歴史館

Japan förklarat ur ett historiskt perspektiv


Lämna en kommentar

Vildsvinets bloggår 2019 mot sitt slut

Bloggens existens är på väg ut ur sitt sjätte år som informationskanal om Japan och dess historia. I sedvanlig ordning finns det därför anledning att sammanfatta årets innehåll och eventuella lärdomar kring detta. Vid utgången av 2018 hade bloggen totalt, efter fem år alltså, lästs ungefär 62 000 gånger, och under året knappt 26 000 gånger. Det gav ett snitt på lite drygt 71 sidvisningar per dygn. När vi nu går ut ur vildsvinets år kommer det totala antalet sidvisningar att ligga runt 97 500, således 35 500 för året eller knappt 100 per dygn. För bloggens producent har det de senaste tre månaderna varit en kamp om att försöka nå detta magiska genomsnittstal. Men det kan naturligtvis erkännas att det handlar inte om annat än symboliskt självvärde, samtidigt blev det en stimulans att producera fler artiklar. Inläggsfrekvensen steg under höstmånaderna, rekordet var oktober med 17 inlägg. Läs mer


4 kommentarer

När bloggen höll på att bli yakuza

Om det var senvintern 1984 eller inledningen av 1985 minns jag inte riktigt, men det var den mörka årstiden. En station från Ikebukuro låg Kanamecho och när man kom upp ur underjorden gick jag direkt till höger, 75 meter bort ungefär låg en lägenhet på bottenvåningen som var relativt ny. Den delade jag med en amerikan som hette Kevin. Han hade precis skaffat en japansk fjälla, en läkare som bodde i Fujisawa söder om Yokohama. Han lämnade därför hux flux och därmed ansvaret för hela hyran. Årstiden i kombination med det dubblerade fiskala ansvaret var som bomull för en svensk melankoliker. Det kunde knappast bli dystrare ens i Sverige. 25 meter bort från bostaden låg en liten akachochin, en minimal krog som drevs av två systrar i övre medelåldern. Det var där jag träffade min första yakuza. Läs mer


1 kommentar

Är bloggen en gammal snuskhummer?

Med anledning av publiceringen med rubriken 750:e inlägget så inkom det både synpunkter och förslag. Det ber bloggen att få uttrycka sin ödmjuka tacksamhet för. Uppenbarligen finns det en fast, om än begränsad läsekrets. Men ämnet är esoteriskt så spridningen blir därefter. Igår inkom det ett inlägg från Bertil Lundahl, det finns att läsa i sin helhet här. För närvarande är det inledningen jag vill ta upp; Även om jag misstänker att bloggen är mindre intresserad av idrottsliga aktiviteter än de mer intima, (min kursivering) så vore det intressant att t.ex. ta del av ett ämne som ”Japanska OS-hjältar”. Och det fick naturligtvis bloggen att ta sig en liten funderare. Läs mer


8 kommentarer

Bloggens 750:e inlägg

Detta är bloggens 90:e inlägg för året och 750:e inlägg totalt, det har tagit fem år att komma hit. I snitt 150 inlägg per år. Nästan, men inte riktigt, ett inlägg varannan dag. Bloggen är nog mer konfunderad än läsaren. De allra flesta av alstren tillkommer hos Mister Donuts, en kedja av japanska fik som erbjuder påtår. Som regel går det åt fem, sex koppar för ett kortare inlägg, de längre tar som regel mer än ett besök. För det mesta består bränslet av en Old Fashion som sköljs ned med svart kaffe. Det är två olika butiker som besöks, mest för att få lite variation, men lika ofta för att det skall kombineras med något inköp. Dessutom kommer personalen inte bara med ett leende och fyller på kaffekoppen, de är också ytterst behjälpliga när det gäller att tolka namn. På japanska kan 英子 läsas antingen Eiko eller Hideko, det är ungefär fifty-fifty. För den som skall använda alfabete är det en förbannelse. Lösningen blir ofta att fråga någon som sitter i närheten, eller om det är tomt i lokalen, någon ur personalen. I sanningens namn är de oftast lika konfunderade som bloggen, tänker man på kanji behöver man ju inte direkt dechiffrera läsningen. Som regel försvinner de ut i köksregionen mumlandes ursäkter, men efter tio minuter återvänder de triumferande. Diskaren var säker på att hon kallades Eiko. Glädjen över att ha hjälpt en gaijin i förskingringen smittar av. Skrivarglädjen förstärks, manuskriptet växer till sig. Läs mer


Lämna en kommentar

Hundens bloggår avslutas

Hundens bloggår lider mot sitt slut och det kan vara på sin tid att reflektera över det gångna året. Det blev till 121 inlägg, således i snitt ett var tredje dag, men de utkommer självfallet inte riktigt med den regelbundenheten. Totalt sett innehåller bloggen nu 659 artiklar sedan tillkomsten i juli 2014. Artiklar som lästs 62 000 gånger, varav knappt 26 000 under 2018. Sedan tillkomsten har bloggen haft nästan 34 000 besökare varav ungefär hälften, 15 000, under året som gick. Över bloggens existens innebär det att ni besökare läser lite drygt 1,8 artiklar för varje gång ni kommer förbi. För 2018 sjunker den siffran något till 1,67 artiklar per besökare. En tolkning av det är att materialet inte lockar lika mycket som tidigare, en annan är att folk hamnar på bloggen för att läsa om något specifikt och inte intresserar sig för det övriga materialet. Av de 15 000 besökarna hamnar 9 500 här via en sökmotor, 9 000 av dem från Google. Fortfarande släpar alla efter Google, men Bing knapar in en smula och även Duckduckgo, ett tecken på att läsarna verkar ta sin integritet på större allvar. En nyhet för året är det stora antalet besökare som kommer via Flashback, lite drygt 3 000 har letat sig hit den vägen. Läs mer