterna (SD) är ett parti som polariserar svenskarna, det lämnar få likgiltiga. Men då bloggen inte befinner sig mitt i den svenska debattens häxkittel är det kanske möjligt att erbjuda läsarna en mer nyanserad betraktelse av partiet och vart det är på väg. I den här delen av världen är vi nämligen vana vid nationalistiskt centrerade partier. Precis som Europa har sprungit ur en gemensam, men över tid separerad, kristen religiös tradition som avsatt olika politiska system, så har östra Asien utvecklats i en likartad bana med skillnaden att den varit baserad på buddismen. Ett tydligt exempel är det kinesiska kommunistpartiet, som i väst allt för ofta liknas vid samma monolit som uppstod i Sovjetunionen. Just nu är det en nationalistisk auktoritär fraktion under Xi Ji-ping som kontrollerar landet på bekostnad av mer liberala internationalistiska fraktioner. Inte helt olik den utveckling vi ser under Abe Shinzo i Japan och Moon Jae-in i Sydkorea. I USA, Storbritannien och delar av gamla Östeuropa som Polen och Ungern, upplever vi just nu en liknande utveckling. Vad innebär det för SD, och i förlängningen Sveriges politiska system? Läs mer


Lämna en kommentar

Till monarkins försvar

Kan man i ett modernt demokratiskt samhälle försvara monarkins bestånd? Lätt är det förvisso inte, men bloggen tänkte ändå att det kunde vara intressant att göra ett försök, en intellektuell utmaning har alltid varit svår att motstå. En republikan menar att det är oanständigt och stötande att man ärver sin position i ett samhälle som i grunden skall bygga på meritokrati. Den som vill göra det hela än mer osmakligt skulle kunna ge det benämningen ”institutionaliserad nepotism” och det är tveklöst svårt att erbjuda ett rationellt motargument. Ett annat argument är kostnaderna för ett kungahus, men som bloggen påvisat i ett tidigare inlägg är kostnaderna obetydliga. De är inte ens felräkningspengar, utan borttappad växel på felräkningspengar. Och även en republik kostar pengar, skillnaden är inte ens intressant. Således kommer diskussionen att uppta det moraliska paradigmet, inte det ekonomiska, och inte det politiska heller eftersom majestätet inte längre har någon form av ens nominell makt efter Torekovöverenskommelsen. Läs mer


2 kommentarer

Konsekvenser av ”Den nya oredans tid”

Förre stats- och utrikesminister Carl Bildt har nedkommit med en ny bok, den har titeln ”Den nya oredans tid” och är en översikt av efterkrigstiden och dess utveckling. Det är tydligt att Bildt inte har mycket till övers för Trump och det tillbakadragande av USA från den internationella scenen han har inlett. Bildts fokus – inte helt oväntat med tanke på hans erfarenheter och intressen – lägger tyngdpunkten på förändringarna i den säkerhetspolitiska ordningen, eller med Bildts infallsvinkel; oordningen. Det kalla krigets bipolära system har via ett unipolärt USA och europeisk multilateralism stigit in i farstun till ett multipolärt system som vi ännu inte vet vart det är på väg. I det nya multipolära systemet som är under framväxt kommer Asien att spela samma dominerande roll som det gjorde fram till 1400-talet och introduktionen av renässansen i Europa. Ett Europa som dessutom fick möjligheten att expandera västerut, först politiskt, sedermera ideologiskt, kulturellt, men också etniskt. Det senare något som mer sällan framkommer i diskussionerna. Normalt sett är Bildt upptagen av den europeiska utvecklingen, men i boken tar Asien upp en större plats än det någonsin gjort tidigare i hans böcker. Därmed blev också bloggen mer intresserad än tidigare och har fört ned mina tankar här. Läs mer


1 kommentar

Socialdemokraterna på väg mot 18 %

Understundom lämnar bloggen helt sitt ”mission statement” och trampar in på domäner som ligger långt utanför dess ambitioner. Denna artikel är ett sådant tillfälle. Den skall nämligen behandla tillståndet i Sveriges Socialdemokratiska Arbetarparti (SAP). Full disclosure som amerikanerna säger, bloggen har sällan röstat på dem, huvudsakligen då i landstings- och kommunalval. Uppenbarligen är jag inte en del av deras fanclub, men jag har stor respekt för rörelsen och dess förmåga att styra Sverige. Trots mina borgerliga böjelser måste jag – om än aningen motvilligt – erkänna att SAP har en inneboende förmåga att hålla ordning på landet och nå fram till lösningar som gagnar stora delar av befolkningen. Under min okyssta ungdom var jag inbiten ordförande i en MUF förening i en kommun med remarkabel moderat dominans. Sedan dess har jag – förhoppningsvis – uppnått en mera nyanserad syn på den politiska utvecklingen. Är det något som stör mig idag är det ideologisk dogmatik framförd bakom partistiska skygglappar. Vare sig den kommer från mina gamla partikolleger inom moderaterna eller hos veganska miljöpartister, bag-in-box entusiastiska vänsterpartister, barkdoftande Lööfentusiaster, järnrörssvingande sverigedemokrater, knäböjande kristdemokrater eller förstamajdemonstrerande socialdemokrater. Någon läsare noterar säkert att jag inte nämnde Sabunihyllande liberaler, och det beror på att de inte är tillräckligt enade för att agera dogmatiskt. Artikeln skall därför handla om något så pragmatiskt som partiledarskifte inom SAP. Läs mer


Lämna en kommentar

Kamakura shogunatet efter Kublai Khan

Bloggen har tidigare skrivit om Kublai Khans två försök att invadera Japan 1274 och 1281. Han gav emellertid inte upp efter det andra misslyckade försöket utan planerade ytterligare invasioner, men det instabila läget på hemmafronten innebar att de aldrig kunde verkställas. Men vad hände hos shogunatet i Kamakura efter Kublai Khan? Shogunatet skulle falla 52 år efter det sista invasionsförsöket och det är klart att Kublai bidrog till att skapa osäkerhet och fraktionsstrider bland de styrande. Men shogunatets fall är naturligtvis mer komplicerat än en direkt linje mellan mongolerna och Minamoto under Hojo regenterna. I sammanhanget måste man komma ihåg att shogun och hans styrkor faktiskt lyckades försvara Japan och förhindra en invasion. Rent militärt lyckades de således leva upp till sitt ansvar. Ändå fick det långt gående konsekvenser, följder som även senare Tokugawa shogunatet skulle ta hänsyn till i sitt styre mer än 300 år senare. Läs mer