Relationsdikotomin Taiwan/Korea

Inför den ett år försenade sommarolympiaden kom häromdagen beskedet från Seoul att president Moon Jae-in inte tänkte närvara i Tokyo efter att den japanska ambassadens minister (näst högste representant) hade sagt Moons relation till Pyongyang påminde om ”en man som solitärrunkar”. Diplomaten har blivit hemkallad och lär inte återkomma som ambassadör i Seoul, troligare placeringsorter är Vientiane eller Phnom Phen. Samtidigt hyllas relationerna med Japan i varma ordalag i Taipei. Hur kan det komma sig att två länder som delar en likartad historia i relationen med Japan har så olika synsätt? Bägge ockuperades och annekterades under Meiji kejsarens tid. Det förekom brutala inslag från japansk sida i bägge länderna. I den här artikeln försöker vi förklara hur det blev så här.

Tröstefruar och amerikanska professorer

Bloggen har tidigare nämnt frågan om ianfu (慰安婦), på koreanska wianpu (위안부) här och exempelvis här. Deras existens och den behandling de utsatts för är väldokumenterad, men har sedan några månader tillbaka vuxit till en akademisk kontrovers efter en artikel av professor J. Mark Ramseyer vid Harvard. I en artikel publicerad i International Review of Law and Economics med titeln Contracting for sex in the Pacific War argumenterar han utifrån en juridisk syn att bristen på kontrakt, han uppger sig inte ha funnit några, skulle indikera att dessa ianfu i själva verket var reguljära prostituerade som så att säga var verksamma helt i enlighet med en traditionell syn på verksamheten i östra Asien. Tolkningen av kritikerna är att han därmed också förnekar att de utsatts för tvång och förtryck. Frågan är infekterad och Sydkorea plockar gärna fram den när det uppstår konflikter med Japan, som anser frågan utagerad, inte minst eftersom det blir en påminnelse om skamliga pinsamheter i det förgångna. Ramseyers artikel i kombination med den vrede den väckt kan ses som intersektionalitetens intåg i Ostasien. Därför kan det vara bra att känna till mer om den.

Wako – de japanska piraterna

I ett flertal artiklar dyker begreppet wako (倭寇) upp och det förklaras kortfattat som japanska pirater och att de utgjorde ett problem i handelsrelationerna mellan Japan och speciellt Korea, men även Kina. Därefter lämnas de åt sitt öde eftersom artiklarna, du finner några av dem här, här, här, här och exempelvis här, är fokuserade på annat innehåll. Gemensamt för dem är att de utgjorde ett utrikespolitiskt problem för Japan. Det är dags att förse läsarna med lite mer kött på benen och förklara vad och vilka de var, hur de uppstod och hur de till slut besegrades. Innan vi går in på allt detta är dock viktigt att du som läsare omedelbart kastar överbord alla dina förutfattade meningar, skapade av romaner och filmer som Kapten Blod och Pirates of the Caribbean. Wako har egentligen bara det gemensamt att de härjade, stal och plågade alla som satte sig upp emot dem. Moral, värdighet, etik och även lojalitet var något som mesar fick ägna sig åt, dessutom var de ofta i lika stor utsträckning handelsmän men även emellanåt smugglare. De två tecknen är 倭 som är den nedlåtande termen ”dvärg” för japaner som var comme il faut bruk i Kina och Korea, det andra 寇 betyder ”attack, invasion” så dess ordagranna betydelse är således ”dvärginvaderare”. I Japan benämndes de ofta Korai nusutto (高麗盗人) som i den teckentrogna tolkningen betyder ”koreansk tjuv” men där nusutto eller tjuvdelen har konnotationer av skamlös hedersbefriad lögnare. Det är tydligt att Japan önskade undandra sig ansvar för deras handlingar. Följden har också blivit att de i stort utelämnas i de japanska annalerna och den som intresserar sig för dem blir därför beroende av koreansk historieskrivning, särskilt Sejong sillog (世宗実録) och kinesisk dito, då Mingshi (明史). De officiella historieskrivningarna från de regenter som dominerade epoken.

Japans utrikesrelationer under medeltiden del 2

I del 1 betraktades Japans relationer till omvärlden under Kamakura perioden, del 2 skall därför behandla den andra halvan, eller Muromachi perioden. Efter mongolernas härjningar på kontinenten hade situationen blivit stabilare. Korea övergav exempelvis den kinesiska skriften – nåja, stegvis åtminstone – till fördel för den inhemska hangul. Sökandet efter en mer uttalad koreansk identitet intensifierades. I Kina hade Ming dynastin tillträtt kort tid efter Ashikaga övertog shogunatet. Det fanns en naturlig samhörighetskänsla kring den historiska utvecklingen och ett ömsesidigt intresse av att återuppta handeln mellan länderna. Deras grandiosa ambitioner manifesterades i förstärkningen av kinesiska muren till dess nuvarande moderna form och byggandet av Förbjudna staden mitt inne i Beijing. I Japan tog man notis.

Trump II och Asien

Republikanska partiet avslutar för närvarande sitt virtuella partikonvent där Donald Trump ohämmat hyllas av familjemedlemmar och sin lismande vice-president. Medan hans brorsdotter publicerat en svidande psykologisk vidräkning och hans syster har omtalat hans kompletta brist på empati. Till den blandade bilden hör att Joe Biden för närvarande leder i opinionsundersökningarna med ungefär samma siffror som Hillary Clinton gjorde vid denna tidpunkt. En ledning som var så stor att de flesta medier redan tagit ut segern i förskott, precis som kretsen kring Trump innan Steve Bannon kom med i leken. Medierna verkar vara på väg att upprepa sig. Frågan är om Trump kan plocka fram en ny Bannon och vända på utvecklingen. Historien har onekligen visat att det inte går att räkna ut honom i förskott.