歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


Lämna en kommentar

Kvinnorna under Edo perioden

Historien är överklassens historia, påstås det. Och aldrig, frestas man tillägga, är det mera sant än när vi studerar kvinnornas historia. Det var daimyo och hans klan som höll sig med krönikörer, en del kuge (公家), hovaristokratin, skrev ingående dagböcker precis som hatamoto (旗本) och vissa gokenin (御家人). Alla högt uppsatta i Tokugawas Japan. Inom denna snäva krets förekom det också ett antal kvinnor som var läs och skrivkunniga, en del av dem bemödade sig om att sätta sina tankar på pränt. Mycket av detta har gått förlorat, men en del har bestått. Tillräckligt mycket för att vi åtminstone kan få en inblick i hur livet fortskred för kvinnorna i de övre skikten. Ett smakprov på hur de kände och tänkte och ibland en kort kritisk viskning. Läs mer


Lämna en kommentar

Shi-no-ko-sho det japanska ståndssystemet

Under medeltiden var ståndssystem närmast universellt, även östra Asien hade system som byggde på fyra klasser. Ursprungligen är det ett kinesiskt samhällssystem som återfinns redan under Zhou dynastin för nästan 3 000 år sedan. I Korea utvecklades det lite annorlunda under Sillas enande och har den något märkliga benämningen ”skelettdelarnas indelning”, eller på koreanska Kolpum jedo (골품제도). Det skulle dröja tills slutet av 1500-talet innan Japan följde efter, de uppkallade det efter den kinesiska förebilden, shi-no-ko-sho (士農工商) där varje tecken representerar de fyra stånden. Först krigarna, bushi (武士) som vi benämner samurajer, därefter nomin (農民) bönderna stod således högt uppe, sedan kosho (工匠) som är hantverkare, och till sist shonin (商人) som är handelsmän. De två sista kategorierna slogs i dagligt tal oftast ihop till chonin (町人) som är stadsbo eftersom det var där de huvudsakligen huserade. Läs mer


Lämna en kommentar

Dajo daijin de ursprungliga premiärministrarna

Sedan Nara perioden hade kejsaren ett regeringsråd till hjälp med de mer prosaiska bitarna av regeringsmakten. Det bestod av tre ministrar, en till vänster, en till höger och så dajo daijin (太政大臣) som är kanslerminister eller med modern terminologi premiärminister. Den moderna titeln är sori daijin (総理大臣) i tal oftast förkortat till sori, likaså förekommer shusho (首相) som i praktiskt bruk mer påminner om begreppet regeringschef. När man läser om en kanslerminister skall man ha i åminne att det genom tiderna varierade en del mellan deras formella maktbefogenhet och deras mer informella roll som kejsarens närmsta rådgivare i politiska spörsmål. Enkelt uttryckt beskars deras formella makt i samband med tillträdet av den första shogun, Minamoto no Yoritomo, 1185. I realiteten kom de, genom slughet, ingiften, ränksmideri, kunskap och en hel del fingertoppskänsla att även fortsatt fasthålla väsentlig informell makt. Läs mer


Lämna en kommentar

Att bo i Edo på 1700-talet

Tokyo är som bekant en av världens största städer, enbart de 23 distrikten som utgör själva Tokyo stad rymmer Sveriges och Danmarks befolkningar. Lägg till förorterna och Island, Norge, Finland, Estland, Lettland och Litauen följer med av bara farten, ändå är staden inte mycket större än Vingåker kommun till ytan. Redan på 1700-talet, när den hette Edo blev den världens första miljonstad, långt innan London och Paris var i närheten av sådana befolkningstal. Numera är Tokyo förbisprungen av städer som Shanghai, Karachi, Beijing och Istanbul, det hänger främst samman med jordbävningsrisken. Tokyo motsatte sig länge att bygga på höjden, trots att platsbristen är enormt påtaglig. På 70-talet utvecklades tillräckligt stabil byggteknik för att staden vågade lätta på restriktionerna och nu är stadshuset en av de högsta byggnaderna. Men höghusen är främst kontor och shoppingcenter, riktigt höga bostadshus avhåller man sig fortfarande från. Någon riktig motsvarighet till Turning Torso finns inte.
Läs mer