歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


2 kommentarer

Lotterishogunen Ashikaga Yoshinori personifierade kolerikern

Den sjätte shogun i den andra dynastin, Ashikaga Yoshinori, var son till den tredje, Yoshimitsu, och lillebror till den fjärde Yoshimochi. Han var långt kommen i sin utbildning som präst inom Tendai sekten, den på 1300-talet starkaste buddistiska sekten och hade även tjänstgjort som vice-abbot på ett tempel när Yoshikazu hastigt avled. Hans bror, som i realiteten styrde, hade inga andra söner och vägrade utpeka sin efterföljare. Vasallerna öppnade då ett möte i templet Iwashimizu Hachimangu söder om Kyoto för att utse efterträdare. Kandidaterna var Kajii Gisho, Gisho (andra tecken), Kozan Eiryu och så Yoshinori. Samtliga var halvbröder och söner till Yoshimitsu. Valet skedde med lottning, på japanska kujibiki (籤引き), som föll till Yoshinoris fördes så han blixtinkallades till att ta över posten som landets ledare eftersom Yoshimochi avled dagen innan. Sedan dess är han känd som kujibiki shogun. Läs mer


2 kommentarer

Ashikaga Yoshimochi den stabilaste shogun

Den fjärde shogun i Ashikaga dynastin var den som styrde över den mest stabila perioden under den andra shogun dynastin. Han föddes 1386 och tillträdde som shogun redan 1394 endast åtta år gammal. Fadern Yoshimitsu var uppenbarligen mån om att stärka och fasthålla den primogenitur som företrädarna etablerat. Det innebar också att även om Yoshimitsu inte längre höll i titeln som Seii Taishogun (征夷大将軍) så behöll han makten, i det långa loppet skulle det straffa sig eftersom det urholkade dynastins anspråk på formell makt då den utövades av folk utan tillhörande titulatur. Men det innebar också att den lilla gossen fick en förstklassig mentor i statskonstens hemligheter och mysterier. Han tog lärdomen till hjärtat eftersom han själv överlämnade posten till sin son när denna fyllde 18. Läs mer


5 kommentarer

Shugo daimyo eller sengoku daimyo?

Hosokawa Yoriyuki, 6:e shugo daimyo i klanen

Flitigare läsare av bloggen känner igen titeln daimyo, som inte ens längre bevärdigas med fet stil, eftersom bloggen anser den så pass inarbetad som lånord att dess japanska ursprung inte längre behöver understrykas. Verkligt Japanintresserade har kanske även kommit i kontakt med begreppet i mer akademisk litteratur än bloggen presterar. Då ges gärna förklaringen att det skulle betyda ”stort namn” eftersom det på japanska skrivs 大名, detta är kvalificerat trams av dilettanter och akademiska charlataner som tror de behärskar Japans historia för att de läst John Whitney Hall och Harry Harootunians populärvetenskapliga verk. Begreppet 大名 härrör egentligen från 名田 (lägg märke till det gemensamma tecknet 名) som är namngivna fält, således risåkrar av den digniteten att folk visste vem de tillhörde, och vilka konsekvenserna blev om de försökte norpa lite risplantor nattetid. Prefixet 大 betyder stor, jätte, så det var helt enkelt en tidig benämning på storbönder som också ofta intog rollen som byhövding, och ibland även större områden. Därav den svenska översättningen till provinsfurste. Vad som mer sällan förklaras är att en daimyo kom i två olika schatteringar, de delas in i shugo daimyo (守護大名) och sengoku daimyo (戦国大名). Detta inlägg avser förklara skillnaderna mellan de två olika sorternas daimyo och varför begreppsskillnaden uppstod. Läs mer