歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv

Kanpaku en civil shogun

5 kommentarer

Japan är känt för in militära hegemon som bar titeln shogun, men parallellt med shogun fanns det ytterligare en post som var minst lika viktig och som kallades kanpaku. Normalt översätter vi det med riksföreståndare eftersom tankarna för till Axel Oxenstierna. Etymologiskt betyder det ”kejsarens talesperson” men det är inte fråga om en pressekreterare utan om en ställföreträdare. I tidigare inlägg har bloggen beskrivit Fujiwara som klanen bakom makten, kanpaku var den post som de utövade den prosaiska makten igenom. Olika medlemmar av klanen styrde således riket och när det saknades shogun inkluderade det militären. I över tusen år innehade en Fujiwara posten som kanpaku, åtminstone formellt.

Den ursprungliga intentionen var att befria kejsaren från att behöva ta ställning i prosaiska spörsmål och ställa sig bakom olika kompromisser som troligen endast innebar att alla inblandade parter blev missnöjda och att dessa då kunde vända sitt missnöje mot Krysantemumtronen. Det inrättades ett kontor kallat Mandokoro som skulle hantera de politiska spörsmålen, ofta handlade de om gränsdragningsfrågor mellan byar eller att lösa tvister mellan shoen, de herrgårdsliknande jordbruk som skulle bli grogrunden för samurajklassen. Eftersom kanpaku var den som härskade i de politiska frågorna gick han internt inom kejsarpalatset under benämningen Kitamandokoro då hans bostad låg norr om förvaltningskontoret (kita betyder norr). Eftersom posten gav innehavare möjlighet att förära ynnestar och bygga koalitioner var den eftertraktad inom Fujiwara klanen. Japan har haft 123 kanpaku, två färre än antalet kejsare, den siste kanpaku var kronprins Hirohito som fick gå in i den rollen för sin mentalt eftersläpande fader.

Den som utnyttjade posten som kanpaku till fullo var Toyotomi Hideyoshi, som kanpaku bar han namnet Fujiwara Hideyoshi då han formellt var tvungen att adopteras in i Fujiwara klanen för att kunna tillträda posten, men han använde själv aldrig namnet då Toyotomi var det namn han tilldelats av kejsaren. Som kanpaku titulerades han denka, ungefär Ers Kungliga Höghet, som fattig bondson är det inte svårt föreställa sig hur han trivts i den rollen. Hans enkla bakgrund gjorde det omöjligt för honom att bli shogun, den post han egentligen eftertraktade, men då han lyckats avsätta den siste Ashikaga shogunen såg han till att i kanpakus ansvar ingick den militära kontrollen.

Av den anledningen går Hideyoshi och hans arvtagare som kanpaku, Toyotomi Hidetsugu, under benämningen buke kanpaku, dels för att de kom från krigarklassen istället för som brukligt var, hovadeln. När Hideyoshis sekundärgemål, Chacha, födde honom en son, begärde han att Hidetsugu skulle begå seppuku och därefter tillät han inte att någon kanpaku tillsattes. Det skulle dröja en bit in i Edo perioden innan det blev aktuellt att åter utnämna en ny kanpaku vars politiska makt blev rejält kringskuren. I realiteten kom den mest att handla om olika ceremonier vid kejsarhovet.

5 tankar om “Kanpaku en civil shogun

  1. Ping: Första kristna japanska daimyo | 歴史館

  2. Ping: Japans huvudstad 1583 – 1868? | 歴史館

  3. Ping: Dejima var Tokugawas fönster mot omvärlden | 歴史館

  4. Ping: Fujiwara Mototsune – politiskt inflytande i tusen år | 歴史館

  5. Ping: Iwakura Tomomi revolutionens fader | 歴史館

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.